Varför lever idioter så länge?

(Short English version below)

Centralbanken in Zimbabwe ska ge ut en ny sedel: 100 000 000 000 000 dollar, den förra på 100 miljarder dollar, utgiven i somras är redan värdelös i ett land där inflationen är 231 miljoner procent.

Ett sovrum tillhör folket och ett tillhör Robert Mugabe.

I detta land av så total fattigdom (varför har Röda Korset ingen insamling till Zimbabwe??) , där människorna dör som flugor av kolera och undernäring, där ska nu diktatorn Robert Mugabe fira sin 85 årsdag. Inköpslistan till festen finns nedan.

• 2,000 flaskor champagne — Moët & Chandon och ’61 Bollinger
• 500 flaskor whisky — Johnny Walker Blue Label, 22-year-old Chivas
• 8,000 humrar
• 100kg king prawns
• 3,000 ankor
• 4,000 portioner med kaviar8,000 askar med Ferrero Rocher
• 16,000 ägg
• 3,000 tårtor — Choklad och vanilj
• 4,000 paket fläsk korv
• 500kg ost
• 4,000 paket kex

Artiklar: Times, E24-1, E24-2, E24-3, Svd, SSvd1, SSvd2, Newsdesk, AB, Metro, Corren

Bloggar: 1, 2,
Återigen poppar kritiken mot Stockholms läns landstings färdtjänst (där även sjukresor ingår). Förra året fördubblades antalet klagomål till 11 844. Lokaltrafiken i Stockholm har 80 gånger fler resande, men bara 5 gånger fler klagomål. Dessutom är nog mörkertalet stort när det gäller färdtjänst och sjukresor eftersom många är både gamla och sjuka och sitter inte i meningslösa telefonköer i onödan. Skrota och gör om.

Artiklar: Dn1, DN2, DN3, DN4, DN5,

Nå, en smårolig nyhet till sist. Inte så rolig för operasångerskan dock. En operasångerska som övade skalor på hotell Gamla fängelset i Umeå utlöste en utryckning med polis som trodde det var kvinnomisshandel på gång. En grupp sydafrikanska körsångare som även dem bodde på hotellet sägs ha blivit riktigt uppskrämda, av poliserna.

För egen del förlöper dagen lugnt, illamåendet verkar vara på väg bort. Jag ska senare in till KS för nya blodprover och ev. påbörja mina sprutor med medicin som stöttar benmärgsproduktionen (och som gör att man får knivhugg i ryggen). Och så väntar ett bokpaket från Bokus.

English Version

Robert Mugabe is printing new money. The old 100 billion dollar bill is now worthless, so they are printing a 100 trillion dollar bill. The whole country is suffering from famine, cholera and oppression, but the stinking dictator is going to celebrate his 85th birthday with among other things, 2000 bottles of champagne, 4000 portions of caviar, 8000 lobsters and so on.

The taxi service for the sick and the elderly is getting an increasing amount of complaints. Since their telephone exchange has been moved to countries, such as Estonia, Moldavia and Lithuania, there are increasing language problems.

My own days are progressing slowly. I think the nausea is starting the ease off, and I will probably have to start taking my shots to support the bone marrow production, meaning getting the back ache back. This afternoon I am off to the hospital for some blood tests. I also got an email from the travelling agency promoting trips to Tenerife, I would so much like to go there for a week. But I guess it is out of the question. Back to chemo next week again.

Såpor och dekokter

(No English version below today)

En ny sjukhussåpa har startat. Radiumhemmet heter den. I första avsnittet får vi se den tillförordnade chefen (kallad kirurgen), skickar ut brev till sina underställda där han hotar dem med indragna funktioner och nomineringar. Allt detta därför att onkologerna anser att den chef som utnämns bör vara cancer specialist. Den tillförordnade chefen tar dock detta som personlig kritik. Kirurgens chef tycker dock inte att det viktigaste för en cancerklinikchef är att han kan något om cancer, utan att han är en bra ledare (en som kanske inte skickar hotbrev till anställda, eller?).

Ja, spännande blir dock att följa nästa avsnitt i så.

”En EU-dom, som kom nyligen, slår fast att lagstiftningen inom EU är harmoniserad för alla typer av läkemedel. Det innebär att inget särskilt undantag längre kan göras för antroposofiska läkemedel” (ur ”information från Läkemedelsverket, 18:6-December 2007). Trots detta har Göran Hägglund ännu en gång förlängt dispensen så att Vidarkliniken och dess företag Weleda kan fortsätta med kvacksalveriet.

Apoteket har 28 olika förpackningar av Iscador till salu (nästan alla i förpackning om 7 för 360 kronor förutom de där det är 8, de kostar 330. Vilket inte förvånar mig alls i sammanhanget).

"Cancer är besläktad med döden och vi letar därför upp en ursprunglig naturprocess för att hitta den läkande kraften....Misteln är som ett barn som inte uppnått jordemognaden bland växterna. Här finns en naturprocess bevarad från tiden då jorden var ung, som är lämplig för behandlingen av den obalans som ligger till grund för cancer". Orden kommer från ”Dr.” Flatters

Tossigheter, har trots allt förfinats sedan grundare Steiner öppnade munnen första gången. Steiners medicinska koncept bygger på en helt ovetenskaplig syn på hur en människokropp ser ut och hur den fungerar. T.ex. har han skrivit ”Vetenskapen ser hjärtat som en pump som pumpar blod. Det finns väl inget som är så absurt som att tro något sådant. För hjärtat har ingenting med att pumpa blod att göra. Blod cirkulerar av sig självt tack vare de vitala krafter det innehåller.”

På Vidarklinikens hemsida under ”Frågor och Svar” kommer frågan upp ”Finns det forskning om mistelpreparat? och svaret: ”ja, mycket”. Sanningen är att de få studier som gjorts (dubbelblinda med kontrollgrupper etc. Dvs. den typ av studier man förväntas göra för riktiga läkemedel), visar på ingen som helst effekt av den här dekokten. Och likt andra kvacksalvare börjar man då förstås angripa metoden som är för dyr, för omfattande, passar inte den här typen av medicin osv. Man erkänner dock att det enda man lyckats bevisa är att man mår lite bättre, dvs. placebo. Särskilt med tanke på att Vidarklinikens ”cancervård” handlar om att ta hand om patienter där inget mer finns att göra medicinskt, dvs. se till att de har det bättre den sista tiden. Frågan är varför man då ska spruta in en dekokt som någon tokig Schweizare hittat på för 80 år sedan.

Vidarkliniken finansieras främst av Landstingsmedel och kallar sig en icke-vinstdrivande organisation. Hur mycket av landstingspengarna som förs över till Weleda (dvs det antroposofiska företaget som likt Miraculix vispar ihop dekokterna som i stort sett bara antroposofer köper, framgår förstås inte).

Antroposoferna och deras företag är heller inga små organisationer. Weleda har 1800 anställda i 20 länder. Antroposoferna har stora lobbyorganisationer som bl.a. arbetar för att säkra att man kan fortsätta med kvacksalveriet (En räddning är dock att många antroposofiska mediciner, likt homeopatiska ska ruskas och späs ut till oigenkännlighet. Och vatten får man ju sälja.)

Jag har ingenting alls emot att man tar väl hand om cancerpatienter den sista tid de har. Vad jag starkt opponerar mig mot är att man ska spruta dem fulla med någon jävla örtsallad och få dem att tro att de ska leva längre.

Någonting är ruttet i Skånepolisen

(Short English version below)

Något är ruttet hos Skånepolisen. Egentligen tycker jag det inte är så mycket att diskutera. Polisledningen behöver spola ut bottenskrapet av patrask i form av rasister, sexister och andra som saknar normal människosyn.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9, DN1, DN2, DN3, SvD1

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,10

Det som fångade mitt intresse var i stället den 15 åring som tydligen skrämt livet ur två små flickor (endas bildligt talat) vid Solna polisen, så till den grad att de känt sig tvungna att driva fram ett åtal mot honom trots att han bett om ursäkt. Visst ska ungar visa respekt, men det här är att gå för långt och visar på omdömeslöshet. Nåde den brottsling som bryter en nagel på dessa poliser. Han/hon lär väl bli åtalad både för grov misshandel och mordförsök.

Fred Asp (Robert Gustafsson) och Illern Göran: ”- Herr Konstapel! Blir man åtalad om man kallar en konstapel för gris?”
Konstapeln: ”- Ja, det blir man.”
Fred Asp: ”- Men herr konstapel, blir man åtalad om man kallar en gris för konstapel?”
Konstapeln: ”- Nej, det blir man inte.”
Fred Asp: ”- Nähä, tack då konstapeln.”

Artiklar: Metro, AB Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

I dagens SvD skriver två biträdande landstingsråd att den påstådda besparingen på Radiumhemmet på 53 MSek, inte alls är en besparing. Man kommer istället få 40 MSek mer under 2009. Frågan vem man kan tro på? En journalist eller två politiker?

Status: När lyckan är ett insomningspiller som får en att somna in innan illamåendet tar överhanden, då är livet rätt torftigt. Det är då man behöver en lista. Jag hoppas i alla fall att cellgifterna försvunnit ur kroppen om ett par tre dagar.

(English Version)

For new readers of this blog: the reason for having a short English section of this blog is for my non-Swedish speaking relatives and friends, who have an interest in knowing how I am feeling and the status of my health.

The larger part of today’s blog are some comments on racisms within the Swedish police force.
When it comes to myself, I am not feeling that well, but it is what is expected after the chemo. A couple of more days of nausea and fatigue and I will be up (maybe not running) on my feet again.

Gräns för mänsklig dumhet

(No English version below today)

Svaret på frågan hur långt mänsklig dumhet sträcker sig får sitt svar idag. Gränsen går tydligt vid ledningen för Konstfack (institutionen för s.k. ”konst”), när de idag går ut i ett försvar för det kriminella beteende deras student genomfört. Samtidigt upphöjer de sig själva till utvärderare av svensk psykiatri som om det vore det naturligaste i världen att 3 målarkluddar har djupgående kunskaper i ämnet.

Likt en vanlig reklambyrå bygger man upp en förväntan (”vår students handling är bara en förberedande del av ett arbete som kommer att mynna ut i ett verk”), samtidigt som man låter påskina att det finns en personlig koppling. Men oavsett om Anna Odell försökt ta livet av sig, om hennes släktingar haft psykoser, så är det inget skäl att göra ett sång- och pajasnummer av självmord och psykoser.

Man tror sig också med detta kunna skapa en debatt om svensk psykiatri. Jag hoppas debatten kommer handla om Konstfack och hur Konstfack inte kan fredas från ordentliga neddragningar i statsbudgeten. Jag vill i alla fall inte att mina skattepengar ska gå till detta.

Artiklar: DN1, SvD1, DN2, DN3, DN4, DN5

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Här tänkte jag visa lite av Konstfack elevers andra alster. Dock insåg jag snabbt att väldigt få skulle förstå att det var konst det var frågan om. Så, här en installation av vedkaminer istället.

Aftonbladet skriver att vedeldade kaminer kan ge cancer. Inte så konstigt om man tänker efter. Man jämför ett vardagsrum med vedeldad kamin med luften på Hornsgatan. Dock verkar den givna slutsatsen vara att förbjuda gamla vedkaminer men inte att förbjuda Hornsgatan.

Artiklar: AB, GP

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6

Slutligen en glädjande nyhet: Biskop Williamson har fått sparken, inte en dag för tidigt. Det kanske är läge för Benedictus att anställa någon som är proffs på kommunikation.

Artikel: SvD

Bloggandet som en evig klagan

(English version below)

När man bloggar blir det lätt att man ofta spånar in på allt man ogillar och vill klaga på. Det är lätt att klaga. Så med risk för att bli blödig och mesig och omanlig tänkte jag istället försöka lista sånt som jag tycker om, höjdpunkterna i tillvaron och livet.

1. Att få det där samtalet där man får veta att man ska bli pappa. Och när man efteråt lägger på luren med en tår i ögat och ett jättestort leende på läpparna.
2. Att sitta en bit upp på Ballstadsaksla på Lofoten en julidag, med solsken i ansiktet, skränande fiskmåsar, lukt av rutten fisk och en vidunderlig utsikt över nordatlantan. Då känner man ändå ganska liten och ödmjuk.
3. Att få oväntat beröm, även om den är oförtjänt, som får en att gå omkring med ett litet larvigt leende, kanske en hel dag.
4. När ens barn får beröm, i skolan, av andra föräldrar, av fotbollstränaren.
5. När man lyckas göra någon glad och lycklig, helst någon man inte känner och helst med små medel. Ibland behövs så lite och lyckligast blir man ändå själv för att man kunnat hjälpa någon eller gjort någon glad.
6. Att komma hem efter en lång dag på jobbet och mötas av ett barns tjut och små springande fötter, någon man älskar som kommer och möter en med ett leende, eller bara en lycklig och uppspelt hund (nej, min katt har aldrig kommit och hälsat mig lyckligt uppspelt).
7. Att upptäcka hur många som faktiskt bryr sig om mig när jag blev sjuk.
8. Att dela glädjen med alla dem som faktiskt idag överlever sina cancersjukdomar
9. Att se att min son i ett frågeformulär från sin fotbolstränare under frågor som favoritlag, favoritspelare etc, under frågan ”min idol är:” skrivit ”min pappa”.
10. Att inse (även om jag aldrig för en sekund betvivlat det) att min bror inte tvekar att göra vad han kan för att rädda livet på mig (som att donera benmärg). Trots att vi är så olika, sällan ses, och ofta har bråkat och käbblat. Så är vi bröder och ställer upp för varandra utan att tveka när det gäller. Jag älskar honom riktigt mycket, fast det har jag nog aldrig sagt till honom.
11. Och alla de små sakerna: en bebis som skrattar, en hundvalp som busar, en riktigt bra bok, en bra film, vacker sång och musik.
12. Glada människor.
13. Varma och omtämksamma människor.

Och så allt det där som man inte inser förrän man inte kan göra det längre. Som att ta en promenad på stan och fönstershoppa. Att gå en promenad i skogen, att spela golf, att cykla, att orka, att resa, att gå på teater, att gå på fotbollsmatch, osv.

Så nog finns det mycket att glädjas åt i vardagen. Det borde väl ändå vara så att det flesta människor borde vara lyckliga som normaltillstånd och enbart in undantagsfall vara ledsna och olyckliga. Men jag tror vi ofta glömmer listan ovanför och bara därför känner att vi bara har en lång lista med inlägg på klagobloggen.

English version

When writing on a blog, it is easy to just focus on things to complain about, all the things that you dislike, and there is a constant flow from the news about all sorts of things that is just so easy to pick on.

So, with the risk of sounding bit soft, I thought I would try to make a list of the things I do like and that make me happy, as well as the things that the mere thought of make me happy.

1. To get that phone call where you first get to know that you are going to become a father. And when you put the phone done and have a tear in your eye but at the same time the biggest smile ever.
2. To sit a couple of hundred metres up on Ballstadsaksla in the Lofoten islands in Norway on a summers day, with the sun in your face, seagulls in the sky, the slight smell of rotten fish and sea, and a fantastic view out onto the North Atlantic. You really feel small and humble.
3. Getting unexpected praise, even if it is undeserved, which makes you walk around with a little ridiculous smile, maybe a whole day?
4. When your child get praised, at school, by other parents or, by the football coach.
5. When you manage to make someone happy, preferably someone you do not know. And when you manage to make that person happy or grateful, even if what you have done is really nothing. It makes you feel so happy you feel egoistic.
6. To come home from work and be greeted by a scream and the sound of small running feet, or be greeted with a big smile from someone you love, or just the scream of an exited little dog (no, my cat has yet to greet me in excitement, stupid old thing).
7. To discover how many people actually care about me when I got sick.
8. To share the joy with all those who actually get cured from their cancer.
9. To see my son in a questionnaire from his football coach, under the question “Who is your idol?”, write “My dad”.
10. To actually see (even though I have never in my mind doubted it), that my brother is actually willing to do a really big sacrifice in order to help me survive my cancer. We are so different, we do not see each other that very often and we have often fought over a lot of things, but when it really comes down to things that matter we always are prepared to do whatever it takes. I love him to pieces even though I never say it.
11. And then there are all the small things in live that make you smile: a laughing baby, a small puppy playing around, a really good book, a good film, beautiful song and music.
12. Happy people
13. Warm and empathic people
14. And all the small things that you only discover the value of when you are not able to do them any longer. Such as: go window shopping, take a walk in the woods, play golf, take a ride on the bike, to travel, to go to the theatre, to see a football match and much more.

So, there are plenty of things to be happy about, all around us. So, really we should be happy by default and only as an exception be unhappy. But I think we too often forget about the list of things above and focus on finding things to complain about in our blog.

Sprak-Ladan

(English version below)

Kan man inte bli känd genom att vara älskad så kan man i alla fall bli känd för att vara avskydd. Att vara KD-politiker i Hylte kommun är kanske inte bästa platformen för att nå ut. Man kan väl tro att det är ett av skälen till att Tom Barkström går ut till föräldrar som klagar på att de måste betala för matsäckar åt sina skolbarn som enligt skollagen har rätt till gratis skola och mat i skolan. Han går ut med budskapet att föräldrarna ska prioritera ner chipsen, godiset och cigaretterna så har de säkert råd med barnens matsäckar. Ett uttalande han gör utan att känna till några som helst detaljer. Med andra ord beter han sig som en arrogant djävul. Hans tidigare bedrifter är att vara en slagskämpe för den extrema sekten ”Plymouthbröderna” och deras skola Laboraskolan, som kritiserats av skolverket. Tom Barkström samlar knappas poäng utanför hans trånga skara supportrar.

Artiklar: AB, TV4


Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8



Man anordnar ett recruitment event på kulturhuset i stockholm. Där man kan träffa företag som söker personer till management, Human resources, trainees m.fl. Och vill man inte gå dit IRL så kan ju alltid söka på internet, hos Worky (more work, less jobs eller om det var tvärtom), där kan man också hitta möjligheter till career change. Dock såg jag inte att de sökte några translaters. Jag har en känsla av att företagen borde vara i desperat behov av sådana. Möjligen har de redan givit upp. Men å andra sidan går väl folk hellre och tar en Sunday brunch eller kollar in någon juste sale. Jag såg att man hade rea på baddräkter, följaktligen annonserade man för ”Bad Sale!!!”

Till och med svordomar tar man hellre på amerikanska, de blir liksom snällare då, för vem skulle komma på tanken att ordagrannt uttala WTF, MF, osv på svenska. Till och med dagisbarn rabblar upp namnen på sina fingrar med: lillfinger, ringfinger, fuckfinger, pekfinger och tumme. Det är väl för sött. Tills de kommer till USA på besök och upptäcker att en sådant ovårdat språk gör att ingen tar det på allvar, eftersom du tycks vara så ouppfostrad.

















Status: Idag är första dagen utan morfin, så det går åt rätt håll. Likaså överlevde jag ryggmärgsprovet och att få cellgifterna in i ryggmärgen. Idag fick jag reda på att cancern inte har spridit sig till ryggrad och hjärna vilket i eländet kan ses som positivt. Ven kateten hade lossnat lite idag så den fick sys igen. Träffade dietisten för att få näringstillskott, ni vet sådana där äckliga näringsdrycker som man tar när man inte kan äta riktig god mat. Fick i alla fall testa ett tiotal varianter (jag hade min lilla utprovar session i dagrummet, dock utan spotthink på golvet). Av 10 sorter var 4 acceptabla, men ingen var god. Imorgon bitti är sista kuren, så det blir hemgång efter lunch. Äntligen.


English version

In this part, I usually focus on the status of my illness rather than all the other comments on current affairs. This for several reasons, sometimes it requires quite some effort to translate, and quite often it is mainly of interest to Swedish citizens.

Status: Today was the first day without morphine, so something has improved. I also managed to survive the testing of the spinal fluid and getting the chemo directly into my spinal cord. I got the results back today, and the cancer has not spread into the Central nervous system (spinal cord or brain). So, that was good to hear. My vein catheter had broken loose and needed some stitching up. I also met with the dietist today, mainly to get a prescription for some nutrition drinks. They all taste quite awful, so I got the try out some 10 different types. None of them were really nice, but 4 of them was almost drinkable.

Tomorrow morning I will have my last chemo session, so by lunch I will hopefully be able to get to go home at last.

Ny omgång

Med denna lilla manick tar man benmärgsprov

(English version below)

Fick vansinnigt ont i magen och njurarna i måndags kväll och det blev värre under natten. Inte ens ett par starka smärtstillande hjälpte. Så när jag väl kom till KS och fick lite morfin så kändes det fantastiskt bra.

Nu är jag inne för en 4-dagars kur. Lite starkare än den förra. Dessutom ska jag få profylax mot att lymfomet sprider sig till hjärnan. 6 omgångar då man först tar prov på vätskan i ryggraden och därefter sprutar in cellgifter direkt i ryggraden. Första omgången idag och inget jag längtar efter.

Jag läste att Stockholms landsting ska spara in 53 miljoner på cancervården. Att man kan behöva effektivisera även cancervården är inte svårt att förstå, men en effektivisering på 53 miljoner borde istället gå tillbaka till att ge ökade resurser till cancervården. Antalet patienter ökar ju faktiskt. Samtidigt lägger Norrlands läns landsting 28 miljoner på konsulter som ska hjälpa dem spara pengar. 53 miljoner är kanske inte så mycket, men just därför borde man kunna hitta dem på annat håll (t.ex. passerkortssystemet för stockholmare som ska slänga sopor på återvinningscentraler à 4 miljoner).

Dawit Isaak har nu suttit i 7 år i Eritreanskt fängelse för sin regimkritik. Är det inte dags för svenska diplomater att öka trycket på Eritrea. Dawit är svensk medborgare. Eritrea är tillsammans med Nordkorea och Turkmenistan de länder med sämst yttrandefrihet, något som vi tar för givet här hemma i svedala.

Artiklar: DN1, Expr, SvD, Journ,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12

English version

I started to get a terrible back and kidney pain on Monday evening and it got worse during the night, so it was great to get to the hospital and get a first shot of morphine.

Now I am back for a 4-day chemo session again. A little stronger than last time. I am also getting a prophylactic against the lymphoma spreading to CNS, so they will give me some chemo straight into my spine. Nothing I am really looking forward to, but I guess it will not be that bad.

I read in the news that the Stockholm health service will have to cut 52 million Sek from their budget for cancer treatment. At the same time the health service in northern Sweden is using consultants for 28 million sek to find areas to save money. I guess that 52 million is not that much, so the greater the reason to try to find something else to make those savings on.

Dawit Isaak has now been in jail for 7 years in Eritrea. Dawit Isaak is a citizen of both Sweden and Eritrea. He is a journalist and has been critical to the regime in Eritrea. Eritrea together with Turkmenistan and North Korea are the three countries in the world with the least freedom of speech. I guess it is time for Swedish diplomats to increase the pressure on Eritrea to free Dawit Isaak.