Den inbillade sjuke

Den inbillade sjuke av Molière

(English version below)

När man som jag varit sjuk en längre tid, och särskilt om man har en massa olika symptom och krämpor, så tappar man bort referenser till vad som är normalt. Visst, jag känner mig bättre, men är jag bra? Hur vet jag att jag mår normalt?

Varje litet tänkbart symptom blir ett möjligt återfall och måste analyseras och vägas för att helst helt kunna förkastas. Så, svullnaden i halsen är det en växande lymfkörtel som trycker på matstrupen? eller beror det bara på att jag sovit med öppen mun och snarkat så att fönsterrutorna skallrat? Beror hugget i ryggen på att lymfkörteln vid vänster njure vuxit och trycker på, eller beror det bara på att jag legat i en konstig ställning? Och så håller det på. När det gäller den försvunna känseln i fötterna (blodpropp?), hostan (lymfkörtel som trycker på bronkerna), svedan i magen.

Nej, det mesta går nog att förklara som symptom av att slemhinnorna i halsen och magen håller på att återställa sig, att neuropatin i fötter och händer är ett diabetes symptom och en rest från förra årets cellgifter (Vincristine). Man har kanske gått och blivit hypokondriker.

Det är egentligen bara när jag äter och när jag gör något som är lite mer fysiskt ansträngande som jag märker att jag inte är helt frisk (vilopulsen ligger på 100+).

Idag var jag till diabetesmottagningen. Inte särskilt spännande, men det verkar som jag antingen i december eller senast i februari ska kunna skippa insulinsprutorna och gå över till tabletter. Det långa blodsockervärdet är nere på normalt och i övrigt ser allt mycket bra ut. Mera prover behövs och jag ska också minska insulinet ännu mer för att se vad som händer.


Imorgon blir det lunch med Håkan på Drottningholms golfklubb. Vi lär väl sitta inne den här gången antar jag.


English Version


After being ill for so long time as I have, and especially if you have a lot of different symptoms, you lose track of what is normal. I am feeling a lot better, but am I feeling ok? How do I know when I am feeling normal again?

When every possible new symptom becomes a possible evidence of a relapse, it has to be analysed carefully and hopefully proved wrong. So the swelling in my throat, is that a lymph node pushing on esophagus? Or is it just because I have been snoring loudly all night causing my throat to be sore? Is the pain in my back because of a node growing close to my left kidney? Or is it just because I have been laying down reading in an awkward position? And it goes on. The tingling feeling in my feet is that because of a thrombosis? The coughing is that because of a node pressing on my lungs? And the burning sensation in my stomach?

Well, most of it could probably be explained by the membranes in my stomach being restored, the neuropathy in my feet and hands as a symptom of my diabetes (as well as a side effect of last years chemo).

It is really only when I eat and when I do something that requires more of a physical effort (lift heavy things, long walks etc), that I really notice that I am not yet back to normal.

Today I went to the diabetes clinic. Not very thrilling, but it looks like I will be able to change out the insulin pens to pills instead. Probably in December or in February at the latest. I need to check with a lower dose of insulin as well as do some blood tests.

Tomorrow I will have lunch together with my friend Håkan at the Drottningholm golf club. I guess we will have our lunch indoors this time.