Status

Det främsta skälet till att det inte varit så många inlägg den sista tiden är att jag inte mått helt bra. Min nya medicin, tycks inte verka som vi hade önskat, vilket fått cancern att växa till sig lite. Detta har lett till att jag fått lite mer ont, vilket lett till ökade medicindoser, som ger ökade problem med förstoppning, utslag, sömnbrist, illamående m.m. Många av dessa problem börjar vi nu komma tillrätta med och strategin som tycks gälla nu är att återgå till Ixoteen som jag hade innan Certican, samt komplettera med något (detta något diskuterar man just nu).

Så om vi då kan banka tillbaka cancern litegrann alternativt hålla den still. Så ser det rätt ok ut.

Ett problem med den här sjukdomen är att hur sjuk man är och hur dåligt man mår är inte alltid samma sak. Som exempel på hur det kan hänga ihop:

En lymfnod i buken växer och trycker på så att det gör lite ont. Mot det onda tar man ett morfinpreparat. Morfinpreparat ger förstoppning Förstoppningen tillsammans med en förstorad lymfnod gör det värre, så då tar man laxermedel och mjukmedel, som retar tarmen att komma igång, vilket ökar på smärtorna litet.

En annan variant är att det gör ondare när man ligger ner, alltså sitter jag mycket. Till och med sitter när jag sover. När man sitter länge så svullnar man upp, först ben och fötter och sedan även buken (vilket också kan bero på påverkan av njurar, vilket dock inte verkar vara fallet för mig). Så man svullnar upp, då behöver man urindrivande, urindrivande gör att man blir uttorkad och mår illa. Och så sätter hjulen igång igen.

Så, när jag nu i natt och under dagen lyckats sova ganska mycket, så försvann mycket av svullnaden, yrseln, illamåendet och så vidare och helt plötsligt så mår jag bättre. Inte jättemycket bättre men bättre. Så, nu hoppas jag kunna fortsätta att få sova, äta och dricka så bra det bara går, så ska vi se att blogginläggen börjar komma igen.

Och framförallt, så måste jag bli tillräckligt frisk så jag kan gå och se landskampen mot Finland på Lördag.

Looking on the bright side of life

Efter alla inlägg om Tim och hans fotboll så är det kanske svårt att i slutändan förstå vad som hände. Efter att hans lag tagit SM-silver, så gick han sedan vidare och blev uttagen till Stockholms Distriktslag. De spelade DM-Cup i Västerås och vann silver även där. Tim blev då nominerad till Utvecklingslandslaget. Så i helgen hade de "camp" i Märsta för att göra uttagningar till Utvecklingslandslaget. Och i måndags blev det klart att han är med i utvecklingslandslaget. Så av de 45 uttagna är 30 födda -92, 12 födda -93 och 3 födda -94. Så, trots att han satte upp höga mål för sig själv, så har han vida överstigit dem från min sida sett.

Så, på Lördag dem 10 oktober, är det Utvecklings Landslaget Ungdom och NM mot Finland, på Bergshamra IP, kl 12:30, Fri entre.

Länk till karta: Bergshamra IP

De papperslösa barnen

Jag har tidigare också skrivit om de papperslösas situation. Bland annat om hur Du själv kan bidra genom att skänka dina gamla, men ännu inte utgångna mediciner till Läkare i Världen (http://www.lakareivarlden.org/), på ett enkelt sätt (ring dem först dock Tfn: 08-664 66 87).

Jag ska nu försöka ge mig in på det en gång till. Denna gång med en liten brasklapp för mina kanske lite oklara tankegångar. För er som följer bloggen mer regelbundet känner kanske till mina opiat- och sömnproblem från de senaste dagarna. Alltså min medicinering påverkar mig starkt och jag får kämpa för att tänka klart. Samtidigt så hoppas jag att just den här situationen också kan ge mig någon form av klarsyn kring hur det skulle vara att försöka kämpa sig till en nödvändig vård samtidigt som man är sjuk själv.

Att inte få vård när man behöver den och när den finns tillgänglig måste vara svårt. Jag vet att den finns där och jag vet att de finns där, de som behöver den. Många av bloggarna skriver om det som en mänsklig rättighet. Och visst kan det tyckas vara det, men blir det en rättighet bara för att en människa behöver den?

När man sedan jämför vad det kostar på samhället att inkludera även de papperslösa, de som egentligen inte har rätt till bekostad vård, så upptäcker man att det knappt har någon påverkan alls. Alltså, genom att agera helt i tysthet skulle problemet kunna vara avhjälpt och alltså inget problem.

Så, alla verkar vara överens, det finns pengar, det är rätt på ett humanitärt, medmänskligt, etiskt, moraliskt vis. Det verkar bara finnas ett problem. Man kan fuska sig till gratis sjukvård.

Och finns det då en möjlighet att människor kan komma att utnyttja denna vår godhet, så måste vi stoppa den till vilket pris som helst. Eller?

Varför är det så att vi hela tiden kan finna ett skäl till att inte hjälpa sin nästa, och detta skäl är nästan alltid det att vi kan bli lurade, de kan utnyttja vår snällhet. Hellre tillåter vi lidande och orättvisa än vi tar risken att vi drabbade.

När man upptäcker en skurk som förskingrat pengar från både Röda Korset (Uppdatering: jag hade tidigare skrivit "Rädda Barnen" vilket är helt felaktigt och en ren felskrivning, så ingen skugga må falla över dem) och från Cancerfonden, så börjar vi diskutera hederligheten i dessa organisationer och även andra. När man upptäcker att inte exakt vartenda öre insamlat i Cancerfondens bröstcancergala går till enbart bröstcancerforskning, så ifrågasätts allt. Om man en viss del av pengarna i insamlingsbössan går till administration och porto, så är det skäl till att ifrågasätta alla dessa tusentals medarbetares egentliga intentioner.

Nej, ta hellre den risken och hjälp någon som behöver hjälp. Om någon annan samtidigt skulle åka med av bara farten, så kan vi nog klara av det både du och jag.

Artikel: DN, AB1,
Länk: Vårdföralla, Läkare i världen,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21

Rosa Band, Blå band och andra band

Jag har fått lite frågor om det finns olika färger för alla cancerformer, och det finns det nästan. Någon strikt taxonomi tror jag inte finns men, mycket tycks vara intäkt. Jag tycker dock att man kan ta det litegrann med en nypa salt, av flera skäl.

Det enda som jag kan reagera lite starkare på är att man bör veta vad det är för något man klär sitt barn i. Vissa av dessa band har budskap som inte alltid är så lämpliga. Det enda som egentligen är gemensamt är att de står för någon sorts samling/insamling till något och det behöver absolut inte vara cancer. Det kan likaväl vara politiska budskap, för eller emot aborter, eller som jag såg att ett litet band som inte bara gäller de som har en särskild sorts cancer utan även för dem som utsatts för sexuella övergrepp. Så, tänk efter innan du sätter på dina två små barn varsitt lila band till stöd för din anhörige med den här cancerformen. Det kan tolkas alldeles fel.

Här är i alla fall en lista. På amerikanska siter framförallt finns en hel liten industri bakom flaggor, vimplar, t-shirts "kickin cancers ass" osv.

Bärnsten Blindtarmscancer
Svart Melanom
Svart och rosa Benmärgsdonator
Blått och silver Lever med cancer
Blått och vitt Tonåring och cancer
Brun Kolon/rektalcancer
Mörk blå Koloncancer
Guld Barncancer/cancer i barndomen
Grått Cancer i hjärnan
Grön Cancer i njuren
Elfenben-burgund-elfenben randig Cancer i svalg, huvud och nacke.
Lavendelblå Cancer förståelse/cancer medvetande
Ljus rosa och blå Manlig bröstcancer
Ljusblått Prostatacancer
Lime grönt Lymfom, Non-Hodgkins lymfom
Limegrönt och akvamarin Vuxen stamcellsdonator
Orange Leukemi eller hudcancer
Orkidée (violett) testikelcancer
Persika Livmoderhalscancer
Pärlvit Lungcancer
Vintergröna Cancer i mage, esofagus
Purpur Bukspottkörtelcancer, Sköldkörtelcancer,
Röd-vit-röd randig leukemi och lymfom
"teal" och rosa Ärftlig bröstcancer, kombination av gynekologisk och bröstcancer
Vit Ben och benmärgscancer
Gul Sarcoma, läppcancer, cancer i urinblåsa, lever.

Länk var man kan köpa diverse cancerattiraljer. Jag har inte själv köpt något från dem och kan inte lämna några som helst garantier. Jag har med länken endast därför att den innehåller ovanstående sammanställning. En annan länk här till en välgörenhetsorganisation.

Utmaningar

Det finns väl inget häftigare än människor som tar sig an sådana här utmaningar. Att först och främst vilja spela baseball när man är blind och sedan se till att det blir av. Att inte låta en sådan enkel sak som att man inte kan se, hindra en från att göra det man vill.

Söndag - Kanelbullens Dag

Kanelbullens dag. Ännu en milstolpe i .... ja. Här har jag nog lyckats hitta en icke-nyhet som saknar allt värde. Inte ens Wikipedia förmår utbilda mig i annat än att Kanelbullen kom till som en konsekvens av den ökade tillgången på råvaror efter första världskriget på 1920-talets början.

"- Kanelbullens Dag är en stor svensk succé som snabbt accepterades i den svenska almanackan och firas av mängder av människor varje år. Kanelbullen är en viktig ingrediens i de svenska hemmen, framförallt när höstmörkret smyger sig på så här i början på oktober, säger Martin Lundell, VD på Sveriges Bagare & Konditorer."

Artiklar: YstadsAllehanda, NewsDesk, DN1,
Bloggar: 1, 2, 3,

Inväntar landningstillstånd

Det kraschar till, datormusen och hans natthärbärge åkte i golvet. Ingen stor olycka, inga förolyckade, inga skador.

Klockan är 06.25 på morgonen. Jag har återigen lyckats med konststycket att ta mig upp tidigt på morgonen, sätta mig vid datorn. Slagit på datorn och sedan gjort något innan jag somnat. Hur länge jag sovit vet jag inte. En halvtimme till 1,5 timme tror jag.

Jag tror att det hela också kan knytas till att jag tog en extra dos av smärtstillande i natt och att jag har haft lågt blodsocker. Känslan av att förlora kontrollen blir sen än mer påtaglig när jag 15 minuter efter morgonmedicineringen kräks upp all medicinen igen.

Tillbringar en timme i telefon med sjuksköterskan för att utreda vilka mediciner om någon, som ska tas om. Nu vid 09.00-tiden tror jag att ordningen är återställd. Det är märkligt vad utslagen man blir av att just bli utslagen av droger.

Igår, var jag och vinkade av Tim. Han skulle iväg på uttagnings- och träningsläger till utvecklingslaget i Märsta, han verkade lycklig. Jag har inte hört något mer från honom sedan dess, så jag antar att han fortfarande är lycklig. Idag är det Finnkamp, svenska herr- och damseniorerna möter de finska dito. Hade vädret utlovat något bättre och hade jag mått bättre hade jag åkt ner och tittat. Våra killar skulle spela efter sista seniormatchen på Östermalms IP.