Operation

Jag ska ligga på en barn avdelning. Det är väl för att det är semestertider. Känns ganska upplyftande till skillnad från alla gamlingarna. Träffar en underbar liten grabb som också heter David och hans pappa. David ska få hörselimplantat. Trots att han är nästan helt döv och inte mer än 3-4 år, så är han jätteglad och har stora blå ögon. Ett litet charmtroll.

Operationen var det väl inte så mycket med. En liten detalj var väl att nålen man satte in igår inte verkade fungera så bra, det sved till ordentligt när jag skulle få bedövning. När jag vaknade upp hade jag fyra nya nålar, 3 i händerna och 1 i foten. Man börjar väl bli gammal och seg.
Lite öm i halsen förstås.

Kirurgen kom upp senare och undrade om jag haft strålning i halsen eftersom jag var så ärrig. Jag sa att jag inte haft någon strålning alls. Han hade i alla fall inte lyckats komma åt 5 cm tumören, men tagit prover från omkringliggande vävnader. Om det är ett tydligt lymfom återfall så syns det i de proverna. Om det inte syns, ....
Jag får väl höra med min läkare på st göran senare.

På torsdag morgon skrivs jag ut. Jag får med mig en kopia av operationsrapporten. Den säger mig inte så mycket mer än att provsvaren kanske inte kommer ge något svar. Ringer och pratar med överläkaren på St Göran. Eventuellt får han svar på fredagen, annars får vi vänta till måndag när de har en lymfomkonferens (antar att det är ett gäng läkare som sitter och går igenom patientlistan och funderar på vad man ska göra med fall som mitt).

Huddinge sjukhus

In till Huddinge för att förbereda mig för operationen. Snacka om tomt. Kommer till mottagningen där jag ska träffa en narkosläkare, receptionen stängd (öppnar 30 min senare), inte en människa någonstans. Träffar till slut en läkare, ställer lite frågor och går sedan vidare till avdelningen där jag ska vara. Väntar ytterligare. Ska ta några blodprover.

Blodprover fungerar utmärkt oftast, men inte idag. När 2 sköterskor inte lyckas, kommer till slut en ganska hårdhänt narkosskötare och hugger till. Lyckas efter 10-12 stick få ihop blodproven, och dessutom en nål i handen som ska sitta till operationen imorgon. Får åka hem, men ska vara tillbaka på onsdag 09.30.

Skönt ändå att få sova hemma. Operationen är jag inte orolig för alls, det är fortfarande resultaten från provsvaren som är det som är avgörande. Vad ska de hitta?

Tim åker till Norge med sin mamma idag. Han kom över igår kväll för han hade glömt några saker (jag tror nog att han ville umgås lite med mig i alla fall). Han stannade och käkade pizza med mig och vi snackade lite om fotboll och semester och allt möjligt. Han verkar inte orolig eller ledsen vilket gör att jag känner mig bättre. Utan att veta om det så ger han mig sån styrka. Styrka som jag i min tur behöver för att kunna visa mig positiv och stark inför honom.

Inläggning

Kom in till St Göran igen. Läkaren konstaterade att jag såg mycket sämre ut och att han skulle ordna med en datortomografi. Fick sitta och vänta ett par timmar och gjorde sen datortomografin. Gick till baka till dagvården för att vänta på besked.

Fredrik berättade att det var Vena Cava Syndrome. Orsakad av någon form av massa på 5*5 cm i min bröstkorg. Den tryckte i princip ihop hela övre hålvenen vilket gjorde att blod från huvud, hals, bröst och armar inte kan ledas tillbaka till hjärtat. Jag skulle läggas in på medicinavdelningen och påbörja en dunderkur med kortison (32 tabletter per dag) samt daglig spruta för att minska risken för blodpropp. Vena Cava är bara symptomet, vad den här klumpen bestod av visste man inte, men trots att det bara är 1-2% risk att jag skulle få återfall av min
lymfkörtelcancer, så är det det man misstänker. Det hela kändes som en hård spark i magen.

Medicin avd 33 på St Göran är helt ok. Personalen är helt fantastisk. Det enda som jag kanske inte gillar är att det nästan bara är gamlingar och de flesta har leverproblem, så det är allt från "vanliga" människor till alkisar. Men oftast brukar man hitta någon eller några som är vettiga att prata med. Den här gången hamnade jag på en full sal. Mannen som låg bredvid mig var rätt dement och höll igång i stort sett hela natten så jag sov mest sittande i dagrummet den natten.

Det var rätt mycket att tänka på. Är det ett återfall, då är det stamcellstransplantation som gäller. Dvs månader på sjukhus, en riktigt grym cellgiftsbehandling, och oddsen något bättre än 50%. Försöker ändå hitta andra förklaringar (skador från katet, läckande cellgifter,...) vet inte om det bara är ett försök till förnekelse. Både Fredrik och överläkaren tycker det är osannolikt att det skulle vara ett återfall.

Torsdag. Enda sättet att ta reda på vad det är, är att göra en medianoskopi undersökning. Dvs under narkos gör man hål i halsen, går ner i luftstrupen med rör och kamera, jockar omkring lite här och var och plockar bitar från lymfkörtlar och förhoppningsvis även den här 5 centimetersklumpen.

Operationen ska göras på onsdag, dvs om en vecka. Jag får kvällspermis torsdag och sedan helgpermis.