Halloween

(English version below)

Halloween. Jag funderade om man skulle dra på sig lite svart mascara kring ögonen och en svart cape, och som farbror Fester skrämma livet ur några ungar som kommer och vill ”Trick-or-Treat”. Det skulle kanske vara kul för mig men inte för ungarna. Dessutom bör jag nog hålla mig borta från barn så länge jag inte är vaccinerad. Vill inte ha vattkoppor, påslakansfeber eller någon annan hemsk barnsjukdom.

Nåväl, idag kände jag mig ”rektit äntellekteell” efter att ha läst ut en bok av Jean-Marie Gustave Le Clézio. Den var väl rätt ok, även om jag tycker att både Philip Roth (för sina berättelser) och Herta Muller (för sitt språk) borde fått nobelpriset den här gången. Nåja, någon större bedrift var det väl inte. Afrikanen, skriven av Clézio är en lite novell på 80 sidor, men fullt tillräcklig för mig.

Nu har jag slutat med antibiotikan och förväntar mig att må skitbra ett tag framöver. Jag hoppas att det inte leder till att jag nu åker på någon infektion. Att illamåendet försvinner, samtidigt som jag känner nikotinabstinensen gör att man riskerar lägga på sig några kilon. Så, jag ska försöka komma igång med morgonpromenader. Om inte annat för att man blivit rätt svag efter alla veckor man tillbringat i säng. Jag märker det framförallt när jag går i trappor. Därför går jag inte i trappor.

English Version

Halloween. I was thinking of putting on some black mascara under my eyes, and wearing a black cape. Looking like uncle Fester, I would probably scare the .. out of any “trick or treating” kids. It would be fun for me I guess, but probably not for the kids. Also, I should probably stay away from kids, not risking my health by getting chicken pox, mumps or any other horrible kids disease.

Well, today I feel really “intiellecteal” after reading a book by Jean-Marie Gustave Le Clézio (the 2008 Nobel prize winner in literature). The book was quite ok, even though I think that both Philip Roth (for his stories) and Herta Mueller (for her language), should have got the prize. Anyways, it was not that big achievement. The book; “The African”, by Clézio is only a short novel of about 80 pages, but quite enough for me.

I have now stopped taking antibiotics and I am expecting to start feeling very well very soon. I am hoping that it does not mean that I will start getting infections, but rather that the nausea will disappear. That and my withdrawal symptoms from ending my use of nicotine chewing gums, might lead to me gaining a lot of weight. So, I will try to start taking walks in the mornings. I really need it to regain my strengths. Just walking in stairs is really hard for me, so I do not do it.

Inspiration

(English version below)

Jag vet inte varför, men det är svårt att finna inspiration från botten av en SicSac (sjukhusens spypåsar). En liten ljusning är att båda mina antibiotikakurer har som vanliga biverkningar, just illamående och kräkningar. På fredag tar jag sista kuren, så om det är som jag tror så försvinner illamåendet till helgen och man kan börja leva lite normalt igen. Så nu känns det mesta bara som en transportsträcka fram till Lördag.

I söndags var Tim på fotbollsföreningens avslutningsfest. Han började dagen med att lägga sig i soffan med sin fotboll under armen och titta på college-matcher på NASN. När han kom hem från festen vid 20-tiden, så lade han sig i soffan med sin fotboll och tittade på NFL matcher på Viasat. Jag tror han kommer ha en svår abstinens fram till nästa match någon gång i april.

Igår var jag till KS för att ta blodprover. Det var stopp i porten, så det tog över en timme. Nu hoppas jag bara att min överläkare inte ringer och berättar att det är något problem med blodet. Jag mår ju bra, så det borde vara ok. Än har jag inte fått någon kallelse till att operera bort porten, men jag hoppas få det snart. Om det är så att porten ger infektioner, så vill jag nog få bort den snarast. Annars lär det bli fler kurer med antibiotika, och mer illamående.

Något som borde vara positivt, är att jag nu slutat med mina nikotintuggummin. Redan vid transplantationen började de smaka hemskt, och nu blir jag bara illamående om jag tar en. Så nu har jag inte tagit något nikotin på flera veckor. Men det innebär också att man då och då klättrar på väggarna (och i kombination med illamående så är det ingen höjdare).

Nåväl, en ljuspunkt i tillvaron har jag hittat dock. Min mustasch har börjat växa igen. Inte håret på huvudet eller någon annanstans, men mustaschen har börjat växa.

English Version

I do not know why, but I am having difficulties finding inspiration, especially looking down into a ”SicSac” (the bags used in hospital for when you are sic). I am hoping that the nausea and sickness is related the two types of antibiotics I am taking. Both of them have nausea and sickness as side effects. And on Friday, I will take the last pills, so if it is those causing it all, I might feel much better during the weekend.

On Sunday, Tim when to the football club’s party (end of the season). He started his day in the sofa with his football under his arm, watching college games on NASN. When he came home from the party around 8 o’clock, he lay down on the sofa with his football under his arm and watched NFL on Viasat. I guess he will have a tough period until the next game in April.

Yesterday I went to Karolinska Hospital to do some blood tests. The Port-a-Cath was clogged again, so it took over one hour. Now I am just hoping that I do not get any call from the head doctor (she was only going to call if there was a problem). I have not yet got any date for removing my port, but I am hoping that I get it soon. Especially if it can cause infections. Otherwise I will have to get more antibiotics and probably more problems with nausea.

Something that ought to be positive is that I have stopped taking my nicotine chewing gums. Already when I had the transplant the chewing gums started to taste horrible, and still I get really nauseous if I take one. So, now I have not had any for several weeks. But it also means that I from time to time am climbing the walls.

Well, at least one thing is positive. My mustache has started to grow again. Not my hair only my moustache.

The Brotherhood of Bald Boys

Karolinska sjukhuset

Incheckningen igår var tämligen odramatisk. Eftersom behandlingen inte börjar förrän idag, så blev det en ganska lugn dag och kväll. Hittade ett gäng gubbar snacka med vilket gjorde att tiden gick snabbt.

Fängelsekänslan har inte heller infunnit sig, trots landstingets fångdräkt. Man känner i och för sig en viss samhörighet med gänget där vi går i våra tofflor, gråblåbeiga brallor och gråblåbeiga koftor och med välpolerad flint.

Idag ska jag först "vätskas". Vilket är sköterskeslang för drick tills du spricker. 6 liter ska jag dricka av någon lite diffus anledning.

Sen ska man köra igång med cellgifterna. Tydligen är det samma preparat som man använder för att ta bort färg från gamla möbler eller om det var propplösare.

Igår lärde jag mig ett nytt ord: Nocebo, motsatsen till placebo. Dvs att man förväntar sig så mycket obehag av en medicin att man faktiskt mår dåligt av den. Försöker få bort nocebon och istället få placebo genom att intala mig att jag kommer må fint. Men jag brister i min trovärdighet.

Jag delar för tillfället rum, men kommer väl få eget snart. Han jag delar rum med är halvkändis eller f.d. kändis, men min integritet förbjuder mig att berätta vem det är. Dock kommer jag publicera en lista med kändisar och oddsen så får ni satsa en hundring på vem det kan vara. Något måste man väl göra för att dryga ut sjukpengen.

Sjukhusvistelsen följer en ganska strikt och enformig rutin av medicinering, mat,ronder, behandlingar, provtagningar etc.

Så, hittills har dagens stora händelse varit att vi fick nybakat bröd till frukosten. Tydligen finns det en ambitiös nattsköterska som tycker det blir tråkigt på jobbet på natten och ställer sig och bakar bröd till patienterna istället. Fantastiskt.

Annars är det mesta en väntan. Ungefär som i lumpen.

Thats all folks. Återkommer imorgon med rapport från dimman.

English Version

I checked in at the hospital yesterday. Nothing much happened as my chemo will not start until today. I met the gang of old grumpy men who kept me entertained with discussions yesterday.

The feeling of being in a prison is not really their yet, despite the prison clothes. However, the clothes give you a feeling of belonging to the gang, all being dressed in bluishgreyishbeige trousers, cardigans and, our slippers. And of course our gang symbol, the bald head.

Today I am being "watered", which is nurse slang for drink until you burst. I will have to drink 6 liters of water today. The reason is a bit unclear to me.

After that they will start with the chemo. Apparently it is the same stuff that you use to remove old paint from furniture.

Yesterday I learned a new word: Nocebo, the opposite of placebo. That is, negative expectations of a treatment can cause side effects and other unpleasant effects. I am trying to replace the nocebo with a placebo effect with regard to my upcoming treatment. However, I am having a bit of a problem with my trustworthiness.

At the moment I am sharing room with another patient. He is somewhat of a celebrity. Of course my integrity prohibits me from telling you who it is. I will however, later present a list of the odds, and you can place your bets with me.

Staying in hospital follows a quite strict routine of medication, meals, doctors round, treatments, testing etc. So far the highlight of the day was that we got freshly baked bread for breakfast. Apparently there is a night nurse, sometimes find it a bit boring when there is not much to do at night, so she bakes bread for the patients. Fantastic.

Apart from that it is mostly waiting.

Well, that’s all for today folks. I will come back tomorrow with a report from the mist.