David Gottlieb

Barncancerfonden

2009-11-30T06:18:00.000-08:00

Vi fortsätter kampen.... var med och lämna ett bidrag
gå in på www.barncancerfonden.se/3001

2009-11-12T09:55:00.000-08:00

Davids önskan var att bloggen skulle få ligga kvar tills vidare efter hans bortgång.
Det ger er alla en chans att läsa den för kanske första gången eller om du som trogen läsare vill läsa om något speciellt stycke.

Begravningsceremonin kommer att äga rum den 20 November.
Glöm ej barncancerfonden "Gottliebs insamlingen"
Jag kommer fortsätta kämpa för att få in pengar till minnet av David och för att
inget barn ska behöva gå igenom en sådan kamp.

MVH Carina

2009-11-04T08:31:00.000-08:00

Detta är sista inlägget här på bloggen.
Efter nästan 2,5 år kamp mot cancern orkade kroppen inte mer.
Vi hjälptes åt att vårda David i hemmet en tid men till slut ville han komma till
Stockholms sjukhem för att kunna få mer vård.
Där somnade David in fredagen den 30 Oktober kl 22.10

Hans optimism var beundransvärd. Han var en snäll och varm person.
Vi saknar honom väldigt mycket.

Tim, Margaret, Björn och Carina

Vill du hedra minnet av David skänk en slant till
Barncancerfonden, Gottliebs insamling

Inte på topp

2009-10-11T03:41:00.001-07:00

Mår inte på topp just nu, så det kan dröja lite till nästa blogginlägg.

Äntligen!

2009-10-08T06:45:00.001-07:00

Det är nog första gången jag lyckats gissa rätt på nobelpristagare. Herta är en favorit, så jag tyckte det var dags. Och det verkar det varit flera som tyckt.

Artiklar: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2,

Herta Mueller

2009-10-07T22:07:00.000-07:00

Mitt stalltips, eller möjligen önskan, inför dagens presentation av Nobelpristagare i Litteratur är Herta Mueller.

Bältros

2009-10-07T06:04:00.000-07:00

I gårdagens status så berättade jag inte om utslagen jag fått på höger sida av ansikte och hals. När man tar immunförsvarsnedsättande mediciner så kan man få bl. svamp i munnen (torsk) och lite annat som beror på att latenta virus alltså sådana som man kan ha i kroppen i decennier utan att de ger några symptom. Nu verkar det som om jag har väckt ett sådant. Bältros.

Så, nu hoppas jag bara att de jag träffat sedan i typ lördags/söndags alla har haft vattkoppor, dvs att de är immuna mot bältros och vattkoppor som är samma sorts virus.

Men det är tur att det finns mediciner. Alltså:
07.00 Primperan 20mg 1 stolpiller, 08.00 Omeprazol 20 mg 1 tablett, Aciclovir 2 tabletter a 400 mg,Bactrim Forte 1 tablett,Oxycontin 120 mg,Certican 0.75 mg 5 tabletter (”cellgift” immunosupp),Betapred 0.5 mg 8 tabletter,Novomix ca 14 enheter, Mucostatin 1 ml Furix 1 tablett , Sprinolakton 1 tablett, Ixoten 1 tablett, 12.00 Aciclovir 2 tabletter a 400 mg ,16.00 Aciclovir 2 tabletter a 400 mg, (17.00 el. Novomix 28 enheter före mat) Mucostatin Därefter även 20.00 och 23.00, 19.00 Primperan 20 mg 1 stolpiller, 20.00 Oxycontin 160 mg, Certican 0.75 mg 5 tabletter, Fragmin 5000 Ie 1 spruta, Aciclovir 2 tabletter a 400 mg, Ixoten 1 tablett
24.00 Aciclovir 2 tabletter a 400 mg.

är vad jag proppar i mig varje dag, förutom alla de jag tar "vid behov".

Status

2009-10-06T09:40:00.000-07:00

Det främsta skälet till att det inte varit så många inlägg den sista tiden är att jag inte mått helt bra. Min nya medicin, tycks inte verka som vi hade önskat, vilket fått cancern att växa till sig lite. Detta har lett till att jag fått lite mer ont, vilket lett till ökade medicindoser, som ger ökade problem med förstoppning, utslag, sömnbrist, illamående m.m. Många av dessa problem börjar vi nu komma tillrätta med och strategin som tycks gälla nu är att återgå till Ixoteen som jag hade innan Certican, samt komplettera med något (detta något diskuterar man just nu).

Så om vi då kan banka tillbaka cancern litegrann alternativt hålla den still. Så ser det rätt ok ut.

Ett problem med den här sjukdomen är att hur sjuk man är och hur dåligt man mår är inte alltid samma sak. Som exempel på hur det kan hänga ihop:

En lymfnod i buken växer och trycker på så att det gör lite ont. Mot det onda tar man ett morfinpreparat. Morfinpreparat ger förstoppning Förstoppningen tillsammans med en förstorad lymfnod gör det värre, så då tar man laxermedel och mjukmedel, som retar tarmen att komma igång, vilket ökar på smärtorna litet.

En annan variant är att det gör ondare när man ligger ner, alltså sitter jag mycket. Till och med sitter när jag sover. När man sitter länge så svullnar man upp, först ben och fötter och sedan även buken (vilket också kan bero på påverkan av njurar, vilket dock inte verkar vara fallet för mig). Så man svullnar upp, då behöver man urindrivande, urindrivande gör att man blir uttorkad och mår illa. Och så sätter hjulen igång igen.

Så, när jag nu i natt och under dagen lyckats sova ganska mycket, så försvann mycket av svullnaden, yrseln, illamåendet och så vidare och helt plötsligt så mår jag bättre. Inte jättemycket bättre men bättre. Så, nu hoppas jag kunna fortsätta att få sova, äta och dricka så bra det bara går, så ska vi se att blogginläggen börjar komma igen.

Och framförallt, så måste jag bli tillräckligt frisk så jag kan gå och se landskampen mot Finland på Lördag.

Looking on the bright side of life

2009-10-06T08:16:00.000-07:00

Efter alla inlägg om Tim och hans fotboll så är det kanske svårt att i slutändan förstå vad som hände. Efter att hans lag tagit SM-silver, så gick han sedan vidare och blev uttagen till Stockholms Distriktslag. De spelade DM-Cup i Västerås och vann silver även där. Tim blev då nominerad till Utvecklingslandslaget. Så i helgen hade de "camp" i Märsta för att göra uttagningar till Utvecklingslandslaget. Och i måndags blev det klart att han är med i utvecklingslandslaget. Så av de 45 uttagna är 30 födda -92, 12 födda -93 och 3 födda -94. Så, trots att han satte upp höga mål för sig själv, så har han vida överstigit dem från min sida sett.

Så, på Lördag dem 10 oktober, är det Utvecklings Landslaget Ungdom och NM mot Finland, på Bergshamra IP, kl 12:30, Fri entre.

Länk till karta: Bergshamra IP

De papperslösa barnen

2009-10-04T02:40:00.000-07:00

Jag har tidigare också skrivit om de papperslösas situation. Bland annat om hur Du själv kan bidra genom att skänka dina gamla, men ännu inte utgångna mediciner till Läkare i Världen (http://www.lakareivarlden.org/), på ett enkelt sätt (ring dem först dock Tfn: 08-664 66 87).

Jag ska nu försöka ge mig in på det en gång till. Denna gång med en liten brasklapp för mina kanske lite oklara tankegångar. För er som följer bloggen mer regelbundet känner kanske till mina opiat- och sömnproblem från de senaste dagarna. Alltså min medicinering påverkar mig starkt och jag får kämpa för att tänka klart. Samtidigt så hoppas jag att just den här situationen också kan ge mig någon form av klarsyn kring hur det skulle vara att försöka kämpa sig till en nödvändig vård samtidigt som man är sjuk själv.

Att inte få vård när man behöver den och när den finns tillgänglig måste vara svårt. Jag vet att den finns där och jag vet att de finns där, de som behöver den. Många av bloggarna skriver om det som en mänsklig rättighet. Och visst kan det tyckas vara det, men blir det en rättighet bara för att en människa behöver den?

När man sedan jämför vad det kostar på samhället att inkludera även de papperslösa, de som egentligen inte har rätt till bekostad vård, så upptäcker man att det knappt har någon påverkan alls. Alltså, genom att agera helt i tysthet skulle problemet kunna vara avhjälpt och alltså inget problem.

Så, alla verkar vara överens, det finns pengar, det är rätt på ett humanitärt, medmänskligt, etiskt, moraliskt vis. Det verkar bara finnas ett problem. Man kan fuska sig till gratis sjukvård.

Och finns det då en möjlighet att människor kan komma att utnyttja denna vår godhet, så måste vi stoppa den till vilket pris som helst. Eller?

Varför är det så att vi hela tiden kan finna ett skäl till att inte hjälpa sin nästa, och detta skäl är nästan alltid det att vi kan bli lurade, de kan utnyttja vår snällhet. Hellre tillåter vi lidande och orättvisa än vi tar risken att vi drabbade.

När man upptäcker en skurk som förskingrat pengar från både Röda Korset (Uppdatering: jag hade tidigare skrivit "Rädda Barnen" vilket är helt felaktigt och en ren felskrivning, så ingen skugga må falla över dem) och från Cancerfonden, så börjar vi diskutera hederligheten i dessa organisationer och även andra. När man upptäcker att inte exakt vartenda öre insamlat i Cancerfondens bröstcancergala går till enbart bröstcancerforskning, så ifrågasätts allt. Om man en viss del av pengarna i insamlingsbössan går till administration och porto, så är det skäl till att ifrågasätta alla dessa tusentals medarbetares egentliga intentioner.

Nej, ta hellre den risken och hjälp någon som behöver hjälp. Om någon annan samtidigt skulle åka med av bara farten, så kan vi nog klara av det både du och jag.

Artikel: DN, AB1,
Länk: Vårdföralla, Läkare i världen,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21

Rosa Band, Blå band och andra band

2009-10-03T10:47:00.000-07:00

Jag har fått lite frågor om det finns olika färger för alla cancerformer, och det finns det nästan. Någon strikt taxonomi tror jag inte finns men, mycket tycks vara intäkt. Jag tycker dock att man kan ta det litegrann med en nypa salt, av flera skäl.

Det enda som jag kan reagera lite starkare på är att man bör veta vad det är för något man klär sitt barn i. Vissa av dessa band har budskap som inte alltid är så lämpliga. Det enda som egentligen är gemensamt är att de står för någon sorts samling/insamling till något och det behöver absolut inte vara cancer. Det kan likaväl vara politiska budskap, för eller emot aborter, eller som jag såg att ett litet band som inte bara gäller de som har en särskild sorts cancer utan även för dem som utsatts för sexuella övergrepp. Så, tänk efter innan du sätter på dina två små barn varsitt lila band till stöd för din anhörige med den här cancerformen. Det kan tolkas alldeles fel.

Här är i alla fall en lista. På amerikanska siter framförallt finns en hel liten industri bakom flaggor, vimplar, t-shirts "kickin cancers ass" osv.

Bärnsten Blindtarmscancer
Svart Melanom
Svart och rosa Benmärgsdonator
Blått och silver Lever med cancer
Blått och vitt Tonåring och cancer
Brun Kolon/rektalcancer
Mörk blå Koloncancer
Guld Barncancer/cancer i barndomen
Grått Cancer i hjärnan
Grön Cancer i njuren
Elfenben-burgund-elfenben randig Cancer i svalg, huvud och nacke.
Lavendelblå Cancer förståelse/cancer medvetande
Ljus rosa och blå Manlig bröstcancer
Ljusblått Prostatacancer
Lime grönt Lymfom, Non-Hodgkins lymfom
Limegrönt och akvamarin Vuxen stamcellsdonator
Orange Leukemi eller hudcancer
Orkidée (violett) testikelcancer
Persika Livmoderhalscancer
Pärlvit Lungcancer
Vintergröna Cancer i mage, esofagus
Purpur Bukspottkörtelcancer, Sköldkörtelcancer,
Röd-vit-röd randig leukemi och lymfom
"teal" och rosa Ärftlig bröstcancer, kombination av gynekologisk och bröstcancer
Vit Ben och benmärgscancer
Gul Sarcoma, läppcancer, cancer i urinblåsa, lever.

Länk var man kan köpa diverse cancerattiraljer. Jag har inte själv köpt något från dem och kan inte lämna några som helst garantier. Jag har med länken endast därför att den innehåller ovanstående sammanställning. En annan länk här till en välgörenhetsorganisation.

Utmaningar

2009-10-03T09:06:00.000-07:00

Det finns väl inget häftigare än människor som tar sig an sådana här utmaningar. Att först och främst vilja spela baseball när man är blind och sedan se till att det blir av. Att inte låta en sådan enkel sak som att man inte kan se, hindra en från att göra det man vill.

Söndag - Kanelbullens Dag

2009-10-03T00:21:00.000-07:00

Kanelbullens dag. Ännu en milstolpe i .... ja. Här har jag nog lyckats hitta en icke-nyhet som saknar allt värde. Inte ens Wikipedia förmår utbilda mig i annat än att Kanelbullen kom till som en konsekvens av den ökade tillgången på råvaror efter första världskriget på 1920-talets början.

"- Kanelbullens Dag är en stor svensk succé som snabbt accepterades i den svenska almanackan och firas av mängder av människor varje år. Kanelbullen är en viktig ingrediens i de svenska hemmen, framförallt när höstmörkret smyger sig på så här i början på oktober, säger Martin Lundell, VD på Sveriges Bagare & Konditorer."

Artiklar: YstadsAllehanda, NewsDesk, DN1,
Bloggar: 1, 2, 3,

Inväntar landningstillstånd

2009-10-02T23:29:00.000-07:00

Det kraschar till, datormusen och hans natthärbärge åkte i golvet. Ingen stor olycka, inga förolyckade, inga skador.

Klockan är 06.25 på morgonen. Jag har återigen lyckats med konststycket att ta mig upp tidigt på morgonen, sätta mig vid datorn. Slagit på datorn och sedan gjort något innan jag somnat. Hur länge jag sovit vet jag inte. En halvtimme till 1,5 timme tror jag.

Jag tror att det hela också kan knytas till att jag tog en extra dos av smärtstillande i natt och att jag har haft lågt blodsocker. Känslan av att förlora kontrollen blir sen än mer påtaglig när jag 15 minuter efter morgonmedicineringen kräks upp all medicinen igen.

Tillbringar en timme i telefon med sjuksköterskan för att utreda vilka mediciner om någon, som ska tas om. Nu vid 09.00-tiden tror jag att ordningen är återställd. Det är märkligt vad utslagen man blir av att just bli utslagen av droger.

Igår, var jag och vinkade av Tim. Han skulle iväg på uttagnings- och träningsläger till utvecklingslaget i Märsta, han verkade lycklig. Jag har inte hört något mer från honom sedan dess, så jag antar att han fortfarande är lycklig. Idag är det Finnkamp, svenska herr- och damseniorerna möter de finska dito. Hade vädret utlovat något bättre och hade jag mått bättre hade jag åkt ner och tittat. Våra killar skulle spela efter sista seniormatchen på Östermalms IP.

Bröst

2009-10-02T10:55:00.000-07:00

Nu är det återigen dags för Rosa Bandet insamlingen. Det är en världsomspännande insamling till förmån för bröstcancerforskningen. I ABC-nytt ikväll så intervjuades Agneta Gille om hennes blogg där hon skriver om sin behandling mot bröstcancern. På samma sätt som jag själv använder hon bloggen för att hålla nära och kära informerade samtidigt som det till viss del är om terapi.

Man kan ha ett antal invändningar till varför just jag inte ska ge något till just den här insamlingen:

Varför just bröstcancer? Det finns ju så många andra sorters cancer som både är farligare, hemskare, mer spridda osv. Bröstcancer har ju så bra siffror på överlevnad, bot, etc.

Jo, men det är också en av de mest spridda cancerformerna. Och även om man har en insamling för just bröstcancer, så är mycket av forskningsresultaten som kommer fram giltiga även för andra cancerformer.

Det var en diskussion tidigare i våras dels kring att pengarna bara skulle användas för bröstcancer och dels att man skulle minska på fokusering på just bröstcancer. Jag har ändrat min ståndpunkt litegrann här. All insamling som hjälper cancerdrabbade är av godo.

Sen kan man inse att det kanske egentligen bara är bortförklaringar som inte riktigt håller.

Kan man lita på sådana här insamlingsorganisationer? De lägger ju så mycket av pengarna på annat. Jo visst, det kostar att hantera insamlingar också, och vi som ger en slatt då och då, kan inte begära att det ska finnas människor som jobbar heltid gratis för att räkna ihop det vi givit. Det finns regelverk för hur det här får kan och bör hanteras. Cancerfonden, likt många andra fonder följer dessa regler.

Så, nu när alla invändningar är bortrensade, sätt igång att ge. Och känn glädjen i att hjälpa och ge. Tänk på den som drabbas av cancer, inte bara personen utan även omgivningen, barnen till mamman som får cancer, mannen till hustrun som får cancern. Det kan också vara din dotter, din granne. Även män drabbas av bröstcancer liksom barn kan drabbas av bröstcancer.

Tips! Starta din egen insamling.

29 oktober går Rosa Bandetgalan av stapeln direktsänt i TV3 från Malmö Arena. Ledd av Hasse Aro och René Nyberg och gästad av bland andra Leona Lewis, Måns Zelmerlöw och Sarah Dawn Finer.

Länkar: Cancerfonden, Foodmonitor, Frågor o Svar, Bröstcancerföreningars organisation, Nationell Cancerstrategi,

Artiklar: DN1, AB1, AB2, DN2, DN3, DN4, DN5, HD1, UNT1, UNT2, UNT3, UNT4

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 , 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32 , 33 , 34, 35, 36, 37, 38, 39

Apati

2009-10-02T08:39:00.000-07:00

Nu börjar jag känna viljan komma tillbaka. Viljan att börja skriva igen. Det har varit en trög vecka. Jag trodde jag skulle återfå orken fortare och med den aptiten, inspirationen, ja, hela paketet.

Igår var jag och såg fotboll. Det kändes att den här gången att det är det verkligen slutet av säsongen. Det var kallt och mörkt. Inspirationen från de tidigare matcherna i vacker höstvärme var som bortblåst.

Själv har jag försökt skriva lite, men den allestädes närvarande tröttheten har sugit all energi ur kroppen, och hela tiden fått både kropp och tankeförmåga att frysa till.

Men nu känns det som det finns ett uppdämt behov och likaså en stor källa av ämnen att blogga om. Och förhoppningsvis kommer det resultera texter med mer raffinerade avslut än ".. deratoll, ge stormmfrrk.."

Svenska korrumperade politiker

2009-09-30T23:53:00.000-07:00

Toppolitiker avslöjas mitt under "mutfesten". Alla attributen av dålig tabloid journalistik finns där. Aschberg och company som har en viss förkärlek för att "hänga ut" människor, har bjudit in våra riksdagsledamöter till något event (som säkerligen liknar många andra event som de bjuds in till ständigt. För att bli "informerade" om vad särintresse de nu må vara. Och visst bör man kunna ställa en hel del krav på våra förtroendevalda att de väljer dessa med omsorg.

Nu fanns det en del information i inbjudan som borde fått dem att kolla lite noggrannare. Men någon sådan tolkningsmöjlighet gavs inte. Detta var ett test av den låga moral som svenska politiker, särskilt på regeringssidan och alldeles särskilt hos Moderaterna.

Så, av 349 förtroendevalda bestämmer sig 7 (12) för att nappa på erbjudandet. Jag tycker då inte det är något tecken på någon mer utbredd korruption i svensk politik. Media kritiserar dessutom ofta politiker för att inte ha kontakt med verkligheten och borde komma ut mer. Men om man då riskerar att hängas ut för att man blivit lurad via media, så kanske man är lite mer försiktig framöver.

Och slutligen detta eviga blame-game, som snabbt för ner varje seriös fråga till en sandlådenivå om vilken sida som är värst. Kan man bara visa att alliansen är värst så behöver man inte diskutera kritiken från dem och vice versa.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, GP, HD,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5

Så har de dannt fördasill ul

2009-09-30T18:55:00.000-07:00

Nu har jag börjat få till rätt dosering av mina smärtstillande så jag kan börja sova lite ordentligare. Min brist på sömn har varit oroväckande stor den senaste tiden. Men de är duktiga på det så jag har alla förhoppning att det ska fungera. I övrigt ser blodvärdena ok ut. Jag får ha lite kontroll på trombocyterna , LK, CRP.

Morfinet jag käkar gör en klart dåsig men man får inte en skön kick av dem längre. Däremot så blir jag istället ohejdat trött och somnar var som helst. Rubriken till det här inlägget är av den typ mina inlägg oftast slutat med den här veckan. och det har berott på att jag somnat vid tangentbordet.

Drömmen om vinsten

2009-09-30T17:50:00.000-07:00

Dagens Industri skriver om lottomiljonärerna och deras försvinnande miljoner. För många en dröm som går i kras.

När de fått vad som ser ut som obegränsat med pengar, så har de gått till droger, nya spel och spelskulder, stämningar och ett ganska hemskt liv.

Evelyn Adams vann 5.4 miljoner dollar i mitten av 1980-talet. Tyvärr i kombination med svårigheter att säga nej. Hon bor idag i en trailer park.

William Bud Post vann 16.2 miljoner dollar, hans ex stämde honom på pengar och hans bror anlitade en yrkesmördare så att arvet skulle falla ut (på honom då förstås).

Suzanne Mullins vann 4.2 miljoner dollar 1993. Pengarna skulle betalas ut månadsvis istället för en klumpsumma. Något som dock inte hindrade henne från att belåna allt hon ägde. Men när reglerna ändrades riktiga andel så slutade hon betala tillbaka på lånet och använde pengarna till att betala svärsonens sjukhusräkning. Idag är hon satt i skuld.

En annan man investerade sin dollarmiljon i bilindustrin, men har nu efter några glad år återgått.

Listan tycks kunna göras hur lång som helst, och även om det inte ger bevis, så är det åtminstone anekdotiskt visat att mycket pengar inte nödvändigtvis ger lycka och framgång.

Varför jag själv spelar på lotto ibland? Men det trodde jag väl hade framgått ganska väl efter allt jag skrivit på den här bloggen. Ingen är perfekt. Jag gör mycket som är mot bättre vetande och sunt förnuft. Jag till och med kritiserar starkt dem som inte använder det sunda förnuftet. Det brukar kallas hyckleri, men samtidigt så intalar jag mig om att det är en mildare form av sådan eftersom jag försöker hålla en viss nivå av sjukdomsinsikt levande.

Nej, det är nog mest värdet av drömmen. Värdet av drömmen av en lottovinst som är den viktiga. Drömmen om att kunna leva resten av sitt liv helt enligt sina egna krav och önskemål. Att det skulle fungera i verkligheten är väl inte så troligt. Men den dagen jag fixat den här sjukdomen och vunnit mina miljoner så ska jag ta itu med även den frågan Jag lovar att hålla er underrättade.

Förresten finns det ju även dem som kan jobba ihop sig till sin dröm. Tiger Woods såg jag nu har just jobbat ihop sin egen dollarmiljard.

Artiklar: DI1, Mailonl1, Mailonl2, Mailonl3, Mailonl3, Mailonl4, Mailonl5, Mailonl6, AB1,

Omtänksamhet i vardagen

2009-09-30T16:09:00.000-07:00

Små saker som får vardagen att kännas trygg och ombonad. När jag gick ut igår (i ett underbart solsken) så stod grannen på nedre botten och tvättade fönstren. De har just hittat en ny lägenhet i huset bredvid. Lite ljusare lite större, lite bättre. Vi växlade några ord kring det och sa hej. Inget särskilt, inget nytt, men vi visade väl båda att vi brydde oss. Något som är ovanligt idag tror jag. Det här att man visar någon att man bryr sig, även om man inte är släkt eller nära vänner. Men det ger en ombonad sorts närtrygghet som man inte kan ta för given.
Dagens Nyheter skriver om ett arbetslag som peppar varandra att inte äta bullar till fikat på jobbet. Jag kan mycket väl förstå att man kan behöva den hjälpen ibland. Men jag är inte säker på att man alltid verkligen vill ta med sina problem till jobbet och arbeta igenom dem där. Särskilt om det är lite personligt.

Något att stoppa torkans fortsatta spridning

2009-09-30T15:47:00.000-07:00

Ólafur Arnalds - Ljósið (Official Music Video) from Erased Tapes on Vimeo.

Ibland tycks det vara väldigt svårt att komma igång med skrivandet igen. Den här gången vet jag inte riktigt vad det beror på. Förmodligen tröttheten som bara långsamt vill sippra sig ur min kropp.

Uppfostran

2009-09-29T04:45:00.000-07:00

Handlar inte uppfostran om att bygga självkänsla hos sina barn? Är det inte i första hand det de behöver för att kunna klara sig hyggligt genom livet. Alltså att man tror så pass mycket på sig själv att man kan ta tillvara på det man har och göra det bästa av det. Och kanske inte alltid lyssna på vad andra tycker och tänker, särskilt om deras tyckande och tänkande grundar sig på något annat än det bästa för ditt barns framtid. Återigen, jag vet inte. Jag har inte svaret.

Under helgens distriktsmästerskap i Västerås fanns där även "scouter" som ska plocka ihop ett utvecklingslandslag för juniorerna. Vad jag förstår är de sedan en grupp som jobbar vidare för att under nästa år kunna förse juniorlandslaget med nya duktiga spelare.

Så, någon gång efter 19.00 på måndagen hade det ryktats, skulle det komma en lista på en hemsida, där det skulle stå vilka som blivit nominerade till uttagning (alltså inte uttagna) till utvecklingslandslaget för U-17. Efter att ha sett alla dessa Robinson, Idol, Lets dance, kockprogram, dansprogram, talangprogram och så vidare så kändes det väl naturligt med ännu en process för urval och utsortering. Som tur var är den varken TV-sänd eller särskild sadistisk i sitt upplägg. Bara normal grundläggande utslagning, något som vi har varit förskonade från när det gäller fotbollen.

Eftersom Tim än så länge tillhör U15 så fanns många skäl till att inte sätta upp för höga förväntningar. Jag önskade självklart, men hade ingen uppfattning om hans chanser. Vad han själv trodde vet jag inte men han var inte särskilt ledsen när han gick och lade sig igår kväll utan att ha fått någon kallelse. Att han skulle vara bland de 88 bästa spelarna i landet bland alla 14-17 åringar, trodde vi kanske inte. Eller, jo, jag vet att han är det. Dock inte baserat på hans fotbollsprestationer utan mer på att han är min son.

Så, även jag gick till sängs i tron att kallelsen gått ut till de som först var kallade, och sen fick vi se här under veckan om det blev några återbud.

Men så imorse var jag uppe tidigt för att ladda med nya morfinmediciner och kolla webben. Och se där ett nytt dokument kallat "kallelse" låg där. Tim låg på soffan i vardagsrummet, han hade startat upp sin laptop men inte sagt något. Så jag antog att han inte sett det eller inte kommit med och satt och var besviken.

Men han hade inte sett det, och han hade blivit nominerad. Den enda från sitt lag, som en av 5 stycken 15 åringar från Stockholmslagen. Jag måste säga att även jag blev överraskad och över måttan glad.

Men det var inte stoltheten över en sportslig bedrift, eller att han "vunnit" över någon annan. Nej, det var känslan av att veta att det här kommer ge honom en sådan kick, stärka hans självförtroende och så vidare. Något som han behöver och framförallt kommer att behöva. Om det så bara är att likt Al Bundy i Våra värsta år, ska kunna berätta för sina tonårsbarn om hur han gjorde 3 TDs under en match i Highschool.

Så, äntligen kan kanske känslan han fick alla de gångerna han satt bänkad på fjollbollen nu vägas upp och över av detta. Det har i alla fall gjort min dag och jag känner stor tacksamhetsskuld till lagets fantastiska tränare som byggt och stöttat honom utifrån hans förutsättningar likt de stöttat alla de andra i laget utifrån sina. Med tanke på laget hade jag också gärna sett att vi hade haft fler som kom med.

Sympatisk och underskattad

2009-09-29T01:46:00.000-07:00

Sympatisk är väl ordet. En sådan person som man inte känner närmare men som man skulle velat känna bättre. Han bodde inte så långt härifrån så det hände att man sprang på honom ibland. En som verkade vilja alla gott, som åkte på en hel del stryk själv. Underskattad. Så varför ska en sån snubbe behöva dö knall och fall i farstun när han är bara 53. Livet är bra orättvist.

Artiklar: AB1, AB2, DN1, SvD1,Svd2, Metro1, HD1, HD2, SsVD1,
Bloggar: 1, 2, 4, 5, 6

Lycka

2009-09-28T18:22:00.000-07:00

50 000 sek i månaden det är vad lycka kostar. Ett annat alternativ är väl att gå ut i "media" med lite korkade uttalanden, som man sedan följer upp i "media" med ännu fler korkade uttalanden. Och med alla ingredienserna på plats (blondin, uttalanden, koppling till amerikaner, överklass, sex), så tar vi sedan en medelålders snuskgubbe och gör ett intervjuprogram där de tu bakom små fnitterattacker diskuterar ännu mer om sex, kroppsvätskor (framförallt illaluktande sådana). Och så ännu mer fnittrande om hur de kan få varandra att rodna, så är lyckan total för varje kvällstidningsredaktör.

Så, till vardags försöker tidningarna hålla en politiskt korrekt exteriör, men med lite helgstämning och med lite tonårsfnittrande pålagt, så kan man återgå till att vara hur politiskt inkorrekt som helst. Det kan inte vara lätt att vara gammelmedia och inte få hålla en rak linje.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, Expr1, DN1, DN2, 24,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

Fåordig status

2009-09-28T08:54:00.000-07:00

Efter ännu en natts dålig sömn, så är jag om möjligt ännu tröttare än vanligt. Nu när ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) tagit över min medicinska regim, så behöver jag inte längre åka till Karolinska sjukhuset för att lämna prover och liknande, vilket är rätt skönt. Resultaten från idag visar att vita och röda är helt ok. Trombocyterna har gått ner något litegrann. Om det beror på att vi ökat på Certikan-dosen eller inte är svårt att säga, men möjligen har vi nått den dos jag ska ha och kan ta.

Det faktum att jag numera ska hanteras av ASIH kunde har presenterats på olika sätt för mig, men både ASIH gänget och sköterskan på Hematologiska dagvården använde de korrekta orden.

Man kanske inte skulle kunna tro det, men ett felaktigt använt ord i det här läget kan göra mycket för humöret och framtidstron. Skälet till att jag flyttas över till ASIH är "att mitt läge är så pass stabilt". Inte att det "inte finns något mer att göra", eller att "vi går in i en annan fas". Nej, helt torrt bara att läget är stabilt. Ett uttryck som gör att jag kan känna mig konfident att så värst mycket förväntas inte hända utan nu får vi vänta och se. Och det område där något kan ske är t.ex. att det blir ändrade blodvärden eller att smärthanteringen behöver ändras.

Så, läget känns stabilt och under kontroll och mentalt är jag vid gott mod. Får jag bara lite mer ordning på sömnen så kanske jag också kan börja blogga igen. Det vill säga kunna skriva något som kanske till och med kan vara intressant att läsa.

The Daily Show With Jon Stewart

Mon - Thurs 11p / 10c

Twitter Frenzy

http://www.thedailyshow.com/

Daily Show
Full Episodes

Political Humor

Healthcare Protests

Kinderägg

2009-09-27T14:04:00.000-07:00

Tänk att var dag kan vara som ett litet Kinderägg i livets stora skål. Ett litet chokladkletigt ägg fylld med en små jävligheter som sätter tillvaron på "Tilt". Eller så tillåter man det bara inte.

Efter en del beslutsvånda bestämde jag mig ändå att åka ut till Västerås för att titta på Tim när han spelade med i SAFF DM Cup, dvs distriktsmästerskapsmatcherna. Tim har hela veckan varit med i en Robinsonliknande uttagning där 120 tappra manglats ner till de 45 som behövdes för distriktslaget (Stockholms Amerikanska Fotbollsförbund). Resultat etc här.

Den här biten var lika rolig som fotbollen brukar vara. Det var en cup, dvs ingen turnering i traditionell bemärkelse, men silvret till Stockholm var ju klart.

Nej, strulet började med SJ och deras biljetthantering. Beställningen brukar man kunna ta sig igenom även om det är ett mästerstycke i otillgänglighet det lyckats få till på SJ, och nu när man dessutom behöver ha id-kontroll till allting.

I alla fall, laddad med bekräftad, bokad, whatever, mobilbiljett. Jag har ett hyfsat nytt simkort vilket gör att jag inte utantill kan min pinkod, något som gjorde mig lite osäker. Så, jag skrev även ut biljettbokningen på papper, men glömde förstås ett papper där jag skrivit ner pinkod. Så
det enda som kunde gå fel var om konduktören stänger av min mobil medan han/hon ska läsa min mobilbiljett. Det finns förstås inget skäl till att hon ska ens behöva ta i min mobil för att läsa biljetten. Och om hon nu tar i den, så behöver hon ju inte trycka på några knappar på den i alla fall.

"Hoppsan, nu blev det mörkt" säger konduktören och visar att mobilen inte bara gått till sparläge, den är dessutom avstängd. Jag frågar henne varför hon stängt av den med brydde mig inte om att lyssna på svaret utan koncentrera, mig på min lugna andning istället.

Alltså, tack vare att jag skrivit ut bokningen så kunde jag i alla fall använda mig av sj-biljetterna. Telefon kunde jag ju inte använda förrän jag kom hem. Men eftersom jag behövde den av flera skäl (beställa taxi, kunna ringa Tim, kunna ringa min läkare, sköterska etc), så fick jag istället köpa ett kontantkort 350 sek. Kasching!

Men så tänkte jag att va fan. Ska man låta SJ sabba en sån vacker dag. Och nä, se det fick de inte.

Så, trots att jag fick lite ont på eftermiddagen, något lite morfin senare fixade, så har jag haft det jättetrevligt, med fotboll, min underbara son, härliga vänner och bekanta.

Nej, men nu är jag trött, riktigt trött, så nu ska jag bara bära in min son till hans säng och sen ska här sovas, djupt och länge.

Pank of America

2009-09-26T08:21:00.001-07:00

Bank of America stäms på 1.784 Sextiljioner dollar (1 784 000 000 000 000 000 00 Dollar).Riktigt vad Dalton Chisholm, tänkt sig uppnå med detta rekordskadestånd återstår lite att se. Om man får anta att summan stämmer, så är det inte bara ett rekordskadestånd utan även rekord i dumhet, som tidigare innehades av en person som stämt amerikanska regeringen på mer än 3 kvadrillioner dollar.

En kvadriljon är tusen triljoner En sextiljon är en biljon triljoner och skrivs med 21 nollor. Den samlade BNP för hela världen var 2008 bara 60 triljoner. Så Herr Chisholm lär få utarbeta någon form av avbetalningsplan åt Bank of America för att kunna driva in hela beloppet.

Distriktsåklagare Judge Denny Chin har bett Chisholm återkomma med kompletterande information om den faktiska grunden för hans stämning eftersom den enligt Ms Chin inte går att förstå och har något att göra med "routing numbers and inconsistent information" som han fått någon "Spansk kvinna".

Vi väntar med spänning på förklaring och upplösningen i detta mål.

Artiklar: Lowbar, Reuters

Döden och hur man överlever den. Del 17 av 47

2009-09-26T06:21:00.000-07:00

Det är synd om människorna. Men vem fan är det synd om egentligen?

Först ska väl sägas att att det inte är innehållet i biblar eller Vatikanen eller i andra kyrkliga organisationers kartotek över depraverande aktiviteter som mänskligheten emellanåt sysselsätter sig med som avses här. Människor som har lyckan att ofta och varierat kan fylla sina dagar med frosseri, dryckenskap, sex, lyx och överflöd inte är den gruppen jag vill tala om när det gäller vilka det är synd om eller vilka man bör och och kan tycka synd om. Nej det handlar om gruppen människor som man kan och bör tycka om och framförallt tycka synd om av helt andra skäl.

I en diskussion igår med en av mina vänner kom vi in på just den frågan. Vem är det mest synd om. Har man rätt att tycka synd om sig själv och i så fall när? Vem eller vad bestämmer det.

Får man för sig att Googla på frågan ("Vem är det mest synd om") så får man först upp en förnärmad socialdemokrat (Åsa Westlund) som ställer Frederick Federley som den ene syndaren i mån av att han är makthavare i FRA-lagsdebatten. I andra ringhörnan tusentals sjuka och deras familjer. Enligt Åsa anser Fredrick att det är mest synd om honom. Förvirrad? Jag med.

Nästa Google svar är en kvinna som upptäckt att män diskrimineras i klädeskatalogerna eftersom män inte har ett riktigt lika stort urval av modekläder. Jag har svårt att hålla med.

Jag hade ju tänkt börja det här inlägget med att reflektera över "synd" från det ytliga och självömkande perspektivet, eftersom det är en lättköpt poäng att finna slående orimligheter i dessa. Men så visar det sig som så ofta förr att verkligheten överträffar fantasin.

Liksom diskussionen i ett tidigare inlägg (om sjukdommars skönhet eller avsaknad därav), så är även skälen till och styrkan av behovet av medömkan, syndomtyckande, medlidande eller hur vi nu ska beteckna det hela, relativ.

Vem är det mest synd om och varför? Är det den 20-åriga vackra, rika, framgångsrika västerländska tjejen med ett fotomodellsutseende, men som på grund av en kraftigt förvrängd självbild, ser sina bröst som olika stora och helt deformerade. Något som får henne till självdestruktivt beteende, ätstörningar som i sin tur leder till social fobi. Eller är det den 20 åriga grabben som är blind och dövstum och har grava neurologiska handikapp som gör att han i princip behöver hjälp med precis allting? (Men han är kanske lycklig, nyförälskad, han har aldrig upplevt något annat liv och nu när han träffat någon som han visserligen varken kan eller höra, men däremot känna värmen från gör honom lycklig). Eller är det mamman i ett flyktingläger i Darfur som sitter med sitt döda barn i famnen och vet inte längre vad hon väntar på eller längar efter. Eller varför kan inte vara en tonåring vars dröm just krossats av några som vill göra "bra TV", vara den det är mest synd om?

Det går självklart inte att gradera eller värdera lidande eller behov eller rättighet till medlidande. Och jag tror inte att det alltid fyller någon egentlig funktion att göra det heller.

Annat än att vi på det här sättet kan öka vår förståelse för andra människor och deras lidande och kanske inse inte bara att även våra fiender och ovänner kan vara i behov av hjälp och tröst. Att vetskapen om att andra mår dåligt ger oss tröst, och ger oss valmöjligheten att hjälpa andra utan förväntan att få något tillbaka. Och kanske ännu bättre inse det meningslösa i att själv orsaka lidande hos andra. Läs vilken morgontidning som helst och du kan finna människor som lemlästats därför att de hejar på ett annat fotbollslag, att någon ung tjej inte kommer kunna bli mor därför att någon alkohol och narkotikapåverkad kommit sig för att våldta henne på en skitig restaurangtoalett. Eller återigen något som är så enkelt att påverka som att inte låta sälja sin själ så billigt att man inte drar sig för att plåga tonåringar i TV. Ja, de må vara naiva, de må sakna god självinsikt och inte alls passa som framtida popidoler. Men att utnyttja dem genom att krossa deras drömmar som tv-underhållning?

När jag springer omkring på sjukhuset, vilket jag gör alldeles för ofta numera, så ser jag mycket ofta människor som är sjukare än jag. Åtminstone ser de sjukare ut, och det är en viktig faktor. Jag ser nog inte ut att vara så sjuk som jag är, och det tycker jag är bra. För andra kan det säkert vara till nackdel, särskilt om man har en fulsjukdom där man kan bli ifrågasatt. Men för mig där man inte ifrågasätter, så innebär det att man blir behandlad som "frisk" tills motsatsen bevisats (vilket dock undantar gamla kärringar som anser sig ha större rätt till handikappsätena på bussen därför att de fyllt 65 och har 10 boutique-kassar att bära sina nyinköpta Haute couturetrasor).

Ibland får jag dock småglimtar av hur det skulle kännas om det vore synligare, framförallt när det gäller håravfall och liknande, där man ser hur betraktaren funderar om det möjligen kan vara strålbehandling. En synlighet jag nog inte önskar mig. Jag vill som sagt inte ha medlidande för min situation, jag vill ha förståelse och jag vill ha stöd. Men det är något personligt. Det motsäger inte att det finns dem som verkligen vill ha någon att gråta tillsammans med, någon som längtar efter människor som faktiskt tycker synd om dem. Som en sorts tröstande solidaritetshandling.

Några som jag alltid känner medlidande för är barn. Barn med svåra sjukdomar, barn med cancer. Särskilt de riktigt unga där de inte ens förstår kopplingen mellan sjukdomen och det faktum att de kommer att missa allt det där som vi vuxna fått uppleva en gång. Så, även om barnen inte har kunskap nog att lida den förlusten så finner vi medlidande.

Så, ta dig rätten att tycka synd om dig själv ibland, oavsett om det gäller en blå tånagel eller att dina gamla vänner håller på att dö ifrån dig. Man behöver det ibland. Men gör det också ordentligt så att det inte blir något om ligger kvar och skvalpar och ältar sig till en bitterhet som fördunklar dina möjligheter att se andras lidande och ge tröst till dem. Du ska se att du mår bättre och känner dig starkare för var gång du tröstar någon annan eller känner att du kan hjälpa någon annan.

Jag tror (och hoppas) att mitt (minskande) behov av hjälp och tröst bottnar i just detta. Att jag har fått lägga tid och tanke på att reflektera över vad som är vikigt för mig för att hantera min situation. En tid som man i normala fall inte har och inte tar sig, och kanske därför lätt hamnar i lägen där man lider, men vet inte riktigt varför, och att man lider ännu mer därför att man tycker inte att man har rätten att lida och tycka synd om sig själv. Och framför allt tar man sig inte tiden att skänka empati och förståelse för grannens lidande, eller varför man kan hjälpa andra utan att först alltid väga om det är matematiskt, korrekt och rättvist, om du alltid ska räkna hem vinsten, om allt först måste filtreras för att säkerställa att du inte blir lurad.

Artiklar/länkar: AB1, AB2
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Avtrubbning

2009-09-25T23:45:00.000-07:00

Heroisk liten pojke skjuter och lemlästar inbrottstjuv

(N.b. The Onion News Network är 100% satir)

Andra aktuella nyheter som inte är satir:

Man körde på flicka med flit (Aftonbladet)
Polen ska kastrera dömda pedofiler (Aftonbladet)
Försvann - nu misstänks frun och sonen för mord (Expressen)
Sol-och-vårare splade cancersjuk (DN)
Tonårspojke tog överdos LSD (SvD)
Misstänkta för knivskärning (Svd)

Man undrar om man inte blir lite avtrubbad med tiden med ett sådant här inflöde av nyheter av den här typen? Så till den grad att man nog snart inte kan uppfatta satiren.

Fredagskröninkan - Näthatet

2009-09-25T22:33:00.000-07:00

Krama en näthatare

Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) skriver i sin fredagskrönika om näthatet och deras ljustålighet. När det gäller vilken debatt och vilka kommentarer jag tillåter på min blogg så tror jag att jag kommer från ett litet annat håll. Jag är man, utan tidningsaknytning eller politisk/religiös anknytning. Och jag anser min blogg mer vara mitt vadagsrum än ett öppen demokratiskt forum för vissa politiker eller fördefinierade åsikter. Därför anser jag också Mymlan vara beundransvärd i sitt ställningstagande att "älska demokrati och tro på yttrandefriheten in absurdum". Jag vill tro på den men ännu inte släppa in vad som helst i debatten om jag kan förhindra det. Hyckleri? Njae, Ambivalens? absolut.

Alltså, släpper jag bara igenom åsikter som jag tycker är berättigade/befogade utifrån vad debatten kräver och behöver, bara igenom debattörer som antingen tycks ha fullgoda skäl för att vara anonyma eller sådana som i övrigt inte söker gömma sig.

Jag försöker dock att även moderera bort rena rättshaveristerna, dvs de som så starkt tror på sin sak att de anser sig förföljda av samhället och ett etablissemang av någon sort. Och då framförallt för att skydda dem. Jag vet inte vad mån de talar sanning eller i vad mån de är att betrakta som "sjuka" människor och därför bör skyddas från att hängas ut.

Som, sagt jag styr mer över vad som sägs i mitt vardagsrum än vad en yttrandefriehtslagstiftning tillåter i övrigt.

Så, de flesta kommentatörerna är självklart intelligenta, trevliga människor som vill debattera och har motsatta ståndpunkter. Annars vore det inte mycket till debatt och diskussion. Men sedan har man 04.30-kommentatorerna De som lämnar sina kommentarer 04,30 på torsdags-, lördags- eller söndagsmorgonen. Kommentatorn som tycks kommit hem direkt från festen, troligen reducerad av en intellektuellt mycket mer överlägsen date, sätter sig vid datorn för att skingra sina tankar och försöka hålla den överförfriskade kroppen upprätt, och avreagerar sig.

Om det i det här läget vore så att kommentatorn hade varit, nykter och intelligent, ja då, hade det troligen inte blivit någon kommentar (tyvärr), men istället blir det något som uttrycker frustration. Oavsett om ämnet gäller invandringen och den utlänningen som bor på hans grannes morsas gård, eller om det gäller det förträffliga i turk-mexikanska tulle-dulleörtens bevisligen anticancerogena verkan, eller scientologernas marsch mot världsherraväldet, så lyser det alltid igenom ett litet barns (och jag tror det ofta är en liten pojke) önskan om "att ja vill åsså ha en blogg", "-ja vill osså synas lite".

Så, min kommentar till alla dessa, är förstås "Skaffa en egen blogg och vädra dina åsikter. Gör det gärna anonymt om du inte vågar stå för dina åsikter öppet. Men tro inte att andra med nödvändighet måste låna ut plats till dig.

Och för alla er andra önskar jag en riktigt skön helg. Lördag morgonens blå himmel bådar gott för helgen.

Kolonial härskarteknik? eller bara lite fredagsmys

2009-09-24T23:55:00.000-07:00

De e' klart asiatiska ungar ska ha rätt till fredagsmys!

Äntligen fredag och tanken är att hela svenska folket ska laga till något extra smarrigt till familjen. Och av gammal tradition är den främsta kvalitetsstämpeln för mat, den att den är svensk och det gäller då särskilt kött.

Att 27 år gammalt konserverat kött ändå lyckats komma upp till ytan kan tyckas lite märkligt. Bara tanken på mat som är så gammal får det att vända sig i magen på en. Men så gör man också allt för att inte längre kalla det för mat. Fast jag tycker nog att beteckningen livsmedel knappast är någon särskilt välgenomtänkt förklädnad. Att man dessutom inte får sälja den som människoföda inom EU utan endast som djurfoder är väl en av de mest amatörmässiga "cover-ups" jag hört på länge. Kanske kan vi få vårt eget Galna-Svensksjukan-drama.

Alltså, 27 år gammalt kött, som i och för sig sägs vara fritt från bakterier men i olika stadier av nedbrytning kan helt lagligt säljas som mat åt människor utanför EU. Med all respekt, men vad fan är det för människosyn egentligen?

Artiklar: SvKött1, SvKött2, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, DN1, Expr1, Svd1, SvD2, sSVD1,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5

8 år utan rättegång

2009-09-24T05:58:00.000-07:00

Ett rån mot en värdedepå mot en hån mot pressfrihet. En stulen helikopter mot 8 år av en fars liv. Nej det gäller att veta vad som är viktigt och inte i media.

I åtta år har nu den SVENSKE journalisten Dawitt Isaak suttit fängslad utan rättegång i ett fängelse i Eritrea. Troligen sitter han där där för att han vägrat följa de kommunistiska riktlinjerna för media, literatur och författarskap. Det vill säga att det som sägs och skrivs ska göras i regeringens och regeringspartiets sak.

Det är dags att släppa Dawitt.

Artiklar: Expr1, Expr2, Expr3, Expr4, Expr5, Expr6, Expr7, Expr8, Expr9, Expr10, Expr11, Expr11, Expr12, Expr13, Expr14, Expr15, Expr16, Expr17, Expr18, Expr19, Expr20 , Expr21, DN1, DN2, DN3,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

Rosa bandet

2009-09-24T03:46:00.000-07:00

Bilden har jag fått från Margaretha Brunström, den passade så bra här.

Glöm inte att ge ditt bidrag. Du kan göra det redan nu på Cancerfonden, eller hos t.ex. Pysans insamling.

Status

2009-09-24T02:25:00.001-07:00

No, I am not the saddest dog in the world, but I love that picture.

(Short English Version Below)

Jag ska in till KS senare i eftermiddag för nya prover och uthämtning av roliga smärtstillande. Mina blodvärden tycks vara på väg åt rätt håll alla, möjligen med undantag av LD, men det vet jag nog inte förrän på tisdag i nästa vecka.

Min lilla fotbollshjälte har hela den här veckan deltagit i uttagningen till Stockholmsdistriktets distriktslag som ska spela turnering i Västerås på Lördag och söndag. Tim har nog varit mer nervös för den här uttagningen än han var för SM-finalen. Men stressigt har det varit, jag har fått hjälpa honom med inplanering av läxor, middagsätning, packning, busstider eftersom de varit på olika planer och tränat varje dag den här veckan. Varje dag har de också haft utröstning (ungefär som på Idol, Robinson, Hells' Kitchen, Top Model och så vidare). Spännande värre. Men det ser ut som han nu kommer med i laget. Himla kul, men jag är så sugen på att åka och titta själv, men jag vet inte om hälsan eller orken finns där för en resa till Västerås över dagen.

Jag har just haft besök av enheten för Avancerad sjukvård i hemmet. Ett litet hitteam bestående av överläkare, läkare och sjuksköterska som kan hjälpa mig med akuta och lite mer avancerade prylar, så att jag inte behöver åka in akut varje gång jag behöver lite extra morfin eller nåt. Det blir rätt skönt att slippa en del Solna resor, särskilt som de då inte kommer behövas.

Jag har ännu inte lyckats bli helt smärtfri även om det blir bättre och bättre. Jag måste hela tiden anpassa doserna av smärtstillande för att hitta den där lite längre perioden som behövs för att kunna sova ordentligt. Just nu är man både väldigt trött och dåsig, men får s.k. smärtgenombrott tillräckligt ofta för att man inte ska kunna få sova ut ordentligt. Jag skrev ett längre blogginlägg igårkväll och nu på morgonen, men det var fasligt svårt att få ihop det eftersom jag nickar till hela tiden och inser att det senaste jag skrivit var "lkjkdf ddd jkjjfjk ll2", och får då liksom börja om från början igen.

Det är svårt att blogga när man inte ens lyckas få till en verbal huvudfoting än mindre något av litterär karaktär och kvalitet.

English Version

All my blood count values seems to go in the right direction. I still do not know if the LD count has started to drop yet, but as all the other values are ok, it might just be a sign that LD shows that the cancer is growing but my bonemarrow is also working great.

I have had the ER-team here today. It is a small team with 3 persons (2 doctors and a nurse) that can give special emergency service to you at home. In my case it will mainly be helping me to adjust my level of painkillers. Hopefully I will be getting me some kind of sleep soon. At the moment I have only been able to take short 1-2 hour naps, so after a couple of days you get pretty exhausted.

Later on today I am going to the hospital for new blood testing and then next tuesday I will have a phoneconference with my doctor. I guess there will be a new regime of medicines and then just take it from there.

On the upside, there is always Tims football. Now he is trying out for the district team, It looks of course good, so I am on him playing for the Stockholm Districut in the tournament in Västerås this weekend. After that I guess the next step will be the depeloping National Junior Team.

Döden och hur man överlever den. Del 16 av 47

2009-09-23T15:35:00.000-07:00

Om du orsakat din sjukdom själv, ja då får du väl skylla dig själv eller?

Sitt fint och dö vackert! Eller är du fulsjuk?

På Dagens Nyheters Insidan skriver Thomas Lerner om olika sjukdomars finhet, eller rättare sagt hur olika vi bedömer sjuka människor utifrån vilken sjukdom de bär på. Inte nog med att vi kanske just diagnostiserats med en sjukdom som kommer innebära smärtor, plågor och en förkortat liv, den för kanske även med sig ett till en början osynligt stigma som strör salt i de redan öppna såren.

Lotta Gray, Vimmelmamman, en kändisbloggare, har också tagit upp problemet vid ett antal tillfällen. Själv diagnostiserad med tjocktarmscancer sedan drygt ett år tillbaka. En typisk fulcancer, eftersom den inbegriper smärtor, kroppsvätskor och lukter.

Fördomar kring olika sjukdomar och deras värderingar är nog så mycket vanligare än man först tror. Jag slogs själv av hur enkelt jag själv med min uppsättning av fördomar, om än ofrivilliga, skulle kunna ranka många sjukdomar utifrån ett "kvalitets/värde-perspektiv".

Och själv anser jag mig ändå vara den siste att vara fördomsfull och särskilt på ett område som detta. Så, när jag började inse att ordet cancer fanns med i min diagnos, så kunde jag också samtidigt känna en viss lättnad över att det inte var något annat, eller att det skulle vara en "ful cancer" eller någon annan fulsjukdom med låg status. Att t.ex. ha fått diagnosen prostatacancer hade varit rätt ok. Dels på grund av god prognos, en också att det finns en beskärd del av välrenomerade innehavare av sjukdomen. Samt att den dessutom är ganska vanlig i min släkt.

Att ha fått lymfom, kan, om man har lite djupare kunskap, leda in tankarna på AIDS, eftersom en variant av lymfom också är en följdsjukdom av AIDS. Det finns dessutom en hel del likheter, t.ex. i och med immunförsvarsbristen osv. Lymfom smittar dock inte. Men samtidigt är det också en blodcancer som leukemi. Leukemi är en fincancer, kanske framförallt för att den är så grym att den ofta slår till mot oskyldiga barn.

Sedan beror det på var cancern eller sjukdomen sitter. För många cancerformer är det bara den första delen, den där det startar som sedan anger dess benämning. När den sedan sprider sig till andra delar av kroppen kan besvären bli desto värre, men man talar kanske inte om analcancer, trots att levercancer spridit sig dit. Eller om att prostatacancern spridit sig till penis.

Inte heller har jag en sjukdom som (idag åtminstone) kan knytas till mitt eget beteende eller bristfälliga karaktär. Även om det är mycket troligt att min cancer orsakats av överdriven vällevnad, så kan man inte visa att den beror direkt på att jag ätit fel och för mycket. Det är då lättare att säga bakom ryggen på någon lungcancerpatient, att ja, ja, han kan ju i alla fall inte skylla på att han inget visste. Trots att det inte alls var säkert att det kommit på grund av rökningen. Men kan man på något sätt spåra uppkomsten av din cancer till någon del av ditt beteende är ju saken klar. Skyll dig själv om du solat, rökt, druckit, ätit för mycket, ätit för litet, ätit fel. Bott på fel ställe, arbetat med fel saker eller gud sig förbjude, valt fel föräldrar eller föräldrar i fel inkomstgrupp.

I den kanske minst insmickrande biografin över Moder Teresa av Christopher Hitchens ("The missionary position - Mother Teresa in theory and practice"). Visar han upp en sida av altruism, lidande, medlidande som står i bjärt kontrast till den bild bland annat Moder Teresa använt sig av för att skaffa pengar till sin egen kyrka och berömmelse åt sig själv, på bekostnad av de "fulsjuka". Den grupp sjuka som ska lida och skall hållas undangömda "därför att endast genom lidandet kan man lära känna sin gud".

Jag har ju nu också fått en "riktig sjukdom" något påtagligt som faktiskt bevisar varför jag är sjuk och har ont. Till skillnad från att ha sjukdomar som fibromyalgi, elöverkänslighet, kronisk trötthetssyndrom, depression eller någon av alla de andra sjukdomarna som diagnostiseras med kriterier, vilket vad jag förstår även inbegriper de flesta psykiska åkommor.

Sjukdomar som inte kan objektivt bedömas med ett blod- eller röntgenprov, och därmed inte finns, utan mera ska betraktas som en vanföreställning, hypokondri eller helt enkelt bara en mental störning.

Så, inte nog med att man mår skitdåligt, man ska även belastas med en mer eller mindre välunderbygd stigma. Ett stigma som till största delen beror på fördomar och bristande kunskaper, och som i slutändan går ut på ett misstroende. Eftersom jag inte kan se din sjukdom så finns den inte och dina problem är bara påhittade för att du vill ha uppmärksamhet. Har man då dessutom fått diagnosen av en förtroendeläkare på försäkringskassan , som ställt diagnosen utan att träffa dig så känns bilden ju komplett. En icke-sjuk person har friskförklarats av en icke-närvarande läkare.

För inte så länge sedan tillhörde cancer den typen av sjukdomar, trots att den även förr varit väldigt påtaglig. Men den tycks ha haft en air av mystik kring den. En sjukdom som inte gick att bota, som var plågsam som man inte riktigt visste särskilt mycket om men som helt enkelt var så hemsk att man inte talade om den. Då försvann den, åtminstone ur de friskas sinnevärld och åtminstone för en kort stund.

Idag känner jag att man kan tala om det mycket mer öppet än förr. Men ändå mycket mindre öppet än vad jag trodde. Trots att vi står inför det faktum att var tredje person kommer någon gång under sitt liv få cancer, så är vi, eller vi när vi var friska, rädda för sjukdomen och framförallt rädda att prata om den. Jag har nu haft sjukdomen så länge att jag tycker att jag om någon borde ha lärt mig kunna hantera den. Och det har jag. Jag har lagt ner mångt mycket mer tankemöda på hur jag som person kan, bör och vill hantera sjukdomen än de allra flesta från cancer friska människor. Så, jag kan både tåla cancerskämt och tala öppet om döden, smärtorna och det på ett ganska objektivt sätt tror jag. För jag vet också hur jag säger ifrån om jag inte vill och hur jag kan göra det utan att såra den andre.

Så, jag trivs numera bäst utan att tassa omkring i ylletofflorna. För tillfället i alla fall. De svåra sjukdomarna är också de man snabbast skaffar sig ett försvar mot. Det-händer-inte-mig-attityden är som svårast just kring de här sjukdomarna Den senaste undersökningen från Sifo visar att AIDS och HIV aldrig varit så utbrett i Sverige som det är idag, med 7000 nysmittade varje år och 5 000 som dör varje år. Ändå tror var femte att AIDS kan botas.

Men vad spelar det så för roll om man har fulcancer eller fincancer? Fulsjukdom eller någon finare sjukdom? Ja, först och främst därför att den här typen av attityder och även fördomar influerade av dessa påverkar både etiska aspekter av vården men också prioriteringar och effektivisering av vården. Så länge man håller på och trixar med mycket osäkra estimat så kan man också tro sig påvisa mycket stora, om än osäkra besparingar "Vi har grundligt gått igenom eventuella negativa konsekvenser av en sådan här besparing och kommer att ha det under noggrant uppseende. Skulle vi finna ens en antydan till att det drabbar patienter eller vårdkvalitet kommer vi att skyndsamt vidta åtgärder. Vi ser till att val och prioriteringar inom vården inte påverkar dess kvalitet negativt, sade man redan i vårens budgetarbete som resulterade i att politiska mål uppnåddes, ett minimum av anställda berördes, men vårdavdelnings öppettider försämrades (min sons mor fick mitt i natten åka till Karolinska sjukhuset i Huddinge istället för till akuten på Solna. Detta för att man på gynekologakuten nu bara har öppet på kontorstid).

Att det är lättare att samla in pengar till bröstcancerforskning än till analcancer. Och så vidare, på område efter område så ser man att psykiskt sjukas, barns, invandrares sjukdomar är fulare. Att "självförvållade" sjukdomar är fulare, dock inte om de förvållats av ett leverne som antyder en viss rikedom och lyx.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för fulpatienten idag. Många människor mår mycket dåligt medicinskt av sina sjukdomar, låt dem inte må sämre på grund av dina fördomar. I ett inlägg jag hade i februari hade jag med en länk till ett föredrag som Bill Gates höll med anledning av västvärldens ointresse att producera malariamediciner. Mediciner som snabbt skulle kunna utrota den sjukdom som orsakar flest dödsfall bland barn, dock inte i den rika västvärlden.

Men så tillhör jag också dem som inte har någon fulcancer och i övrigt är rätt stark. På samma sätt som Vimmelmamman, som är ung, vacker, framgångsrik kan nog lättare ta sig an och diskutera fulcancern, än en åttioårig senildement dam som luktar illa och som inte kan hålla tätt, utan som bara lider av sjukdomen och den förnedring hon inte längre kan, orkar eller vill ta sig an.

Artiklar: Fokus1,DN1, DN2, AB1, SvD1, AB2, AB3, AB4,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Fulsjukdomar

Elöverkänslig: 1, 2,
Fibromyalgi. Vid FM använder man kriterier eftersom varken laboratorieprover eller andra medicinska undersökningsmetoder hjälper till att ställa en diagnos. Avsaknad av laboratorieprov eller röntgenfynd som objektivt kan stödja diagnosen har gjort att diagnosen fibromyalgi ibland ifrågasätts.
Kronisk trötthetssyndrom. Drabbar oftare kvinnor mellan 25 och 40 år. (1, 2)
Depression.
Aids och Andra sexuellt överförbara sjukdomar
Psykiska sjukdomar och störningar
Ätstörningar

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Tidigare inlägg:
Döden och hur man överlever den. Del 15 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 14 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 13 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 12 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 11 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 10 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 9 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 8 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 7 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 6 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 5 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 4 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 3 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 2 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 1 av 47
Och hur långt har du kvar då?

Nu blev jag hungrig

2009-09-23T12:36:00.001-07:00

Ibland kommer hungern över en bara så där. Trots att man inte vet om man kommer att äta. Är jag hungrig eller tror jag mig bara vara hungrig. Och om jag är hungrig kommer jag kunna äta? eller kommer jag få ont? Så många frågor och så lite svar. Hmmm?
A little Wiener.

A corn Cat?

Ibland blir namnet på en maträtt med tiden fel. Spotted dick, (man ska inte ens tänka på vad de kan associera till), kan vara riktigt gott. Kan inte ge några garantier för den här konserverade varianten dock. Det är en sockerkaka med russin i, som med förel ätes var med vaniljsås (eller den helengelska varianten "custard" som dessutom innehåller 50% gult färgämne).

För den som ser mat som en utmaningen kan kanske denna Rubiks macka vara något. Försök inte lösa problemet på Rubiks sätt. Ät bara upp den.

Obama hatet

2009-09-23T04:18:00.000-07:00

Det har gått en tid nu sedan frälsaren kom till makten i USA. Man har upptäckt att Barack Obama inte var den man trodde han skulle vara. För vänstern en ny vänsterpolitik, för liberaler en ny liberal, för trötta och besvikna Bushanhängare en ny frisk fläkt.

Faktum är dock att han har haft och fortfarande har en eländigt svår uppgift. För att förstå den måste man också förstå de grundläggande skillnaderna mellan "Europeisk politik" och amerikansk politik. Att vara till vänster om republikanernas Bush är att sitta till höger om i stort sett samtliga svenska riksdagspartier, utom möjligen kristdemokraterna.

Att flytta makt till en regering, president, senat är av ondo, även om det innebär att flytta makten från korrumperade och giriga försäkringsbolag till en statlig myndighet för hantering av sjuk- och hälsovård, ses som ett stort hot och ett socialistiskt experiment, särskilt som det innebär att man då också måste dra in mer skattepengar från folket.

Till detta kommer sedan att det inte funnits någon enad opposition utan sådana som Rush Limbaugh har fått ett andningshål ur vilket de kan blåsa vilka otidligheter som helst ivrigt påhejad av Glenn Beck och andra. Men värst av allt är nog okunnigheten som går som en röd tråd genom hela debatten.

Detta är den stora folksamling som protesterade. Från en lite annan vinkel.

Allt som är hemskt är nazistiskt, kommunistiskt och socialistiskt, där är Obama en Marxist som ofta ritas med hitler mustasch och andra attribut. En debatt på den nivån är näst intill omöjlig att följa annat än som låg underhållning.

Så, utan att gå in på den historiska bakgrunden kring tepåsar och 12 September-firandet. Så kan man väl säga att det var en aktion sponsrad och organiserad av ultra-högern i USA. Budskapet från början var att "detta skulle vara en dag då man mindes 11 September attacken, då man inte längre delade upp sig i blå stater och röda stater, eller politiska partier, utan en dag då vi enade skulle stå under en gemensam amerikansk flagga för att skydda friheten och vår nation" (sagt av ingen mindre än Chuck Norris).

Alltså firar man dagen genom att organisera en protestmarch mot den president som mest överlägset vunnit något presidentval och kallar honom terroristälskande illegal invandrare, kommunist och fascist (eller möjligen marxist-nazist), som är ute efter att förgöra friheten, döda din mormor och äta Sara Palins bebis.

Visserligen brukar man någonstans här säga att "nu överdriver jag visserligen lite" men nej, i det här fallet gör jag inte det. Debatten drivs på en så låg nivå att den blir pinsam. Och lika pinsamt tycks det bli varje gång någon reporter går ut bland protesterarna och frågar dem efter exempel på Europeiska socialiststater som driver kommunistisk hälso- och sjukvård, och svaret blir först en pantomim av ett frågetecken (Europa, hmm., land i Europa, hmm, Tyskar var med i andra världskriget, så de är nazister, dvs kommunister), "- Nej, vi vill inte ha socialistiska sjukvårdsförsäkringar som i Tyskland. Usch." (Förf.anm. Tysklands förbundskansler heter Angela Merkel och är partiordförande i Christlich Demokratische Union (CDU), och kan väl var det parti som närmast låg George W. Bushs republikaner.)

Någon bloggare hävdade att alla människorna man ser på bilderna verkar så harmlösa (Kvinnor, barn och handikappade), och visst, saknas väl de där upp till hårfästet beväpnade militanta typerna som man kanske kan se i andra länder där inbördeskrig mer eller mindre pågår. Men det är nog minst lika farligt när "gemene man" fylls med så mycken okunnighet att man ser en skattehöjning för att svårt sjuka som tillhör gruppen 45 miljoner oförsäkrade i USA även de skulle ha rätten till åtminstone en chans till ett hälsosamt liv, som ett stort socialistiskt, fascistiskt eller om det var nazistiskt hot mot en hel nation.

Så, nog har Herr president Obama fortfarande en del uppförslut kvar innan han kommer upp på backkrönet. Jag hoppas bara att vägkanten kunde fyllas av människor som mindre påminner om Ceausescus inköpta och inbussade rumänska gruvarbetare att statera supportrar, och mer om fria välinformerade människor. Sedan må de kritisera både Obama, McCain, Palin och kanske till och med Bill O'Reilly baserad på kunskaper och fakta (även om de då skulle innebär att Bill O'Reilly inte längre hänger med i diskussionen).

Länkar och Artiklar: ScienceBlogs, Svd1, FrontpageMag, HD, SvD2, AB1, Utredarna

Sociala medier

2009-09-22T14:55:00.000-07:00

En tonårsgrabb som sitter och purrsurfar halva nätterna är ett övergående tonårsproblem, en grupp tonårsgrabbar som spelar dataspel nätterna igenom eller spelar bort sina egna och andras besparingar på internetpoker är ett problem. Men för att en tonårstjej ska ha problem så räcker det med att de sitter framför datorn. Märkligt?

Sofia Mirjamsdotter tar upp i sin krönika, just problemen nya sociala medier och hur mycket tid de kan ta i anspråk från en person (ung som gammal, kvinna som man). Men att det nog inte är mediet i sig som är problemet. Om det överhuvudtaget är ett problem.

Att nätet blivit så mycket mer lättanvänt och tillgängligt ser jag snarare som ett steg framåt när det gäller demokrati och jämställdhet. Jag kom själv ihåg de första timmarna som fick en att fastna för IRC, PINE, TIN och alla andra program vars namn var en förkortning. Och som var föregångare till MSN, Usenet, email, m.m. Skillnaden mot idag var främst att de man stötte på var oftast en snubbe i 30-årsåldern som arbetade med datorer. Kvinnor var sällsynta, vilket också reflekterades i urvalet av diskussionsämnen.

Nej, den tidens sociala medier var mer att likna vid ufo-spaning. Man skickade ut ett meddelande i rymden och möjligen fick man något svar, och nästan alltid från något annat ufo.

Idag är medierna mer att likna vid ett jättestort elektroniskt mingelparty, där man kan lufsa omkring i timmar och knyta nya och gamla kontakter. Och visst är det väl då lättare att fastna. Men skadligt, nä knappast.

Artiklar: DailyMail, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, Metro1, SvD1,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Små filmer att lätta upp vardagen med

2009-09-22T14:52:00.000-07:00

Who let the dogs out?

Bästa fotbollsreklamen

Uppkörning i Indien

Anki

2009-09-21T10:53:00.000-07:00

Min vän Anki, skriver och berättar för mig i Facebook att hon varit på en underbar motorcykelsemester i Spanien med sin man. Nu har hon fått reda på att hon kan ha ett lymfomåterfall och måste hem och operera sig. Vad ledsen jag blir. Ibland kommer det bara över en och man blir så där riktigt jävla förbannad på den här sjukdomen. Jag håller tummarna stenhårt.

Hemligheter och tablettbruk

2009-09-21T10:13:00.000-07:00

Jag checkade in på sjukhuset imorse. Jag hade haft en ordentlig körare i njurarna vid 4.30-tiden imorse, men jag tänkte att det då ändå skulle ta en timme innan jag kom till sjukhuset och då skulle mina mer långsamverkande morfintabletter redan börjat verka så behovet av intravenös morfin skulle inte vara lika stort. Jag skulle ju ändå vara inne till 09.00, och nu fick jag chansen att vinka av Tim imorse istället. Han har skola och sedan, guess what? fotboll! Uttagning till distriktslaget efter skolan varje dag den här veckan, som sedan avslutas med buss till Västerås på fredag och turnering i helgen. Så, jag lär inte se honom så mycket i alla fall.

Väl på sjukhuset så fick jag dela rum med Lars. Lars är en av alla de spännande människor man kan springa på när man ligger på sjukhuset, dvs i princip vem som helst. Nu är inte Lars vem som helst. Han är hemlig. Hamilton släng dig iväggen säger jag bara. Så, vi hade en del att prata om, eller rättare sagt, jag lyssnar. För jag tror mig vara en god lyssnare ibland.

Datortomografi, klockan 11.00 och sedan ännu mer väntan. Jag skulle egentligen fått träffa en smärtläkare som skulle hjälpa mig hantera smärttabletterna. Visste inte att det fanns så mycket att välja på och så många olika varianter. Jag ska träffa läkaren imorgon, men så länge så fick jag några Fentanyl-tabletter. Tydligen ska de vara mycket starkare än morfin. Fass-kapitlet var rätt skrämmande. Och kanske till och med spännande. Alla dessa biverkningar, och inte vilka bivärkningar som hällst utan jätteflodhästbiverkningar. Ja, vi får se om jag törs prova dem, hoppas att jag inte behöver, men jag skulle gärna vilja sova lite inatt. Jag får nog vänta tills Tim kommer hem dock, dels så jag innan, kan berätta för honom att skälet till att pappa dansar naken i köket och låter som en mexikansk struts på speed är att han har nya tabletter. Dels kan det vara bra om man skulle få allvarliga andningsbesvär att han kan ringa någon.

Kyrkovalet

2009-09-21T08:52:00.000-07:00

Mina mer bokstavstroende vänner må förlåta mig men bilden tycktes mig passa väl in.

Av 5.6 miljoner "medlemmar" (i den enda förening jag känner till i Sverige där du anmäls av dina föräldrar som medlem), så visar knappt 12% intresse för hur föreningen ska ledas och styras. Att en förening så tydligt ska styras politiskt övergår helt mitt förstånd, att en förenings medlemsavgifter ska drivas in av ett lands skattemyndighet övergår mitt förstånd. Släpp kyrkan fri och låt dem som vill vara med vara medlemmar och styra bäst de själva vill.

Artiklar: SvD1, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3, SvD2

Bloggar: 1, 2,

Döden och hur man överlever den. del 15 av 47

2009-09-21T05:18:00.000-07:00

Veckans bloggtema enligt Sofia Mirjamsdotter, är Sorgen. Fast jag reagerar på hennes uppmaning att "den här veckan skulle vi bli lite allvarliga och skriva om sorg". Måste man vara allvarlig? Är sorg ett sådant där ämne som man aldrig får skämta om? Mitt inlägg handlar mer om mina tankar kring sorg än om en faktisk upplevd sorg. Samtidigt så genomlever jag en sorts sorg just nu, som jag måste bearbeta själv. Och det är väl som ett led i den bearbetningen jag skriver just det här.

Jag höll på att säga att med tanke på min bloggs ämne, men då hade jag direkt gått emot min egen uppmaning nedan att inte identifiera mig med min sjukdom, så är ämnet svårt att undvika, men jag vill samtidigt inte halka ner i pekoralträsket av kletig självömkan över att något som skulle bli men som inte blev av. Samtidigt är väl också sorgen just den känsla som ger dig störst berättigande till att tycka synd om dig själv. Men det innebär inte att sorg och självömkan är samma sak, bara att det finns stunder i livet då man rent objektivt kan tycka synd som sig själv likväl som om andra.

Sorg kan vara så mycket, där det enda gemensamma är den nästan alltid hemska känslan som spänner från avgrundsdjupt mörker till en fuktig glimt i ena ögonvrån. Men kunde man välja så skulle jag spara den delen av sorgen som kan vara vacker och finstämd, den som lär oss ödmjukhet, vänlighet och vad som är viktigt. En sorg som kanske mer skulle kallas vemod eller melankoli kan rymma även det som är vackert, om än inte nödvändigtvis njutbart.

När man skriver om sorg, verkar det lätt, framförallt när man skriver om andras sorg, att det blir en spik-i-foten-fråga. Min sorg är större, värre, viktigare och hemskare än din sorg. Kanske är man inte så flagrant när man uttrycker det, men vem säger att ett barns sorg över en trasig leksak är en mindre sorg än sorgen vid en skillsmässa?

Vem säger att sorgen över ett litet barns död är större än sorgen över ett ofullgånget fosters?
Är det mer rätt att sörja över ett bröst som måst opererats bort till följd av bröstcancer, än Billy Madoffs sorg över att han inte fått behålla en enda av sina Porschar i konkursen?
Sorg kan vara så mycket och betyda så många olika saker för olika människor, så det är nästan svårt att hitta det där helt gemensamma i begreppet sorg.

Så, även om jag personligen tycker att en viss sorts sorg är "tyngre", "viktigare", "mer ärlig", så är det bara intressant för mig och avspeglar mer mina värderingar och prioriteringar än vad som är "riktigt" att sörja. Det som däremot borde beröra mig är att andra har sorg och att jag utifrån det borde anpassa mina handlingar därefter (förutsatt att det är någon eller något jag bryr mig om). Men man kan inte begära att alla ska känna likadant inför min sorg eller att bara min sorg är en "sann sorg".

Jag hade t.ex. litet av ett problem med den debatt/diskussion som Marcus Birro tog upp i samband med hur han och hans sambo/fru hanterats av svensk sjukhuspersonal när de fått missfall. Att fostret inte behandlades som en avliden människa t.ex. Jag säger inte att min syn är den rätta, och jag kan väl förstå den sorg de kände och att de har rätt till att både känna den och visa den. Men hade de rätt att begära att andra skulle se deras sorg på samma sätt? Till debatten kan man jag även knyta det här med definitionen av familjen, när börjar livet?, katolska kyrkans förra definition från Thomas av Aquino och den nyare definitionen från 1974, som dessutom påverkar abortfrågan och frågor kring forskning på stamceller från navelsträngar och så vidare.

Jag må fortfarande ha kvar min syn på vad som borde vara tidpunkten för när liv uppstår, men jag har nog en vidare syn på vad som är berättigad sorg, om den nu skulle behöva något rättfärdigande överhuvudtaget.

En människas sorg ska nog alltid respekteras och att det alltid ligger en önskvärd medmänsklighet i att vilja hjälpa någon annan genom sin sorg oavsett om det är sorgen över något "världsligt" eller en nära anhörig som gått bort.

Det finns tre saker som jag tycker är viktigt att man är försiktig med när det gäller sorgen:
- Att inte börja sörja något eller någon i förtid. Att någon ska dö innebär inte att man ska börja sörja personen innan han/hon dött.
Vilket låter helt naturligt, men är det inte. Men det hjälper ingen att påbörja processen i förtid. Jag är ingen psykolog, men jag är säker på att processen inte blir kortare, och framförallt blir den sista tiden med personen i fråga bara så mycket värre. Det här är också något jag upplevt på nära håll. Att vara den som berättar att jag kanske kommer att dö tidigare än planerat, och i samma andetag säga "men det ska du inte bli ledsen för", är inte lätt.

Nästan lika illa är också att sörja en dröm man inte förverkligat, särskilt då det ofta finns tid kvar att göra det. Man har bara hittat men massa nya "men" för att inte göra det.

- Att se till att komma till ett avslut. Även om man inte kan helt bli av med sorgen, så är det viktigt att man kan göra avstamp ut ur de olika faserna i sorgen. Alltså att man försöker avsluta kapitel av sorgen, på ett tydligt sätt för att komma vidare med sitt eget liv. Jag har läst bloggar där anhöriga, som från början använt bloggen för att bearbeta sin egen sorg och sina egna känslor, övergått till att använda den för att bygga ett mausoleum kring vilken sedan deras fortsatta liv sedan tycks mer och mer kretsa kring. Den dag jag dör skulle jag vilja vet att mina nära och kära inte tänker gå och sörja i evigheter. Jag vill förstås att de så snabbt som möjligt inte ska glömma mig, men däremot sluta sörja mig. Jag vill att minnet av mig ska vara glatt, inte en jobbig process som man måste nöta sig igenom under lång tid.

- Att inte skapa sig en identitet i sorgen. På samma sätt som en sjuk inte bör bygga sin identitet på sin sjukdom. Jag har cancer, jag kan till och med sträcka mig till att jag periodvis är cancerpatient. Men jag är inte cancer, och jag är någon även utan cancer. Att inte leva sitt liv som den sörjande är viktigt för den egna identiteten och för att kunna gå vidare och leva för att överleva sin egen död. För att leva sitt liv.

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5

Döden och hur man överlever den. Del 14 av 47

2009-09-20T04:06:00.000-07:00

Solna Chiefs U15 - SM-Silver 2009. Klicka på bilden för större (Foto: D.Gottlieb)

Ja, nu har ännu ett år gått. 15 år gammal, men på det senaste året känns det som han vuxit många år på kort tid. På gott och ont kan tyckas, men faktiskt mest på gott.

Det har varit mycket fotboll på bloggen den senaste tiden. Skälet till det, är kanske inte som man skulle kunnat tro, att det beror på att han har en sportnörd till far. Nej, det handlar mer om att någon bättre födelsedagspresent än gårdagens silvervinst i SM tror jag inte någon ge min son.

Fotbollen för mig, handlar inte om att vara bäst, eller ens bättre än någon annan. Det handlar så mycket mer om att vara bra, men framförallt att ha förmågan och att ha tilltro till den egna förmågan att kunna bli bättre. Att veta att man kan bli bra om man vill, att veta att man kan bättra sig om man behöver, det är grunden till ett bra självförtroende. Och ett bra självförtroende ger styrka att gå vidare i livet i så många situationer.

Vinnare av SM-Guldet i U-15 publik. Klicka på bilden för större (Foto: D. Gottlieb)

Styrkan och självförtroendet kan man sedan bygga på olika sätt. Jag minns när Tim var ca 10 år gammal och spelade i ett fjollbollslag. En sport där man av tradition slår ut småbarnen så tidigt som möjligt för att fostra starka individualister och ordet lag mer är en benämning på en grupp av en viss storlek, än som beskrivning av en grupp individer som kommit samman kring ett gemensamt mål och där man stöttar och bygger varandra till en enhet som är större och starkare summan av individerna.

Men i det laget han då spelade i var det viktigt att toppa laget. Annars fanns risken att de duktigaste skulle sluta och hur skulle de då gå. Så, på avslutningsmatchen för säsongen var inte ens alla i laget ditbjudna. Tim var visserligen inte ensam om att vara bänkad sista matchen, men att inte ens få vara med att fira säsongsavslutningen, var mer än till och med en härdad far kunde ta. Nästa sport blev handbollen, och där började man inse att det fanns sporter som både tyckte laget och lagandan var viktigt och där alla fick en chans. När vi sedan upptäckte amerikansk fotboll och dessutom i den tappning den körs av Solna Chiefs klubben så var lyckan gjord.

Så vad är egentligen ett SM-silver mot att få en son med gott självförtroende, som förstår att arbeta i ett lag, som trivs lika väl med att stötta sina kompisars framgångar som sin egen.

Det är därför det är så härligt att se Solna grabbarna spela för de är verkligen ett lag. Många av de andra duktiga "lagen" har s.k. playmakers, dvs duktiga individualister som om inte helt så åtminstone delvis kan bära upp ett helt lag. Men det blir ju inte lika roligt för de andra spelarna.

När man lyckas bygga ett lag där man utgår från vars och ens förmåga och talang och utifrån dessa ser till att varje förmåga och talang får växa på bästa möjliga sätt, så kan man till slut få riktigt lag, där alla ser till lagets bästa och inte bara till sitt eget varumärke. Ett lag där kanske inte alla "platsat" från början, men som fått växa sig in en roll där de passar i laget. Ett sådant lag blir mycket starkare än vilket annat lag som helst som består av duktiga individualister. Och ett sådant lag är Solna Chiefs U15 metoden de använt för att komma dit, är med duktiga coacher.

Och det här gäller ju inte bara i sportens värld, det gäller i minst lika hög grad i arbetslivet, där det även finns dem som inte från början kanske platsar fullt ut, men som med lite stöd, motivation och gott ledarskap kan komma att växa sig starka och nyttiga för hela organisationen Och framför allt gäller det som förälder, att se till att stötta och motivera sina barn så att de kan växa sig starka in i rollen som vuxna människor.

En egen liten supportklubb är betyder så mycket. Klicka på bilden för större. (Foto: D.Gottlieb)

När jag väl lyckats somna igår kväll, så var det inte med ett stort malligt leende på läpparna, inte heller som stolt far, en far stolt över vad "jag åstadkommit". Nej, jag var en som somnade stolt med ett stort leende i hela hjärtat. Leende i vetskapen att min son vet vad han kan åstadkomma, vet att kan kan bli i princip hur bra som helst om han vill, leende i vetskapen att han har ett befogat gott självförtroende för att klara ett framtida vuxenliv.

SM-Finalen - Hightlight Video

2009-09-19T11:38:00.000-07:00

SM Final U15 2009 from SAFF Media on Vimeo.

Vid 1.47 kommer min lille grabb (nr 62) och kramar omkull en liten Arlanda spelare. Det är sådana filmsekvenser jag kan titta på hur många gånger som helst.

För övrigt en riktigt bra liten film som visar matchens höga kvalitet och hur spännande den faktiskt var.

Länk till Garry Nilssons matchrapport. V. v. notera att matchrapporten inte är någon officiell rapport från SAFF.

SM-Silver till Solna Chiefs Amerikansk Fotboll U-15

2009-09-19T10:50:00.000-07:00

De kom en tidig lördag morgon. Foto: David Gottlieb Klicka på bilden för större)

Vi förlorade inte SM-Guldet, vi vann SM-Silvret. Med siffrorna 42-38 till Arlanda Jets. En fantatisk match, en spännande match, fantastiskt väder, fantastiska grabbar, en underbar publik.

En stor eloge också till lagets alla fantastiska tränare. Mer info och bilder från matchen kommer senare. Just nu är jag lika trött som de tröttaste av spelarna.

Utmaningar

2009-09-18T00:54:00.001-07:00

Igår kväll mådde jag bra, följaktligen passade jag på att äta litegrann. Vilket i sin tur ledde till att jag fick så där hemskt ont igen. Efter att försökt somna kom jag till slut till det läget då det bara var att inse att det inte skulle gå med mindre än att jag åkte in akut och fick mer smärtlindring. Så, någon gång vid 04.00 så kom jag in till akuten på KS. En akut som var riktigt tom för en gångs skull. Jag hann knappt sätta mig ner innan jag fick träffa läkare och fick min morfin. Jag kan dock ännu inte komma in på avdelning, men min förhoppning är att kunna bli inskriven men att sedan får helgpermission. Dvs, att får jag ont igen kan jag snabbt komma in på avdelningen oavsett vid vilken tid på dygnet jag får ont. Det handlar om att justera min smärtlindring så att jag får tillräckligt. Det är jättesvårt och kan vara farligt att göra det själv,så jag hoppas att det ska fungera så här.

Varför jag fått så ont, är väl delvis beroende på att det är först nu som jag kan komma igång med cancerkurerna igen, och under den här tiden så har det hunnit växa lite, lite till.

Men jag orkar inte oroa mig särskilt för det här. Det är ju SM-final imorgon!!

Bli din egen Gutenberg

2009-09-17T04:16:00.000-07:00

Espresso Book Machine Print-on-Demand. för 100 000 US dollar.

Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp det här med Googles enorma projekt att sno till sig rättigheterna till miljontals (äldre) böcker. För att sedan kunna sprida och sälja dem på olika sätt. Jag skrev också om hur tråkiga e-böcker är i jämförelse med en riktigt inbunden bok. Nu har man kommit fram till ett mellan ting: Espresso Book Machine. Den trycker och binder kanske inga Hedbergband, men för 100 000 us dollar, så får du en maskin som kan trycka och binda en 300-sidors pocket bok i gråskaletryck, med pärmar i färgtryck, på ca 4 minuter till en materialkostnad på ca 3 US dollar.

Google har gjort ett samarbetsavtal med On Demand Books som gör det möjligt att komma åt de ca 2 miljoner böcker som inte längre skyddas av copyright utan är public domain på grund av ålder.

Så du kan plocka fram t.ex. Om Arternas uppkomst av Charles Darwin och på 4 minuter få den utskriven till en låg kostnad. Alternativet är att försöka hitta ett orginal på ett antikvariat för några hundratusen kronor, eller något nytryck, samtliga garanterat dyrare.

Intressant, men får en bibliofil som mig att gråta blod när jag inser att privata bibliotek i framtiden kommer bestå av böcker som alla ser ut så här:

Och är de sedan dessutom översatta med hjälp av Google translate, så blir det riktigt härligt.

Artiklar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, Wired,

Mina fördomar

2009-09-16T14:58:00.000-07:00

Jag var till Karolinska på eftermiddagen för att lämna blodprover (de viktigaste såg bra ut, vita uppe igen, de röda uppe, och plättarna på väg upp). Tim som har haft idrottsdag (väldigt kort sådan), idag följde med mig eftersom vi skulle förbi Solna Centrum och shoppa lite på hemvägen.

Eftersom jag nu är på kortison igen, och dessutom bloddopade mig i måndags, så är jag mentalt väldigt pigg särskilt i jämförelse med att ha varit hög på opiater under de senaste veckorna. Men nu är jag lite speedad och det innebär att jag pratar mer än vanligt (och bloggar mer än vanligt kanske också).

I taxin på väg till sjukhuset så pratade vi mycket om att åka till USA som utbytesstudent. Till att börja med i Highschool, vad som krävs, hur man kan få stipendier, var man ska bo och så vidare. Jag tycker det allra bästa vore att bo på östkusten eller möjligen i Chicago trakten eftersom vi har släkt där. Jag sa att jag dels tror att kulturchocken blir mindre, för det är trots allt en ganska stor skillnad mellan Sverige och USA, på vissa områden, och att dessa nog är större ju längre söderut och västerut man kommer.

Givetvis ska man inte generalisera och jag sa till Tim att även om jag tror att du skulle tycka det var jobbigt om du kom till en strängt religiös familj, t.ex. i Utah, inte bara på grund av religionen som sådan, utan för att man har en väldigt konservativ syn på många områden och att det är så långt ifrån ett sekulärt samhälle man kan komma även om man inte tror det. Jag har inte så mycket annat än böcker och TV-dokumentärer som bevis för alla dessa påståenden. Och självklart så inser jag att det kan vara en hel del fördomar, för jag vet ju att det finns kristna/religiösa människor som är både utbildade, fina, rar, hjälpsamma människor med stora hjärtan, sen tycker jag det kan vara tragiskt om allt det är styrt av någon religion.

Men sedan kom sköterskan som skulle ta mina prover, och jag presenterade min lille pöjk för henne. De hade inte setts tidigare, men hon visste att det var den berömde amerikanske fotbollsspelaren (ja, jag har väl nämnt det några.. hundra gånger för varje anställd på hematologen, så alla vet vem han är).

När jag berättade att vi just pratade om att han ville bli utbytesstudent och gå på highschool, så frågade hon var han ville gå någonstans. Tim svarade då Chicago, varpå hon replikerade. "Ja, det låter bra, för se till att komma till en storstad. Själv hamnade jag i en liten håla i Utah, hos en mormonfamilj. Vi åkte häst och vagn till skolan varje dag. Och eftersom hela staten är sådan, så.., man drack ju inte alkohol, vilket pappa kanske tycker är bra. Men det blev liksom inga fester eller danser man gick på. Och som tonåring så kändes det lite udda att det stora fredagsnöjet, det var att gå ner till ängen till korna. Där brukade vi tonåringar leta upp kor som stod upp och sov. Och så sprang man fram till dem och knuffade omkull dem.

Så, gillar du ko-knuffning som lördagsnöje är väl Utah okej. Annars välj en storstad.

När ens fördomar överträffas av verkligheten är det verkligen illa. Och det gäller väl även mitt föregående inlägg

I huvudet på en Anka

2009-09-16T13:10:00.000-07:00

Alla mogna män längtar inte efter en välklädd hundvalp.

På TV3 startade det i måndags en ny dokumentärserie som heter "Svenska Hollywoodfruar". Den skildrar något mycket osvenskt med en samling mycket osvenska svenskar. Och när jag säger osvenskt så menar jag något som är så långt i från politiskt korrekt i sverige som det går att vara.

Huvudpersonen i det första avsnittet, vilket jag inte såg hela, men dock tillräckligt mycket för att kunna göra mig en uppfattning, var Anna Anka, gift med Paul Anka.

Det hon sa och gjorde i TV-programmet förstärks sedan av ett inlägg på Newsmill, där hon förtydligar vad hon vill och dessutom berättar att hon vill bli en förebild för svenska kvinnor.

På det hon skriver är det lätt att bli arg och uppretad, den dyrkan hon visar för ytligheten är lätt att kritisera, men svårt att göra utan att samtidigt förlöjliga henne eller att se ner på henne. Och jag har försökt läsa hennes inlägg för att se om jag kan finna något som jag håller med om.

Manlighet: Visst finns det män som inte har intresse för att ta hand om sina barn, utan överlåter det på någon annan. Och på så vis inte heller vet hur han ska byta blöjor eller vad man gör med ett barn som gråter. Men att just den typen av män skulle vara mer manliga har jag svårt att förstå.

Kvinnlighet: Att vara vacker. Skönhet kommer i många olika varianter och så gott som alla kvinnor är vackra på ett eller annat sätt, men alla kvinnor är inte vackra på alla sätt. Och inte heller är den ytliga, ungdomliga skönheten alltid den som menas eller eftertraktas. Skönhet kan heller inte ersätta bristen på andra egenskaper. Så att säga att en kvinnas uppgift är att tillfredsställa sin man, kan jag inte hålla med om, hur jag än vrider och vänder på det. Jag tycker bara att uttalandet är nedvärderande både för män och kvinnor.

Ekonomi: Hon skriver att "här tar mannen hand om allt ekonomiskt, ... något annat vore en förolämpning både mot kvinnan och mannen". Och det är väl ungefär här associationerna till prostitution, som en del bloggare tagit upp, kommer. Alltså en kvinnas uppgift är att tillfredsställa sin man, och mannens uppgift är att se till att det finns pengar och att kvinnans ges dyra presenter.

Jämställdhet: en favoritpassage i hennes Newsmillinlägg måste vara "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?". Ja, sista meningen är hennes, inte min.

Service: Hon säger sig älska den amerikanska inställningen till service. Här kan hon anställa illegala invandrare som tar hand om städningen, matlagningen, trädgården, poolen, hunden, barnen, för att massera henne, träna henne, sminka henne, putsar naglarna, borstar håret. Att hon betalar dem någon form av lön, ger henne dessutom den självklara rätten att skälla på dem.

"Mina barn ser Paul och mig hela tiden. Man behöver inte sitta och leka med klossar för att vara en närvarande förälder. Var vi än reser så tar vi med barnen - och barnflickorna. Hur skulle vi annars kunna gå på alla evenemang som vi är engagerade i?

Så, visst är det svårt att bemöta henne och samtidigt göra det på ett vuxet sätt, när hennes påstående och argument är på en så barnsligt låg nivå.

Det här har inget med att vara hemmafru att göra. För de allra flesta hemmafruar är det ett hårt och slitsamt arbete, samtidigt som det också kräver en hel del intellektuell kapacitet i form av planering, styrning och ledning (ja, att ta hand om barn och hem kräver en hel del av det som vi män brukar kalla "management skills" när vi pratar om samma sak fast på våra jobb). Många hemmarfruar blir också med tiden väldigt duktiga på matlagning, händiga hantverkare Så att vara hemmafru är ett "jobb" som förtjänar all respekt. Men det finns också en sida av det som är mörkare. Det finns en inlåsningseffekt (Ju längre man varit hemmafru desto svårare är det att ta sig ur det. Det finns män som "utnyttjar" att "de har en hemmafru" och gör mycket för att rollerna ska förbli desamma.). En som bestämt sig för att vara hemmafru, bör på samma sätt som vilken annan yrkesarbetare, kunna byta jobb, dvs omförhandla sin roll i familjen. För det borde i Sverige 2009 vara en ganska naturlig tanke att även pappan i familjen kan vara hemmapappa i några år. Oavsett vem som är hemma, bör man dock göra något åt det faktum att hemmafru-jobbet påverkar både framtida lön och pension på ett sätt som inte borde accepteras.

Men Anna Anka är inte hemmafru. Hon har outsourcat hemmet, och det enda hon tar hand om är att tillfredsställa sin man och möjligen underhålla sig själv för att få tiden att gå.

En förutsättning för att man kan leva ett liv som Anna Anka är att det finns en Paul Anka, det vill säga en snuskigt rik pensionär som vill ha en hundvalp som kan tillfredsställa honom och då framförallt på ett ytligt plan, något vackert att titta på och tafsa på. Är du däremot gift med en Arne Anka så fungerar inte den här hemmafrubilden längre. Och jag tror inte heller att det finns så många varken idrottsmän eller avdankade sångare som långt efter pensionsåldern vill åka land och rike runt för att dra in pengar man egentligen inte behöver för att ha råd med avbetalningsplanen på sin fru och den stora stab som behövs för att ta hand om frun, barnen och det alldeles för stora huset.

Anna Anka nedvärderar den yrkesarbetande kvinnan, mannen som känner och tar ansvar för sina barn, den självständiga kvinnan, kvinnan med egen vilja, fattiga människor (eller icke-superrika människor kanske är en bättre benämning), och icke att förglömma den till ytan inte så vackra kvinnan, vilket följaktligen då inbegriper, gamla, sjuka, skadade och handikappade kvinnor.

Så hur ska man se på Anna Anka och hennes artikel/brev? Ja, antingen är det som Sofia Bergentz Heurlin säger i sin blogg, att det troligen är produktionsbolaget/TV-kanalen (eller varför inte någon feministisk organisation som vill komma upp på den politiska banan igen), som skrivit det i PR-syfte. För det är en ganska perfekt uppbyggd snackis. Ingen kan läsa eländet utan att bli upprörd. "För inte kan hon väl ha skrivit brevet på allvar.".

Eller ska jag betrakta Anna Ankas och hennes artikel som humor, för det är ganska bra humor det ska medges, men då måste jag också betraka henne på samma sätt som jag betraktar Arne Anka.

Det tredje synsättet är att betrakta och behandla henne som en vuxen människa med idéer och åsikter som ska analyseras och bemötas på ett vuxet sätt, och då kommer jag bara fram till att hon är en människa med en avskyvärd människosyn, en människa där den inre fulheten sipprar fram ur krackeleringarna i hennes ständigt, i panik för åldrandet, renoverade yta.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, Newsmill1, Newsmill2, Newsmill3, Expressen1, Expressen2, Expressen3, SvD1, DN1,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15

Stamcellsforskning kring myeloid leukemi belönas med årets Lasker Award

2009-09-16T04:32:00.000-07:00

En av Amerikas förnämsta medicinska utmärkelser är The Lasker Awards, som är något av USAs motsvarighet till Nobel priset. I förrgår tilldelades The Lasker-DeBakey Clinical Medical Research Award, till tre forskare som förvandlat en dödlig cancersjukdom, Myeloid leukemi, till en hanterbar sjukdom genom deras upptäck av drogen Gleevec (imatinib mesylate).

Brian Druker, 54, från Oregon Health & Science University, Nocholas Lydon, 52, tidigare på Novartis Pharmaceuticals Co, och Charles Sawyer, 50, från Memorial Sloan-Kettering Cancer center, får priset för ett arbete de gjort under 1990-talet. Drogen förhindrar ett protein som skapas av en onormal gen som är orsaken till den här formen av leukemi. Vidare forskning har gjort det möjligt att stoppa resistans mot drogen hos vissa patienter.

Video: Länk

Lasker Basic Medical Research award går till John Gurdon, 76, vid Cambridge University och Shinya Yamanaka, 47, från Kyoto University och San Franciscos Gladstone Institute of Cardiovascular Disease. De får priset för deras arbete som gjort det möjligt att individanpassa stamcellsbehandlingar.

Video: Länk

Artiklar: UsaToday, 3quarks, Blomberg, Pressrelease, laskerfoundation, WSJBlogg, Scientist

Länk till Svensk medias alla artiklar om den här nyheten:
Länk till andra nyheter: DN1, SvD1, SvD2, AB1,

Glad och Tacksam

2009-09-16T02:32:00.000-07:00

Kortisonet och Alvedonet gjorde susen. Nästan allt av de onda försvinner med de smärtstillande i kombination med Alvedon. Kortisonet verkar också redan börjat göra verkan eftersom jag kunnat äta lite, lite mer än vanligt utan att få hemska smärtor.

Igår plockade Håkan med sig min laptop som jag skrev om här. Och tillsammans med änglarna på jobbet: Kristina Adebo-Thorén och Carina Blomquist så har de fixat alla problemen med datorn. Jag blir så glad över dels att ha sådana underbara kompisar och dels för att jag nu inte längre behöver bäva för att hamna på sjukhuset utan dator.

Berberin - nytt kvacksalveri mot cancer?

2009-09-15T12:01:00.000-07:00

I Nya Svenska Magasinet (som verkar vara en reklamtidskrift för svenskar på kanarieöarna) gör man reklam för ett naturmedel som kallas Berberin och påstår att det hjälper mot diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Påståenden som faller under kvacksalverilagen.

Som vanligt, så är det ett medel som använts traditionellt i Indien, Kina, Korea och av indianer i Amerika (alla dessa grupper är givetvis kända för sin långa medellivslängd, sin redan för tusen år sedan avancerade cancersjukvård osv).

En "Dr Matti Tolonen", som givetvis har ett ekonomiskt intresse i försäljningen av dessa s.k kosttillskott, skriver:
"På sistone har även västerländska vetenskapsmän kunnat påvisa dess effekt i betrodda medicinska skrifter..." Och så finns en länk till en Wikipediaartikel om Berberin, där ca 60 referenser finns. Den del länkar fungerar andra inte, de flesta referenser (mer än 30) är till dokument skrivna av personer med kinesiska namn, övriga tycks mest vara arabiska och indiska namn. Sökte även efter referensen kring cancer, men det visade sig att den rapporten inte ska publiceras förrän in Oktober.

Berberin, fungerar inte bara mot cancer utan även mot diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, och tro det eller ej, men det finns inga som helst biverkningar. Men det är just det som är grejen med kvacksalvor, förlåt naturmedel och kosttillskott. Man behöver inte kunna påvisa någon som helst effekt, bara man bevisar att de inte är skadliga. Så det dessa tillskott har gemensamt är att de är ofarliga och helt verkningslösa, och den enda bieffekten är ett stort hål i din plånbok.

Så, trots att herr Tolonen refererar till "cancerforskarna har kunnat fastställa, att Berberin hindrar även växten av de flesta typer av cancerceller. Så tillåter jag mig starkt betvivla att detta inte är något annat än vanlig syniskt lurendrejeri av sjuka människor.

Då gör vi ett nytt försök igen

2009-09-15T10:57:00.000-07:00

Har varit nära gränsen till överdos idag tror jag. Jag har nog ätit för mycket, dvs mer än 2 knäckebrödsmackor. Och visst är det cancern som börjat växa igen. Men vid det här laget kan jag faktiskt påstå att jag börjat vänja mig. Jag hade planen klar för mig redan i lördags.

Nåväl, har proppat i mig Oxycontin, Oxynorm och dessutom lite Alvedon (mot min läkares vilja). Min kompis Håkan var på besök här idag. Han knarkar Oxycontin och Oxynorm precis som jag. Därför hörde jag med honom om han visste om man kunde ta Alvedon samtidigt. Oxycontin och Oxynorm är inte avsvällande vad jag vet. Och jag behöver svälla av. Håkan sa att hans läkare sagt att det är ingen idé att ta Oxycontin om man inte samtidigt tar Alvedon.

När jag senare pratade med min läkare i telefon så sa hon att man inte bör blanda medicinerna. Nåväl, jag fick så ont ett tag att jag tog en halv Alvedon tillsammans med de smärtstillande och då började de fungera igen.

Strategin är nu i alla fall som följer. Ixoten slutar jag med helt (jag kunde inte hitta en lagom dos som samtidigt kunde bevara mina blodvärden på en bra nivå och vara så hög att den höll tillbaka cancern. Idéerna börjar nu på allvar ta slut. Nu ska jag istället ta något som heter Certican.
Den är precis på gång att bli godkänd som läkemedel mot lymfom. Den har dock funnits mycket länge men använts som immunosuppressivt läkemedel i samband med transplantationer.

Dvs, den har använts för att minska personens immunförsvar och därmed risken för att kroppens immunförsvar ska stöta bort det transplanterade organet. Enligt min läkare har det även visat sig att den går särskilt hårt åt lymfomceller och även näringsförsörjningen till lymfomceller.

Jag kommer att ta 2 tabletter à 0.75 mg morgon och kväll. En något högre dos än transplantationspatienterna får. Det kommer att påverka mina blodvärden, men förhoppningsvis inte så mycket, och övriga biverkningar borde inte vara värre än för Ixoten, dvs ganska snälla. Även om det är relativt. (Fass: "Fatala infektioner och sepsis har rapporterats hos
patienter som behandlats med Certican", " Immunosuppressiva medel kan påverka vaccinationssvaret.").

Mycket vanliga biverkningar (mer än var 10e patient): Leukopeni, Hyperkolesterolemi, hyperlipidemi.

Vanliga biverkningar (var 10e till var 100e patient): Infektioner och sepsis, trombocytopeni, anemi, kuagulopati, hypertriglyceridemi, lunginflammation, buksmärta, diarré, illamående, pankreatit, kräkningar, akne, sårkomplikationer, urinvägsinfektion, ödem, smärta.

Så, det är ungefär som dagens mediciner ger sammantaget. Enda nyheten tror jag är pankreatit, som inte låter så himla kul.

Jag fick också en kallelse till vårdcentralen för att lämna prover inför ett besök 15 Oktober om min diabetes. Det känns inte lika aktuellt på något sätt. Jag vet inte än om jag ska ringa återbud, men det lutar väl åt det. Jag funderar på att säga åt dem att bara skicka in recepten så fixar jag resten själv. Med nya kortisonkurer är lär åndå sockret åka berg- och dalbana, och med hyperkolesterolemi, hyperlipidemi och hypertriglyceridemi, så lär de väl ändå bara föreslå att jag ska öka insulinet, börja banta och börja käka statiner. Men man kanske ska berätta för dem att jag har lymfom, även om det vore intressant att inte göra det för att se om de själva kommer på något.

Så, för att ta hand om den akuta svullnaderna och smärtan så bad jag också att få börja ta kortison. Min läkare föreslog Deltison, men jag sa att jag föredrog Betapred eftersom det är lättare att successivt minska på. Hon frågade om jag behövde recept men jag sa att jag hade Deltison, Prednisolon, Dexacortal och Betapred hemma, samt att jag hade kvar på de gamla recepten för Betapred. De har ju släppt apoteksmonopolet fritt nu, så där fick jag en idé om hur jag skulle kunna dryga ut den höga lönen jag får från försäkringskassan.

Drevet mot gravida och ammande mammor

2009-09-14T23:57:00.000-07:00

Man kan nästan få en känsla av att journalisterna gillar att oroa gravida kvinnor och ammande mammor. På toppen av alla grisinfluensalarm som gäller gravida, kommer "nyheten" om att inflammation inte ökar risken för bröstcancer.

Och nu kommer den här nyheten om att risken att få bröstcancer när man är gravid är pytteliten, men den har fördubblats, och dessutom finns det ingen koppling mellan graviditet och bröstcancer. Förvirrande eller hur?

Den senaste "icke-nyheten", är den att "Bröstcancer vid graviditet ökar". Vilket i och för sig är sant. Man skriver vidare att: "Förekomsten av bröstcancer i samband med graviditet har mer än fördubblats i Sverige under de senaste årtiondena. Men trots ökningen är det fortfarande sällsynt att kvinnor som väntar eller nyligen fött barn insjuknar i bröstcancer".

Det är i och för sig inget direkt fel med nyheten om det inte vore för att den tycks försöka säga något annat. Budskapet mellan raderna är att om du är gravid kvinna ska du börja oroa dig för bröstcancer. Graviditet och bröstcancer hör nog ihop, och dessutom är det fler och fler som får bröstcancer.

Men det är inte det man kommit fram till i studien. Det man kommit fram till är att eftersom medelåldern för gravida har stigit, så ökar risken för att man får cancer under eller i anslutning till graviditeten, eftersom risken för cancer ökar med åldern. Dvs, det gäller även bröstcancer.

Man säger i och för sig att det är sällsynt med gravida som får bröstcancer. Det enda som jag fann värt att notera var att man uppenbarligen behöver förbättra diagnosmetoderna för att upptäcka bröstcancer under graviditeten.

Artiklar: UNT1, SvD1, SvD2, AB1, DN1

Bloggar: 1, 2,

Patrick Swayze - Död

2009-09-14T23:53:00.000-07:00

Patrick Swayze, som jag skrivit om tidigare (inlägg1, inlägg2) har nu gått bort efter en lång tids kamp mot bukspottkörtelcancer. Han blev 57 år gammal.

Bukspottkörtelcancer är en av de cancerformer som fortfarande har en mycket dålig prognos. Att Patrick Swayze överlevt 2 år sedan diagnos är ändå anmärkningsvärt länge.

En annan person jag skrivit om, som dog för drygt ett år sedan i bukspottkörtelcancer, är Randy Pausch. Jag rekommenderar alla att lyssna på vad han hade att säga, och särskilt om du har cancer.

Artiklar: HD1, KvP1, KvP2, Expr1,Expr2, PhilEnquirer, DN1, SvD1, AB1, GP1,

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5,

Internationella Lymfomdagen - 15 september

2009-09-14T22:29:00.000-07:00

Idag är det Internationella Lymfomdagen, eller som den heter på Engelska, International Leukemia and Lymphoma awareness day.

Här är länkar till mina tidigare inlägg om Lymfom och dylikt:

Om stamcellstransplantation
Om behandlingar och prover som man gör i samband med att man har/har fått lymfom
Blodprover - vad är det? var ska man ligga?
Lymfomfakta
Lymfomfakta2 (det här inlägget innehåller nog mest information)
Lymfom - Frågor och Svar

Blodcancerförbundet har en del aktiviteter i samarbete med Roche. Mer information här.

Artiklar: TimesofIndia, Independent.ie, Sentinel, BakaruEkxpresas, AustralianStar, ChicagoDailyHerald,
Länkar: LeukemiaAndLymphomaSociety,

Status

2009-09-14T13:47:00.000-07:00

Dagens blodprovsresultat var lite blandade och förvirrande. De röda hade gått ner igen så jag behövde en transfusion igen. De var låga redan i fredags så det var väl väntat. Trombocyterna hade gått upp fint och var uppe på 28. Däremot hade de vita vänt nedåt igen. Den enda förklaring jag har till det var att jag kanske slutat lite för tidigt med mina Neupogen sprutor. LD, cancermarkören hade gått upp till 6.3, vilket är alldeles för högt. Jag tror att den senaste cytostatikakuren har nog inte haft någon större effekt. Jag har nu lika ont som innan kuren, men jag har nu bättre smärtstillande. Men jag ska prata med min läkare imorgon och höra vad vi ska hitta på för något. Jag hoppas jag kan få en ny kur snart eller åtminstone kortison för att ta ned svullnaden. Någon eller några svullna lymfkörtlar trycker ihop tarmen någonstans, vilket gör att jag får ont så fort jag äter något, följaktligen så äter jag inte så mycket just nu.

På sjukhuset träffade jag på en patient som jag var glad att se. Jag visste att han var på Huddinge och att han skulle dit för en transplantation ungefär samtidigt som jag, men att komplikationer tillstött och att han varit riktigt dålig i juni. Nu såg jag att han inte bara överlevt, men mådde också riktigt bra. Så nu skulle han in för ett nytt transplantationsförsök.

Dyra skivor

2009-09-14T01:16:00.000-07:00

Kvalitet kostar, men måste den kosta så mycket. Nya boxen med 14 Beatles album kostar 2 399 kronor. Hur man än vrider och vänder på det så är det sjukt mycket pengar, och jag tror skivbolagen kommer förlora på det.

För oss andra som tycker det är för mycket att lägga på en box, vi får väl nöja oss med lite sämre kopior från öst.

Här är låten Let it Be från den Rysk-Sovjetiska Beatles Boxen.

Artiklar: ST1, Expr1, Expr2, DN1, DN2, DN3, SSvD1, SSvD2, SvD1,

Bloggar: 1, 2, 3,

Skicka sportjournalisterna på Aftonbladet på kurs!

2009-09-13T08:25:00.000-07:00

Jag tror att jag nu uppnåt veckans kvot över sportrelaterade inlägg, så jag ska låta detta vara det sista. Nästa blir matchresultatet från nästa veckas SM-Guldmatch.

Jag är inte konspiratoriskt lagd, men när jag söker på NFL på Aftonbladet, så får jag upp 440 träffar. Man skulle kunna tro att Aftonbladet är väl insatta i amerikansk fotboll och att man har mycket att skriva om NFL. Rubrikerna säger dock annat:

1. "Ska ge dem ett helvete" - Om NFLs förbud för spelarna att Twittra under match
2. "Legendaren hånas i NFL" - En "Hänt Extra"-typ av skvallerkärringsnyhet om Brett Favre och David Letterman
3. "Hölls fången av NFL-stjärna" - En porrskådis har uppgivit att hennes pojkvän som dessutom är NFL spelare misshandlat henne.
4. "NFL stjärna misstänks för misshandel" - Samma nyhet som föregående
5. NFL-Stjärna anklagad för våldtäkt
6. "Köpte pistol timmarna innan dådet". Om NFL-stjärnan Steve McNair som tros had dödats av sin flickvän.
7. "NFL-Stjärna körde ihjäl fotgängare".

Och så vidare. Antingen har den LO/(S)-styrda tidningen som policy att skriva ner allt amerikansk och då särskilt amerikansk fotboll eftersom det är så kommersiellt (till skillnad från vanlig fotboll och Ishockey). Eller så är deras sportjournalister helt okunniga om sporten och låter inhyrda "Hänt extra"-journalister hantera sporten. Något konstigt är det.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om hur alla NFL klubbarna arbetar aktivt med samhällsengagemang och att likaså för många spelare är det naturligt att ge tillbaka till det samhälle som stöttat dem. I det inlägget nämnde jag också att jag inte kunde se att mångmiljonären Zlatan hade gjort något liknande.

Men så hittade jag Zlatan Court. "Jag vill gärna ge tillbaka på något sätt. Det handlar inte om pengarna egentligen, utan om en känsla. Men alla ska vara välkomna att spela här, inte bara de som bor här omkring. Det känns som det här är det minsta jag kan göra", säger Zlatan. Jag kan nog inte annat än hålla med.

"Zlatans gåva till Rosengård", som betalats av det kommunala bostadsbolaget MKB och Skoföretaget Nike. Zlatan själv har betalat belysningen. Och för det får han och hans sponsor minst 5 artiklar i dagspressen och TV-tid i TV4 och SVT samt i sportradion, och inte att förglömma sitt namn skrivet över hela fotbollsplanen. Enligt en artikel från i våras tjänar Zlatan 430 000 kronor om dagen. Zlatan är säkerligen en jättebra förebild för ungarna i Rosengård, men jag tycker nog att han borde kunnat lättat på plånboken lite mer i det här sammanhanget.

Artiklar: AB1, SSvD1, SSvD2, Expressen1, HD1

SM-Finaler i Amerikansk Fotboll 19-20 September

2009-09-12T06:21:00.000-07:00

Kom och se lite riktig fotboll!!

Kom och heja på Solna Chiefs U15, på Lördag 19 September 10.00 på Zinkensdamm, Stockholm.

Mina hjältar!!

2009-09-12T06:13:00.000-07:00

Jag tycker nog att det i all palliativ cancervård ska ingå minst en match amerikansk fotboll i veckan. Jag har väl inte mått så bra den här veckan, men så igår kväll löstes ett av de jobbigare medicinska problemen. Och idag så var jag och såg grabbarna spela SM-semifinal mot Västerås.

Solna Chiefs - Västerås Roedeers 35-6, (trettiofem mot sex)

Vi är i U15 SM Final nästa lördag på Zinkensdamm 10.00!!

Det känns så gött!!

Status - Lördag morgon

2009-09-11T22:05:00.000-07:00

För dem av er som med spänning (ha!) följt veckans medicinska problem, så kan jag, utan att gå in på detaljer meddela att, sedan igår fredag, 22.30 så har "örnen landat", "the big bang" har inträffat, och "Houston, we are back in control".

Så, nu är man fit for fight igen. Vilket är en förträfflig planering med tanke på dagens match. Smärtorna är inte helt borta, men jag antar att allt måste hitta tillbaka till sin rätta plats igen.

Cancersjuk 12-åring ger ut bok för att hjälpa andra

2009-09-11T12:22:00.000-07:00

(Det här blogginlägget länkar till en massa olika nyhetsartiklar, av ett enda skäl. Att få fler att läsa just det här inlägget. Det är viktigt och angeläget och alla kan bidra. Om någon skulle stöta sig på att inlägget inte har något med den länkade artikeln att göra, så ber jag om ursäkt. )

En döende 12-årig pojkes sista önskan: att hjälpa andra barn med cancer. Emyr Owen, 12, visste att hans kamp mot sjukdomen var förlorad. Ändå så samlade han sina sista krafter för att ge ut en barnbok som kunde säljas till förmån för hans medpatienter och deras familjer i deras fortsatta kamp.

Det är nu en månad sedan han dog i Hodgkins lymfom, och under den månaden har hans bok "Pigs in space" sålts i över 2000 exemplar. Detta har givit 10 000 UK£ (ca 122 000 Sek) till den Walesiska barncancerfonden Latch. "Emyr sa ofta att han ville återbetala Latch när han blev frisk, för att de hade varit så snälla mot honom och de andra barnen", säger hans mamma Sandra, 44. Han hade bestämt sig för att vinna kampen mot cancern, och vi hoppades alla att han skulle vara ett av de barn som faktiskt lyckades. Men det var han inte. Emyr dog hos sin familj i sitt hem i Nottage, Porthcawl, den 9e augusti. Han fick i alla fall leva så länge att han fick se den färdiga boken. Nu har familjen satt som mål att sälja 5000 kopior av boken, till minnet av deras otroligt starka och modiga pojke.

"Vi är så ledsna och saknar honom så mycket. Livet är numera så tyst för oss."
Mamma Sandra, som tidigare varit sjuksköterska, lever tillsammans med Emyrs far Kevin, 47 och Emyrs äldre bror Huw, 15, säger att familjen har funnit mycket tröst i det faktum att så många vill ha boken, och att det finns barn som vill höra sagan varje kväll. Det visar på Emyrs fina karaktär att han ville återbetala dem som varit så hjälpsamma mot oss. Och han blev jätteglad när han såg boken och alla de brev han fått från sina läsare som sa att de tyckt om hans bok. Emyr tyckte om sport och var medlem i SKer and Pink Bay Lifeguard club, han älskade rugby, och drömde om att vinna Wales distriktsmästerskap när han växte upp.

Det var nog det faktum att han var så vältränad och att han alltid hade sin rugbyboll med sig överallt, som diagnosen, Hodgkins Lymfom, kom som en total chock för oss alla. Hodgkins Lymfom är en form av cancer i lymfsystemet, särskilt i lymfnoderna, som är del av kroppens immunsystem. "Ingen av oss kan förstå hur någon som var så frisk och vältränad kan få något som detta", säger mamma Sandra. "Ändå var han så otroligt positiv. Han kämpade hela vägen.

Emyr påbörjade sin cytostatika- och strålbehandling direkt efter att ha fått diagnosen. Men trots behandlingen så missade han sällan någon lektion på skolan i Maesteg, där han gick. Emyr skrev boken i skolan, och det var rektorn vid skolan som föreslog att han skulle göra en bok. Rektor Manson är också den som gjort illustrationerna till boken.

Om en 12-åring med cancer kan göra så mycket för andra, så kan även du göra något. Gå in på Barncancerfonden och ge ditt bidrag. Fortfarande överlever inte vart fjärde barn som får cancer. Din hjälp behövs för att fler ska få överleva.

Artiklar: W1, W2, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AoB1, AoB2, AoB3, AoB4, AoB5, AoB6, AoB7, AoB8,

Det här har jag skrivit tidigare i ämnet.

Status

2009-09-11T10:27:00.000-07:00

De vita är på väg upp igen. HB har dykt igen (nere på 85 igen trots transfusionen i tisdags). Fortfarande helt förstoppad (jo, jag vet intresseklubben noterar), så man har ont som fan och går på starka opiater hela tiden. Det är väl bara att inse att man numera är en förhärdad knarkare.

Har fått rådet att under 3 dagar ta 8 påsar movicol om dagen. Så, jag hoppas att the big bang inträffar inom de närmaste dagarna. Jag har i princip inte ätit något sedan i onsdags, så det är dagar som dessa som man är glad att man inte bantat ner sig.

Nåväl, med de smärtstillande jag tar så är det ok trots allt. Och imorgon är det fotboll. SM-Semifinalen mot Västerås, 11.00 på Bergshamra IP, Solna.
Fotboll brukar ju fungera bra på mig som medicin, även om jag kanske hoppas att ska jag nu få igång magen, så kan det väl vänta tills jag kommit hem från fotbollen i alla fall.

Hyckleri som tradition

2009-09-11T04:58:00.000-07:00

Thomas Bodström sätter sig i styrelsen för Pysslingen AB, ett bolag som ägs av ett danskt riskkapitalbolag. Därmed fortsätter han det som tycks vara en tradition bland socialdemokratiska justitieministrar. På 80-talet kämpade hans farsa Lennart och den Socialdemokratiska regeringen mot privata förskolor genom bland annat införandet av Lex Pysslingen.

På samma sätt som Laila Freivalds köpte en allmännyttig hyreslägenhet på Kungsholmen och tjänade en ordentlig hacka. Detta trots att hon varit med om att införa nya regler som motverkade hyresgästers möjligheter att köpa sina lägenheter och samtidigt som hon själv hårt kritiserat ombildningen av allmännyttans lägenheter.

I båda fallen tror jag man kallar sådana beteenden för hyckleri.

Nåväl, som hycklare är de ändå lite av amatörer. En riktig hycklare är Michael D. Duvall från Orange County. Det är nog avsaknaden av sådana här "scumbags" som gör svensk politik lite beige.

Duval som är en republikan med "traditionella familjevärderingar", dvs en ganska typisk amerikansk högerpolitiker, sitter i salen och diskuterar med sin bordsgranne. Vad han inte vet är att hans mikrofon är på, vilket kanske inte gjort så mycket om det inte vore för ämnet för hans diskussion. Han sitter nämligen och skryter om hur han bedragit sin älskarinna. Han beskriver detaljer från hans sexuella eskapader med en nästan 20 år yngre lobbyist.
Så på bara några minuter lyckas han avslöja sig själv för att bedra sin fru, sin älskarinna, samt att han förmodligen "utnyttjat" en lobbyist, och det där med en värdekonservativ syn på familjen är nog bara att glömma.

Artiklar: DN1, Expr1, OC Weekly,

(Uppdatering: Expr2, Expr3, Expr4,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6

Amerikanska Tullverket

2009-09-10T08:56:00.000-07:00

Jag läser i Svenska Dagbladet att amerikanska tullverket har tagit sig rättigheten att kopiera resenärers datorer, mp3-spelare och mobiltelefoner. Någon brottsmisstanke behövs inte, utan dåden kan ske slumpmässigt

Alltså, om jag besöker USA, så har tullmyndigheten där rätt (givit sig rättigheten) att mot min vilja kopiera material från min hårddisk där jag har upphovsrätten och till och med äganderätten. Och inte nog med det de har dessutom tagit sig rätten att sprida informationen till andra myndigheter. Jag tycker mig känna igen det där från något annat håll. Hmm...

Google har tydligen också tagit sig rättigheter. Rättigheten att fritt kopiera all världens böcker. De som inte vill vara med måste meddela Google. De som säger ok får hela 60 Sek för att ge upp alla rättigheter till en bok. Tanken må låta fin, att scanna in alla böcker och göra dem tillgängliga på nätet. Men vill vi verkligen att ett kommersiellt amerikanskt bolag ska äga alla rättigheter till vårt kulturarv? Njae, jag tror nog att det finns andra organisationer som är mer lämpade. (Även för organisationer med visioner kan det gå fel, som t.ex. Cushing Academy).

Jag förstår inte varför inte Pirate Bay eller någon skulle kunna göra likadant. Kopiera alla spel, musik och filmer. Sen skickar man ett avtal till samtliga mediabolag och säger att om de inte vill bli av med sina rättigheter så måste de höra av sig. Övriga får en 50-lapp per film t.ex. Sen får mediabolagen köpa tillbaka rättigheterna från Pirate Bay när de vill ge ut någon box eller något.

Det må vara för många kurer av cytostatika eller att jag käkat för mycket smärtstillande men jag har svårt att se varför det ena skulle vara lagvidrigt men inte det andra.

Artiklar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, SSvD, Realtid,

Bloggar: 1, 2, 3

Döden och hur man överlever den. Del 13 av 47

2009-09-09T04:00:00.000-07:00

Det här inlägget ska handla om "Pappa". Inspirerat av Sofia Mymlan Mirjamsdotter. Men inte om min pappa (ett sådant inlägg kanske kommer). Nej, inlägget kommer handla om något så egotrippat som min sons pappa. Det är ett svårt ämne för mig, men också det viktigaste i det här sammanhanget.

Möjligen går jag här över en gräns för hur personlig man bör bli på en blogg. Å andra sidan om jag skrivit samma sak i en bok hade det kanske inte betraktats som lika vågat. Det är också en samling ämnen där åsiktsmaskinerna står i kö. Om föräldraskap, familjen, genus, jämställdhet och en massa ämnen som jag tänkt försöka undvika. Det här är mina bilder av mitt föräldraskap.

Jag är en bra far. Detta inte sagt i ett tillfälligt (eller möjligen permanent) tillstånd av hybris. Detta sagt därför att jag har haft alla goda förutsättningar för att enkelt kunna vara en god far. Bara det faktum att jag varit varannanveckasförälder i 12 år gör att möjligheten att vara en "frånvarande pappa" har varit ganska liten. Men också det faktum att min relation till min sons mor alltid fungerat bra och att hon dessutom är en väldigt god mor, att jag haft förstående chefer och arbetsgivare, att jag haft bra och välavlönade arbeten, att jag bott i ett bra område med bra grannar, skolor, lärare och vänner. Och med risk för att vara något partisk, så anser jag mig dessutom ha den bästa av alla söner.

Så med alla dessa goda förutsättningar hade det nog krävts ett medvetet beslut från min sida att inte bli en god far för att misslyckas. Det jag försöker säga är att jag tror att jag är en god far, men att jag inte tror att det beror på att jag på något sätt är en bättre människa än någon annan. Jag har bara försökt göra det som känts rätt, och det verkar ha fungerat.

Jag avskyr när man talar om att ett barn behöver bra manliga förebilder. "Man behöver en mor och en god manlig förebild". Ungefär som att det räcker med ett idolkort på någon snubbe med bra karaktär. Grunden för att vara en god far är att vara närvarande och att ta ett lika stort ansvar för barnen som dess mor. Att vara en god far handlar inte om att hjälpa till. Man kan både ta ansvar för familjeförsörjningen och ta ett fullt ansvar för sina barn. Visst det är jobbigt, men det är faktiskt det alla ensamstående mödrar gör, så varför har vissa fäder som lever i familj med fru och barn så svårt att se det?

Här är några bilder från mitt liv som lycklig far.

Bild 1. "Födseln är enkel: Du blir du" (G. Ekelöf)

Det är tisdag morgon 09.01, jag har varit vaken sedan halv sjutiden måndag morgon, då läkaren ber mig komma. Den andre kirurgen börjar sy ihop medan jag går in i rummet bredvid där den lilla blåskrynkliga krabaten med svart hår ligger. Förlossningen har varit svår och avslutades i ett akut kejsarsnitt. Medan hans mor rullas iväg till uppvaket, så får jag följa med tillbaka till BB. Där får jag först bada honom och därefter koppmata honom med modersmjölksersättning. Koppmatningen fortsatte jag med även när vi kommit hem. Jag brukade ta några matningar på kvällen/natten så att hans mor fick någotsånär sammanhängande sömn. Visst var det skitjobbigt ibland, men så fick jag ju också alla de stunder av närhet som annars är mer förunnat en ammande mor.

Så här i efterhand undrar jag om det inte just var detta som gav mig tillräckligt med självförtroende. Tillräckligt självförtroende för att inse att oavsett vad som händer så kan jag ta hand om min son. Och varken då eller senare har jag haft någon vilja att ta hand om honom mindre än 50%.

Bild 2. "Inte perfekt"

Det är juldagen. Vi här hemma hos mormor. Jag sitter med sonen (3 mån) i knät, han kan ännu inte riktigt sitta upp själv. De övriga är i köket och donar, och jag sitter där i soffan och känner ett sug efter en snus. Jag plockar upp dosan och lägger den på bordet. Jag sätter grabben bredvid mig i soffan, försöker hitta balansen. Och där, snabbt knåda en prilla, jag ser hur grabben börjar svaja lite, stänger dosan, trycker snabbt in prillan. Men försent, grabben lutar och faller på sidan i soffan. Han landar givetvis mjukt men börjar ändå självklart att gråta. Jag plockar upp honom snabbt. Mor och mormor kommer små springande från köket och undrar vad som hänt. Jag mumlar lite om något om gaser i magen eller nåt.
Jag sa att jag är en god far, inte en perfekt far.

Bild 3. "Att välja"

Jag får ett jobberbjudande. Jag ska ingå i en grupp som för företagets räkning tar över en verksamhet med ca 50 anställda i England. Vi kommer att behöva göra allt från grunden. Allt från att hitta lokaler, köpa in möbler, datoravtal, juridiska övergångsavtal för personalen, ordna revisorer, diskutera med kunder, fackföreningar och så vidare. Jag kommer att bo i Brighton. Hur spännande som helst. Men jag har en son (3 år) som bor hos mig varannan vecka. Jag säger att jag jättegärna tar jobbet, bara jag kan vara i Sverige varannan vecka. Trots att jag kände alla dessa människor så blev jag ändå lite förvånad att man faktiskt gick med på det. Så jag kom att i 18 månader veckopendla mellan Brighton och Bromma. Ena veckan var det arbete, arbete, en pint of bitter på puben ute på piren med Sunday Times. Den andra veckan var det dagishämtning, jobb hemifrån, godnattsagoläsning och jobb med svenska kunder från kontoret på söder.

Bild 4. "Generationer"

Midsommaraftons eftermiddag. Jag och grabben (12 år) har just börjat spela golf. För att få mesta möjliga tid, går vi ut tillsammans med farfar på golfbanan i Örbyhus och spelar. Jag, min far och min son. Vi är nog helt ensamma på golfbanan. Vi spelar nog lika illa alla tre men vi har roligt tillsammans.

Bild 5. "Delad kärlek"

Det är påsk. Sonen (12 år) och jag har åkt till Paris. Jag vill försöka visa honom vad jag tycker är så fantastisk med Paris, och kanske få honom att se samma sak. Visserligen har jag fått muta honom med ett löfte om ett besök på Disneyland. Men vi besöker Notre Dame (i ungefär 2.43 minuter), jag berättar om Quasimodo medan han tittar på några inlinesåkare som gör konster utanför. Vi går till Louvren, massor med folk. Han frågar efter Mona Lisa, och jag tycker det roligt att han är så ivrig. När vi väl kommer dit så ställer han sig och beundrar och reflekterar i ca 5 sekunder och vill sedan därifrån "för att det är för mycket folk" (ett argument som inte riktigt fungerade på samma sätt på Disneyland senare). Och så fortsätter det, allt det där jag tycker är fantastiskt med Paris, avverkas på några minuter. Vi tar sedan en tur till La Defense, och då spritter det till ("wow", "coolt", "häftigt"). Detta hemska bygge som mest liknar downtown Dallas eller något annat historielöst är det som helt klart fångar hans intresse. Så, nu älskar han Paris, precis som far sin.

Bild 6. "Stolthet"

Efteråt får jag höra att min son (14 år) och hans kamrat kommit i en häftig diskussion med en person ur den äldre generationen. En person som vräkt ur sig lite vardagsrasism och främlingsfientlighet. Min son och hans kamrat har argumenterat häftigt emot det som sagts. Jag blir stolt.

Om jag lyckats i mitt faderskap vet jag inte förrän man ser om min son kommer att klara av ett vuxenliv, men hittills tror jag inte jag gjort så mycket fel. Mer än en gång har jag nog låtit min son gå före mina egna önskningar, men på så sätt så har jag ändå i slutändan fått det jag mest av allt önskat och det som är värt mer än någonting annat. En bra relation till en son jag älskar mer än allt annat. En relation som ger mening med livet.

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Nyheterna

2009-09-09T03:41:00.000-07:00

Nyhet?

Big News

Vad en liten kackerlacka kan ställa till med.

Känns livet jobbigt?

2009-09-08T00:39:00.000-07:00

Efter att ha sett den här filmen känns åtminstone inte mitt liv särskilt jobbigt.

Idé och länk har jag tyvärr snott från Inspiro-bloggen, en blogg som jag varmt rekommenderar er att besöka.

Status

2009-09-07T23:03:00.000-07:00

Lite blek idag.

(Short English Version below)

Leukocyter 0.3, Neutrofila <0.1,>. Dvs inget immunförsvar, lättblödande och flåsande. Alltså ungefär som man ska vara en tid efter cytostatikan. Värst är ändå smärtorna. Dels av benmärgsförstärkande medicinen Neupogen som gör att man kan få rejält ont i skelettet, dels av förstoppning som jag får av att ta smärtstillande, och dels möjligen av lymfomet. Visserligen mår jag helt ok efter att ha tagit smärtstillande, men kunde man åtminstone få kistan att fungera så.

Så, idag blir det till att åka in och bloddopa sig.

English Version

No immunesystem, platelets very low, red blodcount very low. So today I will have to go to hospital to get me a blood transfusion. I cannot say that I am feeling that tired, at least not in comparison with last week. So, I guess I will feel pretty good tomorrow. No, my main problem at the moment is the pain. Partially caused by the Neupogen, partially by constipation caused by the painkillers, and maybe also by the lymphoma as such. One chemo session and cortison do tend to decrease the size of the swollen lymphnodes, but if it has been enough I do not know. At least the effect of the cortison must be gone by now. Anyways, it is not worse than it can be cured with a couple of painkilllers.

Vacker konst

2009-09-06T23:25:00.000-07:00

Rasbiologiskt

Vissa tycks anse att man inte ska uttala sig om vad som är konst eller vad bra konst är om man inte är utbildad i ämnet. En utbildning som man i princip bara kan få på Konstfack.
Jag har därför endast litet nyfiket och på avstånd följt debatten kring figurativ konst som drivits av Johan Lundberg på Axess-bloggen.

Om jag försöker mig på att på mitt naiva lekmannamässiga sätt förklara vad bataljen rör så tycks det vara kring frågan om figurativ konst (det som vi som inte tillhör kultureliten skulle kalla för vacker konst och konst gjort med bra teknik och hantverk) mobbats av modernister och postmodernister (dvs konst av typen "Sprängt skithus i solsken", "en påse nötter" eller konstverk av Anna Odell).

Igår visades på Axess-TV en debatt från Edsviks konsthall kring just den här frågan. Medverkande var:
Jessica Kempe, konstkritiker på Dagens Nyheter
Gunnar Larsson – konstnär och lärare på Konstfack
Anna Brodow – konstkritiker på Svenska Dagbladet
Peter Luthersson - chef för bokförlaget Atlantis
Sanna Tomac – lärare vid Ateljé Stockholm
Stig Larsson – författare
Mats Wiklund - moderator

Tyvärr var debatten alldeles för kort för att riktigt komma igång som debatt. Men den var ändå tillräckligt lång för att man snabbt inser vari åtminstone en del av problemet ligger.

Jessica Kempe började med att förneka att det fanns något uteslutande av figurativ konst. Den figurativa konsten är allerstädes närvarande och i högsta grad levande och hon förstod inte alls hur den kunde uppfattas som åsidosatt eller nedvärderad. För att i nästa andetag hävda att den figurativa konstens ideologi var den nazistiska rasbiologin. Att diskutera konsten som sådan, utan att fördenskull lägga in ideologier i allt, tycktes inte vara ett gångbart alternativ för Kempe. Kempes argument tycks inte bara absurt, utan syftar till att snabbt utesluta varje kritiker inte genom argumentation utan genom mistänkliggörande och otillräkneliggörande.

Alltså, tycker du om vacker figurativ konst följer du en nazistisk tradition, medan gillar du modernism och postmodernism är din grundideologi någon sorts summa av all mänsklig godhet och demokrati. Återigen har en potentiellt intressant debatt kvävts i ett tidigt stadium därför att hänsyn måste tas till en ideologisk höger-vänsterskala.

Att lyssna till framförallt Gunnar Larsson, men även Peter Luthersson och för all del Stig Larsson, var dock mycket mer givande.

Att jag som bloggare och kritisk till Anna Odells beteende har ju satt mig redan tidigare i kategorien "konsthatare" av Konstfackskramarna. Skulle jag nu dessutom dra till med att jag gillar vackra tavlor så blir jag väl en konsthatare som för en rasbiologisk tradition vidare.

Tänk vad mycket nytt man kan lära sig med bara lite nyfikenhet i bagaget.

Debatten som jag kan rekommendera, visas i repris på onsdag 9/9 23.00 på Axess - TV.

Artiklar: DN1, DN2, SvD1, SvD2, Expr1, Expr2, UNT, SSvD
Bloggare: 1, 2, 3, 4, 5

Hugh Laurie

2009-09-06T13:23:00.001-07:00

Fildelningsmatematik

2009-09-06T09:07:00.000-07:00

Jag har inte tidigare skrivit om fildelning, det är många andra som gör det och förmodligen med bättre kunskaper i ämnet. Jag har aldrig gillat fil för den delen heller.

Men det här tyckte jag var intressant. I Storbritannien har man lagt ett förslag att om du fildelar två gånger så blir du av med Internet. Internet har i och för sig inte alls den spridning i Storbritannien som i Sverige, men tanken att någon skulle kunna få rätten att stänga av mig från Internet känns lika främmande som att de skulle få mura in mig i betong.

Nåväl, det intressanta är de vetenskapliga fakta som man nu använder som motivation för att få igenom lagförslaget.

Man säger att 7 miljoner människor beräknas idka illegal fildelning:

"Referensgruppen påstår att de uppdragit åt ett forskningslag från University College London, och att resultatet 7 miljoner kommer från en rapport publicerad av Forrester Research.

Ett team från BBC letade upp rapporten men kunde inte finna siffran 7 miljoner någonstans, varför de kontaktade rapportens författare, Mark Mulligan.

Mulligan hävdar att siffran kommer från en rapport som han skrev om musikindustrins förluster på uppdrag av Jupiter Research (ett dotterbolag till Forrester). Den rapporten var betald av inga mindre än musikhandelns intresseorganisation BPI.

De 7 miljonerna var en siffra som man rundat upp (från 6.7 miljoner). De 6.7 miljonerna kom från en enkätundersökning gjord 2008 där man tillfrågat 1 176 nätuppkopplade hushåll, varav 11.6% medgav att de någon gång använt programvara för fildelning, dvs 136 personer.

Och det blir värre. De 11.6% justerades uppåt till 16.3% med antagandet att fler människor fildelar än de som faktiskt erkänner det i en undersökning. Mulligan säger dock att justeringen inte gjordes hursom helst, men att grunden för den är otydlig."

Alltså av 136 som säger sig ha använt fildelningsprogramvara (oklart om man därmed också fildelat olagliga filer), ger engelska staten och musikindustrin faktaunderlag för att påstå att 10% av Storbritanniens befolkning sysslar med olaglig fildelning.

En faktahantering som får den mediala svininfluensadebatten att verka heltigenom seriös och mycket sansad.

Artiklar: PCProUK, Guardian, OpenRightsGroup, SvD1, SvD2,

Bloggare: 1, 2, 3,

What a wonderful world

2009-09-06T08:51:00.000-07:00

STS 128 HD Flight Day 7 Highlights

VLOG, alltså en videoblogg. Detta måste vara Videobloggarnas moder. Man behöver några minuter på att fundera över vad det är man faktiskt ser och inse det faktum att nästan vem som helst varsomhelst i världen kan se detta just nu (obs! inget ljud de första 5 minutrarna).

Och som kontrast sedan denna bild på en hiss i ett hyreshus i Georgien, där man antingen får betala för att använda den eller ta trappan.

Du hyllade ett folkmord..

2009-09-06T07:17:00.000-07:00

Och nu sitter du och bölar på expressens trapp. Forum för levande historia har gjort en provokativ film om hur grupptryck kan förblinda folk från att se hemskheter. I den är Jan Myrdal galjonsfigur. Han lämpar sig mycket bra som sådan eftersom han aldrig ordentligt tagit avstånd från hemskheterna utan poppar upp sitt fula tryne till försvar för t.ex. Kinas regering när de slog ned revolten på himmelska fridens torg. Det enda möjliga felet med filmen jag kan se är att även Myrdals kamrat från den tiden, Gunnar Bergström är med. Om jag inte helt misstar mig så har han senare tydligt tagit avstånd från Pol Pot.

Det som också gör Myrdal intressant är att han fortfarande har en massa kompisar i svensk media som bjuder in honom till jippon som Kristallen. Det visar kanske att grupptrycket från -68 lever kvar hos många och att Mao-glasögonen förtfarande är i bruk.

Det mest beklämmande är dock att en nyttig och fruktbar diskussion som skulle kunna bli resultatet av detta, enbart ses som ett höger-vänster angrepp. Se på dumma USA, så därför kan vi inte ta detta på allvar. På samma sätt kan vi inte kritisera Castros Kuba eller Chavez Venezuela, där nu ytterligare 29 radiostationer ska stängas ner. En åtgärd som kritiseras av alla utom vänstern.

Inte ens det västeuropeiska landet med sämst pressfrihet får kritik värd namnet. Erik Gandini med sin dokumentär Videocracy är värd en stor eloge för sitt civilkurage, men trots att trailern censurerats bort i Italien och att han nu känner en rädsla för förföljelse, blir det bara till en kulturdebatt.

När Putins ambassadör i Stockholm nu lämnar, passar han på att ge en känga till Sverige för att vi i media kan kritisera Rysslands "nationalsymboler". En kritik som lämnas oemotsagd.

Det finns mycket i vår omgivning som vill beskära och förbjuda press- och yttrandefrihet, men sällan ser man svenska journalister ta striden. (Med ett undantag, då man vill försvara rätten att publicera riktigt medioker journalistik som dessutom helt tycks bygga på antisemitiska vandringssägner. Eller då man indignerat konstaterar att varken konstnärer eller journalister får begå kriminella handlingar ostraffat.).

Press- och yttrandefrihet är bästa medicinen mot Mao-glasögonen. Så, Myrdal är fortfarande välkommen att antingen sitta och gråta på Expressen, eller varför inte göra en ordentlig avbön.

Artiklar: Expr1, Expr2, Expr3, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3, SSvD1, DN1, SR1,
Bloggar: 1, 2, 3,

Dagens förvirrande Nyheter

2009-09-06T02:48:00.001-07:00

Dagens Nyheter har aldrig varit min huvudsakliga källa till vetenskaplig information, men dagens nyhet kring bröstkörtelinflammation och bröstcancer känns lite otydlig:

Rubrik: Inflammation ingen förhöjd risk till bröstcancer

Kvinnor med inflammation får oftare bröstcancer.

Bröstcancer 25% vanligare bland dem som har haft inflammation.

Slutsats: Det finns ingen koppling mellan cancer och inflammation.

Om Dagens Nyheter vill ha fler nyheter av den här typen att publicera så kan jag gratis bjuda på dessa:

* Röda skosulor kan inte kopplas till hjärntumörer hos äldre.

* Vatten är blött

* Godis är gott

* Tidningsläsare är mer intresserade av nya nyheter än av gamla

* Tidningsläsare är mer intresserade av fakta än av nonsens

I ärlighetens namn ska väl också nämnas att även Svenska Dagbladet köpt in den här nonsensartikeln från TT.

Grumpy old man

2009-09-06T01:49:00.000-07:00

Min mor påtalade att mina blogginlägg den senaste veckan får mig mer och mer att likna en "grumpy old man". Möjligen är det sant. Dels så har jag nog en naturlig fallenhet för gnäll (Eftersom jag nästan hela mitt yrkesverksamma liv arbetat med kvalitetsfrågor, så kan jag nog stolt kalla mig professionell gnällare).

Den senaste veckan har dock varit sådan att man till slut vill lätta på trycket. Att vara trött och inte kunna sova, att vara illamående och inte kunna äta, att ha lite ont, att inte ha någon ork. Då behövs det inte så många småsaker för att man ska tröttna. Som t.ex. min laptop, men arbets-PC med vilken jag försöker hålla lite kontakt med jobbet. Nu visar det sig att om man inte loggar på tillräckligt ofta, så säger Microsofts Vistalicensserver att "nej, du ska nog inte ha någon Vista-licens längre". Och så får man ett sådant där idiotiskt meddelande "Var vänlig logga på för att reaktivera din Vista licens". Problemet är uppenbart, för att kunna logga på så behöver man kunna köra Vista.

Så, istället för att slå barn och husdjur, så vräker jag ur mig lite elakheter på bloggen. Känns ungefär som att kissa på sig. Varmt och skönt i början, men sedan mest lite obekvämt.

Men så igår kväll, Tim somnar på soffan klockan 19.00 (och vaknar 0730), själv tar jag en smärtstillande och somnar med ett leende på läpparna, som är kvar när jag vaknar upp idag på morgonen.

Fan vad jag mår bra idag! Jag ger inga garantier för en snällare blogg, men jag kommer garanterat skriva elakheterna med ett leende.

Internationellla Bacon-dagen

2009-09-05T09:36:00.000-07:00

Bacon-äppelpaj

Idag lördag är det den internationella bacon-dagen. Samtidigt meddelas att militären nu planerar svininfluensavaccinera samtliga anställda. Det var visserligen några hundra år sedan vi hade krig i Sverige, men man vet ju aldrig, någon kanske passar på när generalerna ligger i flunsans. Eller så kommer de vaccinvakter som diskuterats att vara militära. Ett par repgubbar med Mausergevär utanför varje vårdcentral är nog förtroendeingivande för svensk sjukvård eller?

Här kan du få lära dig att göra bacon-och-ägg-glass!!

Artiklar: SvD1, SvD2, DN1, AB1, Expr1

Bloggar: 1, 2

Kommunikation svårare än man tror

2009-09-05T09:01:00.000-07:00

Någonstans i bibeln står det att någon gång före domedagen som kommer farbror gud och hämtar alla rättrogna kristna (eller om det bara är judar eller bara baptister, jag vet inte).

Men om man tror på det här så kommer det ställa till en del praktiska problem, som vissa entreprenörer tagit ad notam. På youhavebeenleftbehind.com kan man mot en mindre årlig avgift försäkra sig om att man även efter att man lämnat detta jordeliv kan meddela sig med oss övriga syndare som blir kvar. (Vi övriga blir tydligen kvar i sju år under vilken tid vi då skall leva med antrikrist). Man får således möjligheten att skicka email och dokument till upp till 63 emailadresser. Man kan dessutom få dessa krypterade om man t.ex. behöver skicka information om bankfack eller annat viktigt. Han som driver siten jobbar annars på ett varuhus med att packa upp varor.

Ett annat problem är vad alla dessa rättrogna ska göra med sina husdjur. Nu har man kommit på i USA att man kan ta hjälp av alla ateister. På siten eternal earth-bound pets kan man boka in sin alldeles egen ateist som kan ta hand om ditt husdjur när du ska upp till himlen.

Artiklar: Telegraph1, Telegraph2

34-6!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2009-09-05T04:48:00.000-07:00

Klicka på bilden för större. Foto: David Gottlieb

Det var rätt nervöst inför dagens match. En del sjuka i laget och vi skulle möta ett lag som vi inte mött sedan april och då bara i en träningsmatch. Täby Flyers är också de som vann Dukes turneringen i Skövde.

Att Täby sedan fick den första Touchdown gjorde inte saken bättre. Men sen kom grabbarna igen. Med ett strålande spel som skulle fått den mest förhärdade amerikanska fotbollsspelare att falla i gråt, så tog de sedan hem spelet med de fantastiska slutsiffrorna 34-6.

Nästa lördag är det SM-Semifinal på Bergshamra, då Solna Chiefs U15 möter Västerås. Veckan efter är det SM-Final på Zinkensdam.

Efter en dag som denna behöver man inte fråga mig hur jag mår. Bättre medicin finns inte.

Somliga dagar

2009-09-04T03:23:00.002-07:00

Somliga dagar är sämre än andra. Jag hoppas att jag nu snart lyckats kravla mig upp från cytostatikakuren. Samtidigt sjunker blodvärdena så man flåsar som ett gammalt ånglok. Så, sitter man och gnäller och klagar på allt och alla. ComHem som fått för sig att det vore lämpligt att jag betalar 2500 sek mer per år för att jag ska kunna se på TV som förut, dvs på mina andra tv-apparater. Eller så kan man sitta reta upp sig på alla de så fruktansvärt usla reklamsnuttarna som fyller TVn. Oil of Ulay neck and shoulder med extra kleggenutrientsvitaminextrakt från den mexikanska pudelavokadon, som föryngrar dig och gör att din 70-åriga nariga hud ser ut som en barnrumpa à tjugotusenkronor matskeden, som i verkligheten bara består av härdat valfett, alkohol och kemiskt sammansatta troligen cancerframkallande doftämnen som får varje astmatiker inom en 50 metersradie att falla ihop i en attack. Och sådant kan folk jobba med att kränga, och folk köper det. De köper det inte för att det är bra utan enbart för att det är dyrt.

Jag har väl inte själv gjort något storverk för mänskligheten, men att jobba med reklam för kosmetika kan väl inte vara annat än fördummande. Eller?

Dara O'Brian om Homeopati och riktig vetenskap.