Neuropati

Ibland ere jobbigt att röra sig.

Till min blogg finns en statistikfunktion som gör att jag bl.a. kan se vilka sökbegrepp man använt för att hamna på min blogg. ”Neuropati” är ett, så därför tänkte jag mig ett längre inlägg om just neuropati. Jag såg samtidigt att någon för ett par dagar sedan googlat på ”Homeopati för barn vid för lite blodplättar”. Bara tanken borde vara kriminell. Alltså att behandla ett sjukt barn med homeopatins ruskade vatten. För lågt antal trombocyter hos ett barn kan tyda på en allvarlig sjukdom och ska behandlas av riktiga doktorer.

Som med all medicinsk information på Internet, för att få en korrekt behandling och vara säker på att informationen du får är korrekt, hör med din läkare. Informationen nedan är just bara information och ska inte användas som underlag för beslut om behandling och medicinering eller förändringar därav.

Neuropati

En av de många bieffekterna man kan få av cancerbehandling är neuropati. Neuropati känns som ett konstant domnande av fötter och händer. Man har också ofta känslan av att vara kall om händer och fötter även om då man inte är det. Man går heller inte barfota, inte ens i strumplästen inomhus eftersom man lätt gör illa sig. Så tofflor med matchande stödstrumpor så är halva jobbet med dagens outfit löst. Nedan är en text som jag hjälpligt översatt från The Leukemia & Lymphoma Society .

Perifer neuropati är en term för att beskriva skadade nerver i det perifera nervsystemet (dvs ut i armar, händer, ben och fötter). Det perifera nervsystemet överför information från hjärnan och ryggraden till olika delar av kroppen. Ca 10-20% beräknas drabbas av neuropati. Vissa cytostatika, som vincristine (Oncovin), bortezomib (Velcade), thalidomide (Thalomid), lenalidomide (revlimid), cytarabine (Cytosar-U), interferon (många olika namn), eller methotrexate (många olika namn), kan ge neuropati. Även strålning kan orsaka den typ av nervskador som gör att neuropati uppstår. Det kan dock ta flera år innan symptomen kommer. Även bältros kan orsaka neuropati, liksom myelom.

Vissa former av neuropati är inte knutna till cancer. Neuropati kan dels vara ärftligt, men också relaterat till andra sjukdomar och åkommor. Det är viktigt att du informerar din läkare om eventuella symptom på neuropati innan du påbörjar en behandling, eller om du har någon av de sjukdomar som är kopplade till neuropati, som diabetes, nervskador orsakade av ryggmärgsfrakturer, vitaminbrist, och då särskilt B12, autoimmuna sjukdomar, som lupus och reumatisk artros, njursjukdomar eller sköldkörtelrelaterade sjukdomar.

Det finns viss medicin och medicinsk behandling som kan förebygga neuropati. Prata med din läkare innan du påbörjar någon medicinering eller börjar äta vitaminer och kosttillskott. Man bör söka läkare så snart man börjar känna symptom på neuropati, dvs domningar, kittlingar, brännande känsla, köldkänsla eller svagheter i armar och ben. Dessa symptom kan vara tecken på neuropati.

På läkares inrådan kan patienter som utvecklat neuropati som ett resultat av cytostatikabehandling, minska dosen eller sluta helt med vissa mediciner och cytostatika. Neuropati orsakad av medicinering och cytostatika kan gradvis förbättras eller försvinna helt. Men i några fall kan symptomen kvarstå. Det finns andra behandlingar också men de är då beroende på orsak och andra relaterade symptom. Många blir av med sin neuropati, antingen det tar några månader eller flera år.

Det finns ett antal säkerhetsråd (från American Society of Clinical Oncology at Caner.net) för de som har neuropati. Detta eftersom man har nedsatt känsel ibland annat händer och framförallt fötter.

• Se till att ha god belysning där du går
• Installera ledstänger på båda sidor i trappor
• Ta bort allt på golven som du kan snubbla över (mattor, trösklar m.m.)
• Installera räcken och handtag i dusch och vid badkar. Och lägg in halkmattor
• Använd termometer innan bad
• Använd okrossbart porslin
• Använd gummihandskar när du diskar
• Om du kör bil, se till att du fullt ut kan känna broms- och gaspedaler, att du har bra grepp om ratten och att du klarar av att röra fötterna snabbt.
• Om du behöver, använd käpp eller rullator när du ska förflytta dig.

Den inbillade sjuke

Den inbillade sjuke av Molière

(English version below)

När man som jag varit sjuk en längre tid, och särskilt om man har en massa olika symptom och krämpor, så tappar man bort referenser till vad som är normalt. Visst, jag känner mig bättre, men är jag bra? Hur vet jag att jag mår normalt?

Varje litet tänkbart symptom blir ett möjligt återfall och måste analyseras och vägas för att helst helt kunna förkastas. Så, svullnaden i halsen är det en växande lymfkörtel som trycker på matstrupen? eller beror det bara på att jag sovit med öppen mun och snarkat så att fönsterrutorna skallrat? Beror hugget i ryggen på att lymfkörteln vid vänster njure vuxit och trycker på, eller beror det bara på att jag legat i en konstig ställning? Och så håller det på. När det gäller den försvunna känseln i fötterna (blodpropp?), hostan (lymfkörtel som trycker på bronkerna), svedan i magen.

Nej, det mesta går nog att förklara som symptom av att slemhinnorna i halsen och magen håller på att återställa sig, att neuropatin i fötter och händer är ett diabetes symptom och en rest från förra årets cellgifter (Vincristine). Man har kanske gått och blivit hypokondriker.

Det är egentligen bara när jag äter och när jag gör något som är lite mer fysiskt ansträngande som jag märker att jag inte är helt frisk (vilopulsen ligger på 100+).

Idag var jag till diabetesmottagningen. Inte särskilt spännande, men det verkar som jag antingen i december eller senast i februari ska kunna skippa insulinsprutorna och gå över till tabletter. Det långa blodsockervärdet är nere på normalt och i övrigt ser allt mycket bra ut. Mera prover behövs och jag ska också minska insulinet ännu mer för att se vad som händer.


Imorgon blir det lunch med Håkan på Drottningholms golfklubb. Vi lär väl sitta inne den här gången antar jag.


English Version


After being ill for so long time as I have, and especially if you have a lot of different symptoms, you lose track of what is normal. I am feeling a lot better, but am I feeling ok? How do I know when I am feeling normal again?

When every possible new symptom becomes a possible evidence of a relapse, it has to be analysed carefully and hopefully proved wrong. So the swelling in my throat, is that a lymph node pushing on esophagus? Or is it just because I have been snoring loudly all night causing my throat to be sore? Is the pain in my back because of a node growing close to my left kidney? Or is it just because I have been laying down reading in an awkward position? And it goes on. The tingling feeling in my feet is that because of a thrombosis? The coughing is that because of a node pressing on my lungs? And the burning sensation in my stomach?

Well, most of it could probably be explained by the membranes in my stomach being restored, the neuropathy in my feet and hands as a symptom of my diabetes (as well as a side effect of last years chemo).

It is really only when I eat and when I do something that requires more of a physical effort (lift heavy things, long walks etc), that I really notice that I am not yet back to normal.

Today I went to the diabetes clinic. Not very thrilling, but it looks like I will be able to change out the insulin pens to pills instead. Probably in December or in February at the latest. I need to check with a lower dose of insulin as well as do some blood tests.

Tomorrow I will have lunch together with my friend Håkan at the Drottningholm golf club. I guess we will have our lunch indoors this time.