Ni får förlåta mig min förkärlek för "Aftonbladet-rubriker", men det lurar hit fler. :-)
Efter att ha skummat igenom de 40 sidor långa sjukvårdsproposition (att jämföra med Obamas 1000-sidiga sjukförsäkringspropp :-). Men skumma är väl ungefär vad man orkar med. Jag var förstås ute efter att finna svagheterna i förslaget, men jag fann också några (få) bra saker och många saker som mest beskrev visioner och ambitioner och inte så mycket konkret.
Att man skriver: "All hälso- och sjukvård skall vara evidensbaserad" är strålande. Då kanske Stockholms läns landsting kan sluta skicka cancerpatienter till Antroposoferna. Också "att verka för den specialiserade rikssjukvården utökas och att dess samarbete mellan övriga nordiska länder och EU främjas," är en bra ambition för att öka likheten i vården för alla oberoende av var man bor i landet.
Det är när man börjar beskriva det här med att stärka individen och individens fria val som det haltar lite.Det "fria valet" är något som framförallt är uppnåeligt för den som är frisk välutbildad svensk. För alla andra är det avsevärt svårare att kunna göra ett bra val, oavsett tillgång på jämförelsedata.
Mitt huvudargument mot förslaget till "rättvis sjukvård" är att när man talar om att alla behandlingsformer och läkemedel inte är tillgängliga för alla medborgare i landet utan beroende på var man bor, och att detta ska lösas genom att ha en nationell reglering av "godkända behandlingsmetoder". Men det är väl knappast fråga om att Älvsbyn ska ha tillgång till samma specialistvård och nyaste cancermedicinerna som på Karolinska i Huddinge. Det är väl snarare så att en nationell standardbehandling mer kommer vara baserad på minsta gemensamma nämnaren så att den behandling du kan få som Älvsbybo är densamma som du kan få på Karolinska. Ska du ha mer krävs dispenser. Eller var det inte så ni tänkt? Det sparar ju pengar och i kombination med en "vårdpeng" till privata försäkringsbolag så passar det ju väl in.
Jag saknar nog också en bättre genomgång av förebyggande hälsovård, forskning och läkemedel och läkemedelsindustrin, något som är mycket svårt att bortse ifrån då man diskuterar åtminstone kostnader för en nationell hälso- och sjukvård.
Men i övrigt är tongångarna mest valårssäljsnack. "att verka för en hälso- och sjukvård där kvaliteten sätts i första rummet". Vad fan betyder det. Vi kommer från och med nu att strunta i kostnaderna och bara se till det som är bäst för patienten? Eller är kvalitet detsamma som högsta möjliga vårdproduktionseffektivitet.
Men på det stora hela taget är programmet dock något bättre än jag förväntade mig.
Mer oroande är debatten kring privata sjukförsäkringar á la Holländsk modell. Och det förslag som Östgötamoderaterna presenterar på SvD Brännpunkt i dag.
Förslaget går bland annat ut på att vi enligt en PPM-modell ska kunna styra vår vårdförsäkring till ett privat försäkringsbolag. Antagandet är att ett försäkringsbolag har större medicinsk kompetens? större erfarenhet av att driva vårdföretag? Det är ganska oklart vari besparingarna kan ligga att inkludera dessa företag vars mest framträdande kompetens brukar vara att tjäna pengar ochatt få till häpnadsväckande bonusavtal för sina chefer. Den amerikanska modellen som går visserligen flera steg längre, men har resulterat i att många miljoner amerikaner idag inte har råd med sjukvård och att man i USA har världens högsta sjukvårdskostnader.
Att det skulle vara en kvalitetsgaranti att det försäkringsbolag som gör flest försäkringstagare nöjda, därmed är bäst, är till liten tröst för den cancersjuke som när han får diagnosen upptäcker att han valt fel privat försäkringsgivare.
Nej, förklara gärna för mig var de privata försäkringsbolaget har sin kompetens som gör att samhället sparar pengar. Eller är det återigen som i de amerikanska bolagen som kallsinnigt nekar sjuk vård och hellre tar strid i domstolen. De miljardbelopp som årligen betalas ut i skadestånd från de amerikanska sjukförsäkringsbolagen talar sitt tydliga språk.
För att ta hand om den "olönsamma vården" dvs den specialistvård som man inte inom ett landsting kan ekonomiskt motivera, ska istället styras av regionalpolitiker med ansvar även för kostnaden för sjukdom. Det är väl rätt att lägga även ansvaret för sjukdomskostnad på dem som ska finansiera sjukvården, så varför inte lägga åtminstone en del av det ansvaret på de privata sjukförsäkringsbolagen? Och varför ska det läggas på en regional politiker. Det borde väl ligga på nationell nivå. Om man täcker ett landsting eller flera spelar inte så stor roll, olikheter kan ändå uppstå på nationell nivå.
Än så länge är det ingen som lyckats förklara för mig hur inblandningen av privata sjukförsäkringsföretag inte bara ska gynna direktörskan von Birkenwassers att få göra sin höftledsoperation i Schweiz, utan även hjälpa Pekka i Södertälje, Mehmet i Botkyrka och Brynolf i Bastuträsk med att få den bästa tänkbara vård.
Artiklar: DN1, SvD1, Newsmill1
Bloggar: 1, 2, 3
Inlägg
