Visar inlägg med etikett bedragare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bedragare. Visa alla inlägg
söndag 7 september 2008
Homeopater
Jag har börjat inse att det är mer än bara min mor som läser den här bloggen. 26 unika läsare i torsdags. Hon den där mode-bloggerskan, bimbo-britta eller blondin-bella eller vad hon heter får kanske börja se upp.
Nja, det kanske inte är riktigt samma målgrupp. Men i den här takten så har jag 1000 läsare vid den här tiden nästa år.
Jag är förvånad, när man skriver var och varannan dag (vilket förresten många gör, t.ex. på tidningars ledarsidor osv), så hinner i alla fall inte jag göra någon särskild kvalitetsgranskning, utan skriver texten mer eller mindre rakt av. Ändå finns det snälla människor i min omgivning som tycker jag ska fortsätta. Det påminner lite om en del av de som söker till idol. Ni vet, de som börjar med att säga att deras sånglärare och alla i deras släkt och vänskapskrets tycker att de sjunger fantastiskt. För att sen bryta ut i något fruktansvärt falskt bräkande. Så, antingen har jag väldigt snälla och hänsynsfulla vänner eller så är det jag skriver rätt ok. Nu råkar jag veta att alla mina vänner är snälla och hänsynsfulla.
Kvack-område 3: Homeopati
Jag tänkte knyta an till min tidigare serie och kvackar och deras mediciner. Dels därför att jag påbörjat det och det finns mycket att säga om detta, men också därför att jag dels på cancerfondens diskussionsforum gick i svaromål där han påstår att B17 är svaret på cancerbehandling samtidigt som han förvånas över att det inte finns några forskningsprojekt för det. En kvinna i en av de sjuttielva lymfom/blodcancer grupper som jag är med i på Facebook, förvånar sig över att Grönt te inte slagit igenom i USA. Detta trots att grönt te hjälper till att döda cancerceller och dessutom förbättrar immunsystemet. Man kan tycka det oskyldigt, men det är egentligen ganska syniskt att hävda att något kommer att göra dig frisk eller åtminstone friskare utan att ha några som helst belägg. Att någon berättar att de blivit frisk av att käka tallkottar innebär inte att tallkottar gör dig frisk. När man sedan vänder sig till människor som är desperata därför att den vanliga vården inte klarar att bota dem gör det ännu värre.
Så som den fruktansvärt ödmjuke världsförbättrare jag anser mig vara, kommer här en liten faktaruta om Homeopati.
Homeopatin startades av en tysk vid namn Samuel Hahnemann på 1800-talet. Homeopatin har två grundprinciper. Den första är att man botar lika med lika. Dvs., för att bota en sjukdom så ska medicinen vara något som kan orsaka sjukdomen. Ta t.ex. hög blodtryck, enligt Homeopatin, så botas den med en dekokt som innehåller salt. Den andra principen är att Homeopatiska dekokter är starkare ju mer utspädda de är (så länge dekokten också skakas/vispas på ett särskilt sätt).
En normal Homeopatisk utspädning motsvarar, i fallet med saltvattnet mot högt blodtryck, av att en saltmolekyl späds ut med motsvarande 3 olympiska simbassänger med vatten. Det innebär att de allra flesta med högt blodtryck får en dekokt som inte ens innehåller en enda saltmolekyl. Man hävdar då att vattnet har ett minne (hur vattnet lyckats glömma alla annan skit som funnits i det tidigare har jag inte lyckats hitta någon information om). Det finns även ännu högre grader av utspädning som blir rent löjeväckande då de i princip innebär att en molekyl ska spädas med motsvarande hela universums samlade molekyler. Att de flesta inte direkt avfärdar Homeopatin baserat på dessa grundprinciper kan möjligen förstås om man sätter sig in i patientens situation. Ofta är det personer som inte blivit kurerade av den vanliga skolmedicinen eller som känner att de inte tagits på allvar av de utbildade läkarna. Homeopatiska läkare lägger avsevärt mer tid på sina patienter (lönsamhet får de väl ändå med tanke på att de säljer billiga mediciner dyrt). Så patienten känner sig väl omhändertagen och tror att dekokten kommer lösa hans eller hennes problem. Placebo-effekten är verklig och ger i många fall en upplevelse av förbättring.
Att sedan tomtar som Prins Charles i England stöttar verksamheten och ger den legitimitet trots att han saknar all form av vetenskaplig bakgrund, gör inte saken bättre. Det sägs att även drottningen släpar med sig en drös burkar med vatten då hon ska ut och resa, både för henne och för hennes hundar.
Men man använder väl inte Homeopati för att behandla cancer?
Jovisst, på http://www.cancure.org/homeopathy.htm kan man läsa att Homeopati är “a tool for empowering someone to heal themselves of cancer. Man säger visserligen att det är helt beroende på hur duktig Homeopat kvacken är och att det görs i kombination med andra nödvändiga behandlingsformer (nej, inte skolmedicin, utan i kombination med andra diet och avgiftningsprogram, näringstillskott m.m.).
Man säger dessutom att Homeopatin är extremt säkert och har inga som helst skadliga bieffekter.
English Version
I have discovered that it is not only my mother who reads this blog. Last week I had 26 different readers in one day. Even though my target group is not that big, I calculated that with the current growth rate I will have more than 1000 unique readers per day, this time next year.
I am a bit surprised actually as when I write every other day (which is quite common if you look at journalists and others), at least I do not have the time to do any quality checks or rework the text before I publish it. Still there are so many kind people around me, which think that I should continue to write this. It sort of reminds me of some of the applicants for Idol. You know the type that says that everyone around them say that they sing great. And when they open their mouths, it sounds just terrible. So, either I have very kind and considerate people around me, or what I write is quite ok. Now I happen to know that all my friends and family are very kind and considerate.
Quack area 3: Homeopathy
Now I going to continue my series on quack medicine that I started a while ago. One reason is that I have started it and should continue, but also because I have had a couple of discussions both on the Swedish Cancer foundation’s discussion forum, where I had to reply to a person that promoted the use of vitamin B17 as the solution for cancer (he also complained over the fact that there are no research projects in the area. Duh), and also on Facebook, where a woman stated that green tea kills cancer cells and improves the lymphatic system (she was also surprised that this had not caught on in the USA).
One could think that this is quite innocent and why bother if people want to believe in things like this. But really, it is quite cynical to state that something will cure your sickness or at least improve on it, where there is no scientific evidence whatsoever. If someone tells you that they have been cured by eating Pretzels that does not mean that Pretzels can cure you. If you then target people that are desperate because the school medicine cannot cure them, makes it even worse.
Now, as the tremendously humble social reformer I am, here is some information about Homeopathy.
Homeopathy was started by a German named Samuel Hahnemann in the nineteenth century. Homeopathy has two main principles. First it assumes that you can cure people with substances that cause same or similar symptoms. So for instance, high blood pressure is cured with salt. The second principle is that the Homeopathic medicine becomes stronger the more it is diluted (you also need to shake and stir it in a certain way). A common dilution would be, for the blood pressure medicine, to take one salt molecule and dilute it in three Olympic size swimming pools of water. Now the probability of a patient actually getting the salt molecule is somewhat low. But they then state that water has some kind of memory and is therefore still effective. How the water manage to forget all the other stuff that has been there, I have not managed to find any information of. There are also even “stronger” medicines that are claimed to be diluted corresponding to one molecule diluted in all the existing molecules in the universe.
It is a bit odd that people do not just dismiss Homeopathy, just based on the information above. However, I think that you can find the answer by looking at it from a patients view. The person that for the first time goes to a Homeopathy practitioner (and yes, I am somewhat speculating), is someone that has tried the conventional medicine and not got the help he or she expected. Now he/she meets a “doctor” that spends much more time listening to the patient. The patient starts to believe in the remedy, and you get the placebo in full effect.
Of course the fact that people like prince Charles in England supports Homeopathy and gives legitimacy, despite that he does not have any scientific background whatsoever, does not help. I also read that the queen drags around a large number of bottles of these water-medicines on her travels. Even her poor dogs are treated with this stuff.
But surely Homeopathy is not used to treat serious conditions such as cancer?
Sure they do. On http://www.cancure.org/homeopathy.htm you can read that Homeopathy “is a tool for empowering someone to heal themselves of cancer”. They do say that the effect is totally dependent on the skills of the Homeopathy practitioner, and that it has to be done in combination with other necessary treatment. No, not conventional treatment, but dietary- and detox-treatments).
They also say that Homeopathy is totally safe and has no harmful side-effects whatsoever.
Etiketter:
bedragare,
cancer,
Homeopati,
kvacksalveri,
Prins Charles,
Samuel Hahnemann
torsdag 4 september 2008
Back in business
I'm back! Har nästan legat för räkning de senaste dagarna (måste väl ändå göra skäl för beteckningen sjukskriven). Jag har mått illa. För första gången så har jag mått riktigt illa av cellgifterna. De här senaste dagarna har jag inte gjort mycket annat än legat i sängen och tittat på tv. Trötthet och illamående är ingen bra kombination. Det är lite, lite bättre idag, så förhoppningsvis är det på väg åt rätt håll. Och inte har väl illamåendet blivit bättre av att jag tittat mycket på republikanernas konvent på TV.
Det är rätt mycket skräp man tittar på på TV. Även om det är många kanaler, så är det massor med repriser, men framförallt massor med mediokra TV-serier. Jag brukar föredra dokumentärer, men även där verkar kvalitén sjunka. Det jag utan tvekan avskyr mest (”grumpy old man”), är dokumentärer där man letar efter spöken och andar. Det finns ett engelskt program där en grupp människor tillsammans med en snubbe som ska föreställa någon sorts medium, sätter sig i gamla hus, mitt i natten, utan belysning, och väntar på spöken. Kommer inget, så brukar mediet få något mentalt utbrott och säger sig ha fått anden/spöket i sig. Oavsett vilket så skrämmer det skiten ur de övriga i gruppen. Kontentan brukar alltid vara att även om man inte sett något spöke så finns det bevis som tyder på att man inte kan utesluta att det är ett spöke.
Ett ännu värre program är ett program med en tomte som heter James van Praagh. Han säger sig kunna tala med andar och inbjuder folk att få via honom prata med sina döda släktingar. Problemet är bara att han lyckas övertyga de här stackars människorna att han faktiskt talar med de döda släktingarna. Sen drar han sig inte från att säga saker som ”Ja, det din döda mor aldrig hann säga till dig på dödsbädden, var att din far inte är din riktiga far”. Nä, bura in sådana bedragare.
Annars kan man ha rätt kul med folk som tror på spöken. För ganska många år sedan var jag tillsammans med min sons mor på landet. Det finns ett hus där som hade stått tomt i många, många år. Det sägs att det är byggt på gamla ryss-gravar (från 17919 års krig tror jag) och därför så spökar det vilket skulle vara skälet till att det står tomt.
Min sons kusiner var också med på landet, liksom deras farmor. Det hela var givetvis planerat i detalj. Det började med att vi vid lunchen började diskutera vem som var rädd för spöken. Grabbarna som måste ha varit 10-13 årsåldern och därmed nästan vuxna i deras egna ögon, trodde givetvis inte på spöken, även om den yngsta kanske tvekade lite. Diskussionen slutade i alla fall med att vi slog vad med dem om att åka till huset och gå ett varv runt det efter middagen på kvällen. För att få lite stöd skulle även farmor följa med.
När det var dags efter middagen, så sa vi att vi skulle gå och sova middag medan de skulle cykla bort till huset. Vi smet ut och tog våra egna cyklar och cyklade bort till huset som låg någon kilometer bort. Vi hade med oss lite rekvisita, något litet huckle, och något att skramla lite med. Huset låg kanske 50 meter in i skogen och på kanten till en äng. Huset måste ha varit byggt på 60-talet och såg ut som en vanlig liten villa, men såg också ut att ha varit obebodd sedan dess. Vi gick runt hörnet och satt oss att vänta in grabbarna.
Så, fort vi hörde dem komma började vi vagga fram och stöna och stånka lite. Yngsta grabben gav till ett tjut och sprang iväg så fort han kunde, tog sin cykel och fortsatte springa tills han upptäckte att det nog skulle gå fortare att springa utan cykel, så han slängde cykeln på vägen och fortsatte hemåt. Den äldre grabben sprang en liten bit för att sedan vända sig om för att se om spökena ätit upp hans farmor, eller för att ta reda på vad det var för människor som skrattade.
Ja, det är kanske inte så många barndoms trauma som jag orsakat, och jag är inte heller säker på att det var ett av dem. Grabbarna är idag i 20-årsåldern, med sambo, bostad och jobb, så jag tror inte de haft några större men av händelsen. Kanske lärde de sig att även om man upplever något som mycket verkligt, så blir det inte sant oavsett hur mycket man tror på det (och risken är att man blir utskrattad i slutändan).
Kritik av Praagh:
Hans egen site: http://vanpraagh.com/
English Version
I am back! I have almost been knocked-out the last 2-3 days. I have been sick. For the first time I have really been nauseous and sick because of the chemo. I have not been able to do much the last couple of days, apart from laying in bed watching TV. Being tired and feeling sick is no good combination. Today, it is a bit better, so hopefully it is improving. I guess watching the republicans on TV did not help that much.
There is quite a lot of garbage on TV. Even if I have so many channels, there are lots of reruns, but mostly it is just junk-soap operas. I usually prefer documentaries, but even among those, quality is deteriorating. Yes, I am going to start complaining again, grumpy old man you know. The type of programs I really hate the most are documentaries about ghosts, spirits and whatever.
For instance, there is a British series of documentaries called “haunted houses “ or something like that, where a group of people, together with one guy who calls himself some kind of medium . They spend the night sitting in an old house, in the dark and await ghosts to show up. They never do. But instead they see some flickering of light in their cameras, or hear some noise. And in the case there is nothing, the medium goes mental and then explains that he has been possessed by the ghost and then proceeds to tell some fairy tale about some non-existent person who was brutally killed in that house hundreds of years ago.
Another TV-show, which I detest even more, is a show with a sorry excuse of a human being, called James van Praagh. He claims to be able to speak with the dead, or spirits or whatever. The problem is that he manages to convince people to believe in him. I once heard him tell a woman, that what her now dead mother, wanted to say to her on her deathbed, was that her was not her real father. I think people like Mr. Praagh may not be a criminal, but it sure is unethical and immoral.
The only use of ghost or the belief in ghosts is that you may use to frighten kids with. For quite a few years ago now, I was with my son’s mother out in her mother’s country house. About a kilometer away there is a house that has been empty for decades. The story goes that it is build on the graves of Russians (I guess from the war 1719), and of course dead people haunt if you build something on top of their graves. And this house is said to have been empty for this reason.
My son’s cousins were also staying in the country house as well as their grandmother. It all had of course been well planned by us. It started already at lunch-time when we started discussing who was afraid of ghosts etc. The boys, that must have been 10-14 years old at that time, did of course not believe in ghosts, even though the youngest seem to have some doubts. Anyways, the discussion ended with us daring them to go to the haunted house after dinner that evening. Their grandmother would accompany them, just to show them the way of course.
When we all had eaten our dinner, we said that we would go an have a nap while they took their bicycles to the haunted house. We sneaked out and took our bicycles and cycled as fast as we could to the house to have time to hide our bikes and find a good spot for our ambush. We had taken some props with us, such as scarves and some things to make some noises with.
The house was about 50 yards from the road in the woods, but on the edge of a meadow. The house must have been built in the 60ies and looked like a regular house, but it was also obvious that no one had lived there for decades.
We went around the corner and waited for the boys to come. As soon as we heard them approaching, we started to move slowly, making noises, grunting, moaning. The youngest boy screamed out loudly and then ran as fast as he could to his bicycle, he continued to run, but after awhile he discovered that he could probably run even fast if he let go of his bicycle. So he did, and ran all the way home. The older boy, ran maybe 30 yards, before he had to look back. Either because he was curious to see if the ghosts had eaten his grandmother or maybe to see who these laughing people where.
Well, I do not know how many childhood-traumas I have caused, and I am not sure this was one of them. Both boys are now in their 20ies, with jobs and girlfriends, and as far as I know they survived this trauma without any permanent marks.
But maybe they learned that are things that even if it feels very real, it does not become true no matter how hard you believe in it (and there is always a risk of being laughed at).
Critics of mr Praagh:
His own site:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
