söndag 30 augusti 2009

Smutsig datorskärm?

Smutsig dator skärm? Här är en lite annorlunda screencleaner. Länk

lördag 29 augusti 2009

Smärta


Hur ont har du? Man får frågan rätt ofta men vet sällan svaret. Det finns i och för sig någon 10-gradig skala, men man har jag bara sig själv att jämföra med. Jag har väl alltid tyckt att jag kanske inte tillhör den där Rambo-typen som utan att blinka syr ihop sina egna sår med virknål och ståltråd.

Men en av mina läkare sa idag att han inte uppfattade mig som den som gnäller i första taget. Att när jag säger att jag har ont då har jag ont. Och det kan jag förstås inte neka till. I torsdagskväll hade jag riktigt ont. Igår kväll hade jag ont, men det kunde avhjälpas med 3 morfintabletter och en Alvedon. Sen kunde jag sova gott i 5 timmar.

Idag var jag in till sjukhuset för att lämna blodprover, det de vill ha koll på är att inte njurarna tar stryk av cytostatikan. Övriga värden är det inget problem med ännu. De lär inte börja sjunka undan förrän tidigast i mitten av veckan tror jag.

Men jag fick en ny laddning med lite nya smärtstillande att prova ut. Jag börjar känna mig lite som Michael Jackson gjorde. I skåpet har jag nu att välja på: Morfin, Ketogan, Oxycontin, Oxynorm, Alvedon, Diklofenak, Och skulle inte de hjälpa så har jag även bedövningssalvor för hud, ögon, muskler. Oxycontin och Oxynorm var i alla fall nya för dagen. Fick 40 mg Oxycontin och märkte inte av så mycket till att börja med, men den ska vara långtidsverkande och verkar ha kickat in nu. Undrar om man ska gå omkring och vara småhög hela tiden från och med nu. Men jag är övertygad om att mina läkare är avsevärt mer ansvarstagande och kunniga än vad Jacksons var, så likheterna med hans fall är tämligen obefintliga (även om jag tycker att mitt hår nu nästan blivit svart).

Nu gäller det bara att få igång magen, alla de här starka smärtstillande verkar korka igen magen helt, vilket är istället ökar på smärtorna. Men idag har det trots allt varit helt ok, inget illamående av cyton, ingen särskild trötthet och inte särskilt ont. Med andra ord har man inte mycket att klaga på. Utom möjligen att jag inte kan få mig ett glas chablis till mina kräftor jag tänkt äta till middag.

PS. den 10-gradiga skalan brukar jag kalibrera med att vid 5 så kan jag inte somna pga smärtor, vid 6 så vaknar jag av smärtor, 7 påverkar det hur man rör sig (kan inte sitta eller ligga i vissa ställningar), 8 och uppåt börjar man kräkas av smärtorna och har svårt att vara tyst. I torsdags var det en 7.5a, igårkväll en 5.5a ds.

fredag 28 augusti 2009

Status - Permis

Efter att ha haft hemskans ont igår trots hinkvis med morfin, så släppte det efter att jag fyllt en spypåse. Jag förstår så här efteråt att det inte bara var det faktum att jag hade en växande lymfkörtel i magen, den hade troligen börjag knipa åt tarmen så att allt jag åt och drack lade sig bara som ett extra tryck. Men som sagt efter det så kändes det bra och dessutom med all morfin i mig samt 10 dexacortal-tabletter (kortison) som höll mig vaken, så blev det en av de mer produktiva kvällarna och nätterna vad gäller bloggen.
Nu har jag fått två omgångar cytostatika igår och idag med Adriamycin och en ny variant vars namn jag nu inte kommer ihåg (chemo brain again). Men nu har jag permis till imorgon då jag ska in igen och lämna lite blodprover så att de har koll på att njurarna inte pajar ihop. Och sen hoppas jag kunna vara hemma och bli utskriven per telefon på måndag. På så sätt slipper jag åka via akuten om jag skulle bli sämre i helgen och behöva åka in.
Det enda tråkiga är att jag har en kall Chablis i kylen, men den får jag nog vänta med lite. Tror inte morfin och vitt vin är någon bra kombo.

Bästa Websiterna enligt Time magazine

Time Magazine har kommit med sin "The best in the Online World"-lista. Om man skippar sådana som hjälper dig göra en bordsreservering på restauranger i Los Angeles, eller hur du shoppar i USA (för att inkluderas i en lista med "Världens bästa.." är det påtagligtmånga som bara har ett intresse för amerikaner, t.ex. Hulu som bara kan användas från USA, i regel), samt de uppenbara och välkända (google, youtube etc),så finns här några som jag fastnat för och kanske kan vara värda en extra titt:
1. www.fora.tv

En blandning av TED.com och Discovery channel. Populär vetenskapliga föredrag inom ekonomi, miljö, politik, vetenskap, teknik och kultur. T.ex.:

2. www.academicearth.org
Gratis föreläsningar och kurser från de allra bästa universiteten i USA. Några exempel:

3. www.supercook.com

Vet du inte vad du ska laga till lunch? Öppna kylskåpet och skafferiet och skriv in på Supercook vad du har, så föreslår den dig ett antal maträtter som du kan laga baserat på det. På skoj matade jag in: Jordnötsmör, ägg, avokado, bröd, mjölk, rökt lax och bakpulver. Av 2000 recept så var det 33 som jag direkt kunde börja laga. Fast det är en amerikansk site, så det är kanske förståeligt att de flesta recepten på ett eller annat sättbaserade sig på jordnötsmöret.

4. www.issuu.com

Tidningar eller framförallt magasin inom en mängd områden som är läsbara på nätet.Några stickprov av de tusentals magasin som finns tillgängliga

Siten är lite långsam när den sorterar ut magasinen, men fungerar i övrigt bra.För egen del tänkte jag spana in "Knight Football 2009", amerikansk fotboll för Hugenotter.

Hur en pastor vann över Ku Klux Klan

Kampen mellan en pastor och Ku Klux Klan låter inte särskilt underhållande men den här är det. Ytterligare en feelgood artikel så här på fredagen. (Idé stulen från Boingboing.net)

Feel good - Elevvarianten

Washington Post berättar att i måndags kom 8000 high schoolelever till sina skolor i George's County. Där hade man, trots att skolstarten kommer på samma tid varje år, glömt att göra schema till eleverna. Fortfarande på onsdagen hade bara hälften fått sina scheman och kunde gå på lektioner, alla övriga elever har stuvats in i gymnastiksalar, matsalar och andra utrymmen i avvaktan på att få sitt schema.

Boven i dramat är också en usel programvara som vid ett flertal tidigare tillfällen havererat. Programvaruföretaget Harris Computer Systems baserat i Kanade är ansvarigt för framtagningen av programmet Schoolmax. Dess VD har inte kunnat nås och svarar inte i telefon.

Efter att ha själv arbetat under större delen av mitt professionella liv med programvarukvalite, så kan jag säga att det är sällan dålig kvalitet skänkt så mycket glädje till så många.

Fast när man läser lite mer i artikeln så får man en del funderingar kring amerikansk skolutbildning:

"My daughter "selected a sewing class because she is interested in fashion design, but the school selected a basic piano class," Gabrielle Clemons, mother of a junior at Parkdale High School in Riverdale, wrote in an e-mail. Clemons's daughter also chose a business-career class but was assigned to a human sexuality and family life class, a course she had taken in ninth grade, Clemons wrote. "

Sjuka idéer från Moderaterna


Ni får förlåta mig min förkärlek för "Aftonbladet-rubriker", men det lurar hit fler. :-)

Efter att ha skummat igenom de 40 sidor långa sjukvårdsproposition (att jämföra med Obamas 1000-sidiga sjukförsäkringspropp :-). Men skumma är väl ungefär vad man orkar med. Jag var förstås ute efter att finna svagheterna i förslaget, men jag fann också några (få) bra saker och många saker som mest beskrev visioner och ambitioner och inte så mycket konkret.

Att man skriver: "All hälso- och sjukvård skall vara evidensbaserad" är strålande. Då kanske Stockholms läns landsting kan sluta skicka cancerpatienter till Antroposoferna. Också "att verka för den specialiserade rikssjukvården utökas och att dess samarbete mellan övriga nordiska länder och EU främjas," är en bra ambition för att öka likheten i vården för alla oberoende av var man bor i landet.

Det är när man börjar beskriva det här med att stärka individen och individens fria val som det haltar lite.Det "fria valet" är något som framförallt är uppnåeligt för den som är frisk välutbildad svensk. För alla andra är det avsevärt svårare att kunna göra ett bra val, oavsett tillgång på jämförelsedata.

Mitt huvudargument mot förslaget till "rättvis sjukvård" är att när man talar om att alla behandlingsformer och läkemedel inte är tillgängliga för alla medborgare i landet utan beroende på var man bor, och att detta ska lösas genom att ha en nationell reglering av "godkända behandlingsmetoder". Men det är väl knappast fråga om att Älvsbyn ska ha tillgång till samma specialistvård och nyaste cancermedicinerna som på Karolinska i Huddinge. Det är väl snarare så att en nationell standardbehandling mer kommer vara baserad på minsta gemensamma nämnaren så att den behandling du kan få som Älvsbybo är densamma som du kan få på Karolinska. Ska du ha mer krävs dispenser. Eller var det inte så ni tänkt? Det sparar ju pengar och i kombination med en "vårdpeng" till privata försäkringsbolag så passar det ju väl in.

Jag saknar nog också en bättre genomgång av förebyggande hälsovård, forskning och läkemedel och läkemedelsindustrin, något som är mycket svårt att bortse ifrån då man diskuterar åtminstone kostnader för en nationell hälso- och sjukvård.

Men i övrigt är tongångarna mest valårssäljsnack. "att verka för en hälso- och sjukvård där kvaliteten sätts i första rummet". Vad fan betyder det. Vi kommer från och med nu att strunta i kostnaderna och bara se till det som är bäst för patienten? Eller är kvalitet detsamma som högsta möjliga vårdproduktionseffektivitet.

Men på det stora hela taget är programmet dock något bättre än jag förväntade mig.

Mer oroande är debatten kring privata sjukförsäkringar á la Holländsk modell. Och det förslag som Östgötamoderaterna presenterar på SvD Brännpunkt i dag.

Förslaget går bland annat ut på att vi enligt en PPM-modell ska kunna styra vår vårdförsäkring till ett privat försäkringsbolag. Antagandet är att ett försäkringsbolag har större medicinsk kompetens? större erfarenhet av att driva vårdföretag? Det är ganska oklart vari besparingarna kan ligga att inkludera dessa företag vars mest framträdande kompetens brukar vara att tjäna pengar ochatt få till häpnadsväckande bonusavtal för sina chefer. Den amerikanska modellen som går visserligen flera steg längre, men har resulterat i att många miljoner amerikaner idag inte har råd med sjukvård och att man i USA har världens högsta sjukvårdskostnader.
Att det skulle vara en kvalitetsgaranti att det försäkringsbolag som gör flest försäkringstagare nöjda, därmed är bäst, är till liten tröst för den cancersjuke som när han får diagnosen upptäcker att han valt fel privat försäkringsgivare.

Nej, förklara gärna för mig var de privata försäkringsbolaget har sin kompetens som gör att samhället sparar pengar. Eller är det återigen som i de amerikanska bolagen som kallsinnigt nekar sjuk vård och hellre tar strid i domstolen. De miljardbelopp som årligen betalas ut i skadestånd från de amerikanska sjukförsäkringsbolagen talar sitt tydliga språk.

För att ta hand om den "olönsamma vården" dvs den specialistvård som man inte inom ett landsting kan ekonomiskt motivera, ska istället styras av regionalpolitiker med ansvar även för kostnaden för sjukdom. Det är väl rätt att lägga även ansvaret för sjukdomskostnad på dem som ska finansiera sjukvården, så varför inte lägga åtminstone en del av det ansvaret på de privata sjukförsäkringsbolagen? Och varför ska det läggas på en regional politiker. Det borde väl ligga på nationell nivå. Om man täcker ett landsting eller flera spelar inte så stor roll, olikheter kan ändå uppstå på nationell nivå.

Än så länge är det ingen som lyckats förklara för mig hur inblandningen av privata sjukförsäkringsföretag inte bara ska gynna direktörskan von Birkenwassers att få göra sin höftledsoperation i Schweiz, utan även hjälpa Pekka i Södertälje, Mehmet i Botkyrka och Brynolf i Bastuträsk med att få den bästa tänkbara vård.

Artiklar: DN1, SvD1, Newsmill1
Bloggar: 1, 2, 3

torsdag 27 augusti 2009

Nytt Ronald MacDonaldhus i Linköping

I onsdags invigde HKH Prinsessan Madeleine ett nytt Ronald MacDonald hus i Linköping. Läs vidare ur pressmeddelandet från stiftelsen:

HKH Prinsessan Madeleine invigde idag Sveriges fjärde Ronald McDonald Hus. Huset erbjuder familjer med svårt sjuka barn ett tryggt och hemlikt boende under tiden barnen behandlas på Universitetssjukhuset i Linköping. En av höjdpunkterna under invigningen var när HKH Prinsessan Madeleine planterade ett vårdträd, som ska bringa lycka åt alla familjer som bor på huset.

HKH Prinsessan Madeleine har sedan tidigare ett stort engagemang för utsatta barn. Prinsessan har arbetat för World Childhood Foundation, praktiserat på UNICEFs huvudkontor i New York och är beskyddare av Stiftelsen Min Stora Dag. Efter invigningsceremonin fick HKH Prinsessan Madeleine en rundtur i huset, träffade en familj som redan flyttat in och fick ge namn åt ett av rummen.
– Behovet av huset har varit så stort att vi inte kunde vänta på invigningen, utan vi tjuvstartade och lät de första familjerna flytta in redan i juni, säger Katarina Hågfeldt-Collin, verksamhetsansvarig för Ronald McDonald Hus i Linköping.
– Ronald McDonald Hus har gett oss kraft att kämpa för vår dotters liv. Det finns inte ord för vad detta betytt för vår familj. Huset är som en oas, en plats där vi kan andas och hämta ny kraft. De gånger som Julia kan bo med oss på huset märker vi att hon blommar ut och blir tryggare och lugnare. Det berättar Marcus och Johanna, som var en av de första familjerna som flyttade in på Huset i Linköping sedan deras lilla dotter drabbats av cancer.
– Ronald McDonald Hus stimulerar det friska i barnet och vi inom vården kan koncentrera oss på att ge en bra och högkvalitativ vård med vissheten att boendet på huset ökar kvaliteten i hela vårdprocessen. Det framhåller Nina Nelson, verksamhetschef vid Barn- och ungdomskliniken på Universitetssjukhuset i Linköping.

I och med dagens invigning får Universitetssjukhuset i Linköping landets fjärde Ronald McDonald Hus. Tidigare hus ligger i Huddinge, Göteborg och Lund och de har hittills haft cirka 20 000 familjebesök under längre eller kortare perioder. I husen har cirka 50 000 familjemedlemmar varit tillsammans i en trygg och hemlik miljö samtidigt som de fått stöd av andra familjer i liknande situationer under den svåra tid då barnet behövt vård på sjukhus.
Många står bakom bygget Ronald McDonald Hus i Linköping har idag 14 familjerum och är 1500 kvm stort fördelat på två plan samt har en vind som vid behov kan inredas för att kunna ta emot fler familjer. Första spadtaget togs den 3 april 2008 och bygget har kostat 29 miljoner kronor. Huset har finansierats genom många små och stora bidrag, genom stöd från privatpersoner, företag och stiftelser.

Den främsta bidragsgivaren till Ronald McDonald Hus är McDonald’s i Sverige och gästerna på McDonald’s restauranger. Exempel på andra större bidragsgivare är Föreningen för Östergötlands Barn, Cederroth, Bosch Hushåll, Brio och DDB Stockholm. En lista över större bidragsgivare finns på http://www.ronaldmacdonaldhus.se/.

För mer information och frågor: Birgitta Mossberg, generalsekreterare för Ronald McDonald Barnfond Tfn: 070-354 85 14, e-post: birgitta.mossberg@rmdbarnfond.se

Katarina Hågfeldt -Collin, verksamhetsansvarig för Ronald McDonald Hus i Linköping. Tfn: 073-522 00 56, e-post: katarina.hagfeldt-collin@rmdbarnfond.se Nina Nelson, verksamhetschef vid Barn- och ungdomskliniken på Universitetssjukhuset i Linköping, Tfn: 0702 -98 13 28, e-post: nina.nelson@lio.se

Fakta om Ronald McDonald Hus
När ett barn blir allvarligt sjukt förändras tillvaron för hela familjen. Behöver barnet åka många mil för specialistvård blir det svårt för familjen att leva ett normalt liv. Det är viktigt att familjen då får vara tillsammans och känna något av den trygghet man upplever hemma. Detta är grundtanken med Ronald McDonald Hus. Familjen kan leva ett liv nästan som hemma, samtidigt som man har sjukhusets alla resurser inom gångavstånd. I Sverige finns i dag fyra Ronald McDonald Hus, vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, vid Barn- och Ungdomssjukhuset i Lund och vid Universitetssjukhuset i Linköping. Mer information finns på www.ronaldmcdonaldhus.se

Fakta om Ronald McDonald Barnfond
Ronald McDonald Barnfond är en fristående ideell stiftelse, som bildades 1990. Stiftelsen har 90-konto och står under kontroll av SFI, Svensk Insamlingskontroll. Fonden har finansierat byggandet av fyra Ronald McDonald Hus i Sverige, uppfräschning och utrustning av ett sextiotal lekrum på barn-mottagningar i landet och delat ut medel till forskning inom barnmedicin. Totalt har Ronald McDonald Barnfond delat ut närmare 100 miljoner kronor. Mer information finns på http://www.ronaldmcdonaldhus.se/
Det har just varit avlöning, så passa på att ge till Ronald MacDonald eller till min insamling för barncancerfonden.

Feel good

Det är inte ofta man springer på nyheter som ger en skön känsla efteråt. Det är synd att det inte finns något bra svenskt ord för "feelgood". Men här är i alla falla en historia som känns rätt skön. Som så många gånger förr så har jag snott texten och bilden, den här gången från New York Daily News - Queens. Här är den i en medioker översättning:

"Rapparen bakom "Roxanne's Revenge" får Warner Music att betala för hennes doktorsgrad" (av Walter Dawkins)

Roxannes hämnd var ljuv. Tjugofem år efter det att den första drottningen av hip-hop blev lurad på sina royalty checkar från WarnerMusic, så kan hon nu skryta med en Filosofie Doktorstitel som är betald genom en bortglömd paragraf i hennes första skivkontrakt. "Den här historien måste berättas" säger Shante. "Jag är ett exempel på att man kan vara en ensamstående tonårsmamma som bor i förorten, som uppfostrats av en ensamstående mamma, och ändå sluta med en doktorsgrad."

Hennes framtidsutsikter var inte så lysande åren efter att hon som fjortonåring slagit igenom med hiten:Roxannes Revenge", ett "vass-tungat" svar på rap gruppen UTFOs mega-hit "Roxanne, Roxanne." Singeln som kom 1984 såldes i 250 000 exemplar enbart i New York city, gjorde Shante (som är döpt Lolita Gooden)till hip-hopens första kvinnliga kändis. Hon fick efterföljare som Lil' Kim, Salt-N-Pepa och Queen Latifah - fast Shante fick aldrig den framgång som de fick.

Efter att ha givit ut två album, desillusionerad av musikindustrin och lurad av sitt skivbolag. Hon var nu tonårsmamma och bodde i Queensbridge Houses, och minns hur hennes liv hade gått i bitar."Alla verkade mygla med kontrakten, stal och ljög", säger hon. "Och att inse att jag bara var en vara, som vilken som helst, var knäckande".

Men då, vid 19-års ålder, så kom hon ihåg en paragraf i skivkontraktet med Warner Music, som sa att de skulle finansiera hennes studier för resten av livet.

Och till slut lyckades hon "casha in", när hon fick sin doktorsgrad i psykologi vid Cornell universitet (ett av de bästa i USA. övers. anm.) till en kostnad av 217 000 dollar. Allt betalt av skivbolaget. Men att få Warner Music att betala krävde en kamp. "De svamlade och höll på och kunde aldrig riktigt förklara skälet till varför de kunde säga nej till mig" säger Shante.
Hon antog att Warner trott att detta inte skulle kosta dem något att ha med i avtalet. Att de aldrig trodde att en tonårsmamma boende i en förort i allmännyttan skulle gå på college. Warner Music har avböjt att kommentera det hela.

Shante hade turen att hitta en allierad i Marguerita Grecco, dekanen vid Marymont Manhattan College. Shante visade henne kontraktet och dekanen lät henne delta i undervisningen gratis medan hon själv satte efter Warner Music. "Jag sade till dekan Grecco att antingen så går jag här eller så får jag gå på gatan, så jag behöver din hjälp", minns Shante. "Hon svarade att "Vi ska få dem att betala för det här". Grecco skickade räkningar och påminnelser till skivbolaget, och till slut, när Shante hotade att gå till pressen med historien, gick de med på att betala.

Shante fick sin examen 2001 och startade en okonventionell praktik som inriktade sig på att ge terapi till afroamerikaner som bor i staden. En grupp som vanligtvis är ganska motvilliga till att söka hjälp för mentala besvär och åkommor. "Det finns så mycket tabu kring terapi, de tror att det innebär att de håller på att bli galna" förklarar hon. "Det är inte sant Det betyder bara att man behöver någon annan att prata med". Hon använder sig ofta av hip-hop musik i sina terapisessioner och uppmuntrar sina klienter att "släppa ut sin inre MC och skrika ut exakt vad de har i sina tankar". "De har svårt att släppa loss och njuta av livet. Så låt dem låsa upp dessa dörrar".

Shante, nu 38, jobbar också ideellt. Varje termin så ger hon ut ett 5000-dollar stipendium till kvinnliga rappare genom organisationen Hip Hop Association, som är en hjälporganisation. Hon ger också råd, via sin MySpace-sida, till unga kvinnor i musikbranschen. "Jag kallar det en varningstjänst, så att deras drömmar inte ska förvandlas till mardrömmar" säger hon.

Hip-hop mogulen Russell Simmons säger att Shante är en lysande förebild för rappare. "Dr. Shantes liv är en inspiration. Hon kunde ta för sig och lyckas kämpa sig upp. Hon är ett gott exempel på att man kan göra vad som helst. Allt är möjligt." säger Simmons.

Länkar: New York Daily, TechDirt

Snabbmatsindustrin - Hur tänker ni?

Några av Amerikas mest kända snabbmatskedjor har lyckats få till konkokter som får MacDonalds Double quarter pounder att se ut som lite selleri.
(Idé och text har jag snott från den här länken, men jag har gjort en mycket fri översättning med egna tillägg alldeles själv).

Även om hälsotrenden är fortsatt stark och nya dieter och träningstrender kommer fram hela tiden, så går det inte att sticka under stol med att var tredje amerikan nu är sjukligt överviktig. De överviktiga i USA kostar sjukvården, enligt Pricewaterhouse Coopers estimat, 147 miljarder dollar om året i onödiga utgifter. Möjligen kan det bero på att snabbmatsindustrin hittar nya kreativa vägar att blanda ihop socker, salt och fett och servera det på en tallrik som vi sedan glatt betalar 50 kronor för.

Här kommer de 7 värsta snabbmatsrätterna någonsin

7. Krispy Kreme Doughnut Sundae
Företaget Krispy Kreme frågade sig för 2 år sedan, hur kan man göra en glassefterrätt mer onyttig? Enkelt, man börjar med att ta bort allt nyttigt, som bananer, jordgubbar och liknande och ersätter det med en munk. Sen lägger man på olika förbättrade "toppings" som Snickersbitar och mintchoklad.


6. Starbucks Mocha Coconut Frappuchinokaffe med vispgrädde
Om du börjar dagen med en kopp kaffe varför då inte välja denna läckerhet och samtidigt få i dig en fjärdedel eller femtedel av dagsbehovet av kalorier. Den innehåller nämligen 550 kalorier och 22 gram fett.

5. Cheseburgarpommesfrites
Varför ska man själv behöva tugga och blanda sin cheeseburgare och pommes frites. Man blandar ihop någon form av köttråvara med ostråvara, bröar dem och därefter friteras de. Serveras med ketchup eller barbercuesås (eller varför inte den flamländska varianten med majonäs). 10 stycken sådana här pommes frites och du får i dig en tredjedel av ditt dagsbehov.

4. KFCs (Kentucky Fried Chicken, icke att förväxla med NFC, Nordstan Fried Chicken i Göteborg) berömda skål
KFC har en lång och ärorik historia i att stödja den amerikanska befolkningens kamp för att bli sjukligt överviktiga. Rätten bygger på traditionell amerikansk matlagning vari man tar en drös ohälsosamt klegg och stoppar det i en skål. Den här varianten innehåller potatismos, majs, friterad kyckling, brunsås och ost förstås. Resultatet är en 720-kaloriers gourmandrätt som ger dig 1.5 gånger ditt dagsbehov av fett.

3. Hardees Monster Thickburger
När MacDonalds och Burger King omkring 2004 började introducera hälsomat av typen sallad, så gick VDn för Hardees ut och i princip sa att de var fegisar som inte vågade erbjuda sina kunder en rätt som kunde förkorta deras livslängd. Han sa bland annat att "Thickburger inte är mat för skogshuggare utanför grabbar som vill ha riktigt stora, goda, saftiga och dekadenta burgare. Just det grabbar, det finns inget mer manligt än att kunna imponera på kvinnor med en kulmage som består till hundra procent av ister. Thickburgern innehåller 1420 kalorier och 107 gram fett.

2. KFCs Double down
För den som föredrar det nyttigare kycklingköttet framför nötköttet, så får vi här en maträtt helt i enlighet med Atkins dieten. Mellan två skivor friterad kycklingråvara läggs ett gäng baconskivor och en massa ost. Du får i och för sig 200 kalorier mindre än från Thickburgaren, men det kan du då kompensera med KFCs egen "Colonel's Sauce".

1. Dominos Oreo kex pizza
(Oreo kex är som ett choklad ballerina kex med en vaniljfyllning). En pizzadeg som fylls med dessa kex och över alltihopa lägger man ett lager av socker glasyr.

Man väntar nu bara på att någon ska komma på idén att lägga en massa ost över alltihop, doppa i frityrsmet och sedan fritera den och servera med smälta snickers.

En av kapitalismens och amerikansk kommersialisms största symbol: MacDonalds stiger ändå i min aktning. Lite kul var det också att höra att vänster-/anarkist rörelsen: "Reclaim the Rosengård and bu för the police" var tvungna att söka skydd på MacDonalds, när de boende i Rosengård körde iväg dem. Och sen har ju MacDonalds sin Ronald MacDonaldstiftelse också.

Världens dyraste sjukvård

Införes rektalt med hjälp av munnen varje dag efter behov.

Den pågående debatten i USA om en statlig sjukvårdsförsäkring ter sig alltmer bizarr för en utomstående. Argumenten från republikanskt håll tycks basera sig på allt annat än fakta. Att överlåta medicinska beslut åt försäkringsbolag som i första hand vill tjäna pengar tycks vara helt naturligt, men om man överlåter samma beslut åt en statlig myndighet då blir det plötsligt fruktansvärt farligt. Sarah Palin (ultra-höger, nationalist, religiös fundamentalist och vars främsta utrikespolitiska merit är att hon varit utomlands två gånger och dessutom bor granne med Ryssland, vad nu det har med saken att göra) försökte skrämmas genom att ljuga ihop att staten nu skulle ha dödspaneler som skulle avgöra vilka gamlingar som skulle få vilken vård.

Individer intresserade i att lämna blodprover får inte äta eller dricka något 10 år före blodprovet.

Man har anordnat stadshusdebatter där medborgarna har fritt kunnat komma för att debattera med politikerna (demokraterna) om förslaget. Vissa medborgare har för att påvisa sina rättigheter enligt fyrtiotolfte tillägget i konstitutionen bland annat tagit med sig sina vapen. Riktigt vad en sådan tomte velat uppnå är inte glasklar. Inte heller den koppling en del "medborgare" (republikaner) gjort till förslaget och Tyskland på 30-talet är så där enkel att förstå. Men i och med nivån på argumentation, så tror jag att man tar något man tycker illa om, som t.ex. nazister, och eftersom man också tycker illa om förslaget till sjukförsäkringsreform, så måste det ju finnas en koppling. Alltså: förslaget är nazistiskt.

Låt inte barnet äta eller dricka något före Er operation. Detta inkluderar: tuggummi, minttabletter, godis, tuggtobak och snus. Avråd också från rökning efter midnatt.

Thailand och Syrien för att få bra, men avsevärt billigare, vård. Dessutom kommer förslaget till statlig sjukförsäkringsreform att fullständigt haverera den amerikanska ekonomin och tvinga dem till skattehöjningar. Till skillnad från de krig som USA bedrivit de senaste 10 åren som kostat amerikanska skattebetalare omkring 10 triljarder.

Spik i foten

Morpheus and Iris. Av Guerin 1811.

Efter två veckor med magsmärtor är jag nu äntligen inlagd på Karolinska igen. Det känns som mitt andra hem nu, även om det var flera månader jag var här sist. Efter en 10 mg-spruta och jag susar omkring på molnen tillsammans med Morpheus. Inspirationen att skriva har nästan helt lyst med sin frånvaro under dessa två veckor, så nu tänkte jag skriva något spännande och intressant om smärta och då framförallt konstnärens och författarens relation till smärta och hur den influerar den konstnärliga processen. Och i samma veva skapa några aforismer som får Ranelid att i skräckblandad ångest kasta sig efter sin snuttefilt, då han inser att han funnit sin överman.

Fast allt det där är bara BS. När man har ont så har man inte ro att "skapa" något, man är mest bara rastlös. Visserligen kan det bero på att jag varken är konstnär eller författare, men jag har svårt att tro att det skulle vara avgörande. Och när man väl får lite lindring av en näve morfintabletter så blir man bara lullig och får svårt att hålla ögonen öppna istället.

Sen ska jag villigt erkänna att ibland, fast bara ibland, och då särskilt när man har haft ont en längre stund, när man får intravenöst morfin, så kommer en eufori över en som gör att allt släpper. Det är inte svårt att förstå att många fastnar i missbruk (även om missbrukarna då använder heroin). Visserligen försvinner effekten av morfinet snabbt och övergår i illamående, så det är inte något jag kan rekommendera.

Men när man nu är inne på det här med smärta, så googlade jag runt lite i ett försök att förstå bakgrunden till att man kopplar ihop smärta med kreativitet och smärta och konst.

Visserligen har en professor i Italien kunnat påvisa att vacker konst lindrar smärta. Det kan jag kanske förstå, på samma sätt som glädje lindrar smärta. Men att just smärta skulle vara en grund för konst och kreativitet? I samma sammanhang diskuterar man också kreativitet, droger och psykiska störningar och sjukdomar. Vissa har hävdat att konstnärer har stora möjligheter att vara predisponerade för sinnesjukdom. Att kreativitet är en terapi för den ångestdrabbade. Att alkohol och andra droger stimulerar kreativiteten och fantasin.

Men jag kan för egen del bara konstatera att kombinationen av psykisk och fysisk smärta och droger inte gör något för min kreativitet. Det ger mig inte ens något vettigt att skriva om utan slutar oftast med en liten kraschlandning i en spypåse.

I tidigare inlägg där jag beskrivit sjukdomen (lymfom), så har jag nog sagt att smärta inte är det första man kopplar till sjukdomen. Det är sant, men kanske lite bedrägligt, särskilt som jag själv knaprat morfintabletter i snart två veckor nu.

Lymfkörtlar sitter överallt i kroppen från hakan till ljumsken, och självklart när någon eller några av dessa börjar svälla så kan man få ont. Den (jag har inte själv sett mina senaste datortomografbilder, men jag antar att det kan vara flera som svullnat) jag känner av mest sitter mellan lever och bukspottkörtel, så när den svullnar så känns det som gallbesvär. Oftast inte som någon ihärdig eller huggande smärta, men en molvärk av varierande styrka. Och detta skriver jag samtidigt som morfinet helt plötsligt slutar verka (intravenös morfin har den egenheten att effekten kommer direkt och försvinner snabbt när den väl slutat verka). Jag får ny dos, kräks, för ännu ondare och ytterligare en dos. Så, visst kan man ha ont när man har lymfom, men det lär inte vara så länge. Jag har fått kortison som verkar avsvällande, så oavsett allt annat, så kommer mina svullna lymfnoder minska inom ett par dagar. Sen kommer givetvis cytostatikan ha effekt även om jag tror den verkar lite långsammare.

Nej, så det där med smärta och kreativitet och konstnärskap ger jag inte mycket för. Om det vore så, så skulle man väl kunna slå ihop närakuten med Konstfack.

tisdag 25 augusti 2009

Svininfluensa


Det var först på YLE (svenska.yle.fi) som jag hittade en mer detaljerad beskrivning av riskgrupperna för svininfluensan. Jag kan väl säga att jag lätt platsar.

Så här säger de i alla fall:
"Speciellt tre grupper av människor riskerar att smittas av H1N1-viruset, eller svininfluensan, lättare än andra.Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) är det följande tre människogrupper:

1) gravida kvinnor,
2) barn under 3 år,
3) personer med följande långvariga sjukdomar:
- personer med fortgående medicinering för någon hjärt- eller lungsjukdom eller för diabetes (ej lindrig blodtrycksjukdom);
- personer som lider av njursvikt eller kronisk insufficiens av levern, vilka försvagar immunförsvaret (t.ex. leukemi, lymfom, HIV-infektion);
- patienter som undergår en behandling som försvagar immunförsvaret;
- personer med en kronisk neurologisk sjukdom;
- personer med sjuklig övervikt (kroppsmasseindex över 40)"

Status

Foto: David Gottlieb. Klicka på bilden för större.

(Short English version below)

Det är alltid svårt att veta hur man ska lägga upp det. "Cancern är tillbaka" är inte sann, eftersom den aldrig varit borta. Men för att ta det hela från början. Eller rättare sagt från slutet. Det som gjort ont är lymfomet som vuxit. Jag var idag och gjorde en datortomografi. Mellan levern och bukspottkörteln sitter en förstorad lymfkörtel. Jag vet än inte hur stor den är och det är egentligen ointressant.

Vad allt detta betyder är kanske mer intressant. Det betyder inte någon katastrof eller att det är kört på något vis. Det som gjort att jag och min läkare inte fullt ut trott på lymfomet är att min allmäntillstånd är så pass bra och att jag inte har haft några andra lymfomsymptom (b-symptom: nattsvettningar, viktnedgång etc). Jag har samtidigt haft någon liten infektion i ena lungan, något som jag inte känt av eftersom jag varken haft feber eller andra besvär. Dock gick min sänka upp förra veckan till 65 för att nu gått ned igen. LD, cancermarkören, gick upp fram till i fredags men har nu sjunkit. Så, dels tycks det finnas en del lymfomceller som är mindre känsliga för Ixoten, och därmed satte igång att växa när jag halverade dosen.

Det intressanta är att de lymfnoder som jag tidigare haft problem med (halsen, svalget, bröstet) har minskat ännu mer. Alla mina andra värden ser bra ut (immunförsvar, trombocyter, och för HB fick jag en transfusion idag, så nu är även det ok).

Så vad gör vi nu lille du? Jag läggs in imorgon för en one-time-shot av cellgifter (för att smälla till den lymfnod som vuxit) och sedan ska jag få något mer att kombinera Ixoten tabletterna med.

Så, den plan b som jag tidigare nämnt om Ixoten inte skulle fungera kommer vi inte att ta till ännu. Så, jag ser det här mer som en liten grop i vägen. Jag är inte mer oroad nu än innan jag fick det här och det hoppas jag att ingen av er heller blir.

Så skulle jag vill passa på att tacka Helena för den fina boken och Kalle och alla andra för bidragen till min insamlingen, som nu är uppe i 20 000 Sek.

English Version

I have a lympnode between pancreas and my liver that has grown. And that is what has caused the pains I have had the last ten days. It is not a catastrophy in anyway. There are both pros and cons. All my blood counts are looking good at the moment. The lympnodes that I previously had problems with have actually decreased in size. The adjustments to my Ixoten dose seems to have triggered the growth (when I halfed the dose), and then last week when I increased it to 1.5 tablets, it seems to have had an impact on my LD values (indicator of cancer growth).

So, all in all I am not more worried now than before. I will go in to hospital tomorrow to get a chemo session (some stronger stuff to kick back the lymph node), but then I will have some additional medicin to combine with Ixoten and then we will have to go from there.
So, as I said, I am not too worried, so neither should you be.

måndag 24 augusti 2009

Marsipangrisar


Errol Morrison, professor på Univesity of West Indies och rektor på University of Technology i Kingston, har gjort DNA-studier på 200 sprinters på Jamaica och kommit fram till att skälet till att Jamaica har så många duktiga löpare är att de har stora mängder av ämnet Actinen A i sina muskelfibrer. Något som tar upp syre långsamt men kan förbruka det snabbt.

Ämnet, Actinen A, finns bland annat i granatäpplen, jams och i mandlar.

Så imorgon när jag ska gå och få en blodtransfussion, tänkte jag först bunkra upp rejält med marsipangrisar (om det nu är så opportunt att välja just grisar i dessa dagar, men jag hittar ju inga marsipangnuer) att trycka i mig. Sen kommer jag nog småspringa hem från sjukhuset, på ny rekordtid.

Spartips

E24, skriver "Så klarar du räkningschocken". För givetvis har vi alla svenskar som haft semester inte haft någon koll på vad vi ska betala i Augusti och sitter nu helt chockade med en massa räkningar. De två huvudsakliga råden vi får är:

1. Minska på utgifterna, och fungerar inte det så
2. Försök öka inkomsterna

Den här bloggen vill givetvis inte vara sämre utan kommer med följande bidrag till fattiga husvagnsägare. Sälj husvagnen och skaffa en sådan cykelhusvagn. Sparar på bensin, miljö och pengar för att inte tala om hälsan, åtminstone för frugan som jag antar nu kan få huvudansvaret för körningen under semestern.

Polemik


När man läser nyheter nuförtiden så får man mer och mer känslan av att de är skapade. Man tar en konstfackselev som gör något som upprör många. Sen kallar man dessa många för "konsthatare" som inte vill skattefinansiera brottsliga och/eller oetiska/omoraliska handlingar.

När det dött ut, så kallar man dem för "klasshatare" och gör det till en höger-vänsterfråga. Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet att "även i en demokrati" ska konsten vara fri och skattefinanseriad, och med fri menas med rätt att bryta lagar.

Har man ingen nyhet så kan man väl ta en gammal vandringsmyt, är det dessutom en med lite rasism eller ännu mer populistiskt, antisemitism, och publicerar den. Fast man publicerar den som en "kulturartikel" då verkar den inte behöva vara särskilt sann. Sen intervjuar man dem som man retat upp och gör nyhet av hur uppretade de är och att de är odemokratiska och hotar pressfriheten eftersom de inte tycker om det man publicerat.

Visst finns det riktiga nyheter också. Hemska sådana dessutom. Som de tre små barnen som ramlar ut genom fönstret på skolan. Men så lägger man på sin förmodligen svenska "touch" på det hela genom att inte bara beskriva detta hemska som hänt barnen och hur skakade barn och föräldrar är. Hela olyckan är dessutom en fråga för arbetsmiljöverket. Ve o fasa, det kan till och med vara fråga om ett arbetsmiljöbrott. Skitsamma om några ungar gör illa sig, men ett arbetsmiljöbrott. Huvva.

Nej, det är aldrig upplyftande att läsa svensk media och mycket sällan lärorikt heller.

En hundinstallation för att påvisa bristerna i suicidalvården för vovvar.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9, Expr1, Expr2, DN1,

XXXXL - säten

Man har tagit fram särskilda sittplatser för överviktiga på tunnelbanorna i Brasilien. Chefen för tunnelbanan säger dock att människor skäms för att använda dem, de vill inte se sig som överviktiga eller som handikappade

Kanske skulle det hjälpa om man även hade säten för väldigt magra människor, korta människor, långa människor, enbenta människor, människor med könssjukdomar, introverta människor, extroverta människor, människor som hellre vill stå och så vidare.

Scientologer igen

Man undrar hur folk kan överhuvudtaget falla för Scientologin. Det finns ett dokument (The Technical Bulletins of Dianetics and Scientology ... Vol XIV - The O.T. Levels" som cirkulerar på Internet (man kan hitta den via Bittorrent eller googla runt lite).

Ett dokument som är "hemligt" och som beskriver några av de högre nivåerna i läran, tror jag. För det är inte helt lätt att förstå något av de 612 sidorna av ren rappakalja. Att sekten dessutom är farlig har det skrivits mycket om tidigare.

Nej, tacka vet jag The church of the Flying Spagettimonster. Den är i alla fall seriös.

Medmänsklighet


Nyheten att Abdelset Ali Mohmed al Megrahi, frigivits för att kunna åka hem och dö i prostatacancer har upprört många amerikaner. Megrahi som är dömd för Lockerbie attentatet då en PANAMs flyg utsattes för ett terrorattantat och orsakade 270 människors död, har sedan det hände för 20 år sedan suttit i fängelse i Skottland.

Det är främst de amerikanska anhöriga som blivit upprörda och skälen är att man inte kan visa medkänsla för någon som inte själv visat medkänsla. Och man kan inte förkorta straffet för en massmördare.

Jag såg själv CNNs reportage igår om händelsen, där de också intervjuade Kenny MacAskill som är Skottlands Justitiesekreterare (högsta justitiehönset i Skottland). Det intressanta var de två olika synsätten.

CNNs Wolf Blitzer, som just tog upp frågor som:
- är det vanligt att man tillåter en mördare att gå fri för att han har cancer? Och en mängd olika variationer på frågan, och kanske inte helt objektivt ställda heller.

"Are there precedents where murderers, just regular murderers, someone who killed someone in cold blood and served only a very small portion of his or her sentence, has been free to go home and spend the rest of his life with his wife and kids because he or she is suffering from cancer?"

MacAskill svarar, och det är det jag tycker är så bra: "Equally, we have values that we seek to live by, even if those who perpetrate crimes against us have not respected us or shown any compassion. Here is a dying man. He didn't show compassion to the victims, American or Scottish. That does not mean that we should lower ourselves, debase ourselves, or abandon our values."

Ett rättssystem måste vara bättre än de brottslingar det hanterar. Ett rättssystem som bygger på straff och hämnd har inga högre värderingar än de brottslingar de ska bestraffa.

Brottet blir inte mer ogjort, och de anhöriga får inte tillbaka sina döda mer bara för att man vill fortsätta plåga brottslingen.

Till saken hör också att Megrahi har cirka 3 månader kvar att leva.

Artiklar: CNN, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1

söndag 23 augusti 2009

Söndag

Distriktsmästare 2009 - Solna Chiefs U15

Det är väl bara att konstatera att fotbollen för mig är den absolut bästa medicinen. Har inte behövt ta någon morfin hittills idag (har i och för sig inte ätit något heller) och bara en Alvedon i morse. Ändå har jag inte haft särskilt ont, mer en obehagskänsla. Och ändå orkade jag spendera hela dagen vid sidan av fotbollsplanen, när grabbarna slog Tyresö i sin sista match med 30-8. Nu blir det SM-kvartsfinal om två veckor.

Jag hoppas i alla fall kunna komma igång med bloggandet igen snart

fredag 21 augusti 2009

Status


Jag mår inte så dåligt som min tomma blogg låter påskina. Men kväll och natt går jag på morfin, sover fram till lunch och först därefter kan jag börja ta tag i saker. "Gallsmärtorna" tror jag har börjat avta. Dessutom tror jag att jag börjat bli lite resistent mot morfin. Jag talade med med min överläkare igår som skull försöka ordna en tidigare CT-scan, men hon sa också att morfin inte är det bästa smärtstillande vid gallsmärtor. Jag misstänker att det är Voltaren/Diklofenak, de smärtstillande jag inte kan ta med låga trombocyter och när jag står på Fragmin. Voltaren/Diklofenak ökar nämligen blödningsrisken.
Jag är inte alltför orolig dock, om det är en förstorad lymfkörtel eller ej. Kanske är det för att jag undermedvetet ändå inte vill eller kan tro det. Jag har inga andra symptom heller. Alternativet är någon liten klutt bildad i gallgångarna alternativt någon klutt som orsakat en lättare pankreatit (vilket borde ha synts på blodproverna i måndags dock).

Så en önskan om en riktigt god helg till er alla, och för egen del orkens och inspirationens återkomst. Jag ska i alla fall se till att jag är frisk nog att se på matchen mot Tyresö på söndag.

tisdag 18 augusti 2009

Status

Morfin har vissa bieffekter

Nattens besök på Solnas ER, gav inte så mycket. På plussidan så har mina vita kommit tillbaka, samtidigt som mina röda och trombocyter är uppåt. CRP låg på 27 vilket skulle kunna tyda på en mindre infektion eller att cancern växer. LD hade också gått upp lite till. Så, även om en del tyder på att det kan vara cancern som växer, så får vi väl slänga på lite mer cellgifter och mota tillbaka den fan. Smärtorna i gall-trakten var rätt jobbiga, men efter 3½ timmes väntan så fick jag en stor slatt morfin. De första 20 sekundrarna är underbara, men i övrigt är det inte precis någon partydrog. Jag kunde i alla fall sova 45 minuter. När jag kom hem vid 2-tiden hann jag precis innanför dörren och slita till mig en spypåse. En ny morfintablett och sedan hopp i säng. Idag hoppas jag kunna prata med min läkare. Min egen ordination är att öka Ixoten och tidigareläggga CT-scan som är planerad om 10 dagar. Samtidigt också ha lite kollCRP så det inte är en släng av pankreatit, som jag haft förut på grund av gallsten.

Ska försöka ta igen lite sömn idag. Misstänker att åtminstone kroppen behöver det.

måndag 17 augusti 2009

Meningslöst kul

Det är tur att det finns människor som lägger ner tid på sådant här helt meningslöst. Lite kul är det ju.

Från intet ont anat till riktigt ont

Började i fredags få lite ont i magen, för att sedan på lördagen få rätt mycket ont. Särskilt under höger revben. Min gallblåsa är borta sen många år tillbaka. Min första tanke är förstås att det är någon lymfkörtel som börjat växa, vilket inte är helt otroligt. Men det lutar ändå mer åt att jag fått någon liten gallsten som nu fastnat i gallgången. Har mixat Ketogan, Dexofen och Alvedon i olika kombinationer (jo, jag vet vad jag gör). Men imorgon bitti blir det att åka till sjukhuset och få någon läkare att peta på mig.
Hittar de en gallsten så är det väl första gången någon blir glad över en hittad sådan. Alternativet är så trist.

Sportnördigt

Historiskt! En legend! Sportjournalisterna vet inte till sig i brallan efter Usain Bolts världsrekordlopp igår. Även om det inte är svårt att dras med i cirkusen, så är det ändå lite av ett jasså. Vad är det som gör att konsten att snabbast för egen maskin förflytta sig 100 meter är större än att ha Guinness världsrekord i att käka flest äppelpajer på 3 minuter?

Själv tycker jag att Solna Chiefs förkrossande seger över Djurgårdens U15 är en väl så stor bedrift. Som dessutom aldrig någonsin anklagats för doping.

Artiklar: AB1, DN1, SvD, SvD2,
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Döden och hur man överlever den. Del 12 av 47

Ballstad, Lofoten, Norge (Foto: David Gottlieb)

"Jag vet icke, om jag älskar eller hatar livet; men jag hänger fast vid det med hela min vilja och alla mina begär. Jag vill icke dö. Nej, jag vill icke dö; varken i dag eller imorgon, varken i, år eller nästa år." (ur Historietter av Hjalmar Söderberg).

Man kan inte älska livet, men däremot stunder i livet och upplevelser. Och det är väl de stunderna och upplevelserna som blir till minnen och som formar en som människa.

På måndagar går det en norsk TV-serie på Svt1 som heter Himmelblå. Jag vet inte om det är så där jättebra. En lite lågmäld serie från ett traditionsbundet och en fantastiskt vacker Helgelandskust. Men just fiskebyar och kusten är något jag alltid tyckt om.

När jag var sisådär 8-10 år så åkte jag med mina föräldrar till Lofoten. Vi bodde i en Rorbue i Henningsvaer, vi var ute och fiskade torsk och sej. Och alla de glada stunderna finns kvar i minnet. Att brorsan och jag ständigt bråkade i baksätet på bilen, att sidorutan på bilen hade gått sönder och att det fanns en miljard myggor och knott i Mo i Rana det har jag förträngt.

Några år senare, när jag var 16, tog jag och en kompis, Göran, tåget från Uppsala till Narvik. Jag tror det tog ca 18 timmar. Resan till Narvik var erbarmligt tråkig, förutom de sista två timmarna. Resan från Abisko till Narvik var och är fortfarande en fantastisk upplevelse om man tar sig tid att se ut genom tågfönstret. Med risk för att låta lite som Mr. Chance eller Forest Gump; men är inte livet lite av en tågresa. Det gäller att komma ihåg att inte bara se sig omkring i sin egen kupé, utan också att titta ut genom fönstret ibland.

Nåväl, framme i Narvik tog vi in på vandrarhemmet. Så värst mycket att se i staden var där väl inte. Vi tog i alla fall en tur upp på det närliggande berget Narven (det heter det nog inte men va fan lite artistisk utsmyckning måste man väl ha och frågan är väl ändå hur mycket av allt detta jag verkligen kommer ihåg eller om det bara är något jag drömt) med linbanan. Redan då var den norska kronan starkare än den svenska och priserna var på gränsen till orimliga. Men som 16 åringar fungerar en korv med bröd som middag, eftersom det enda som verkade kompatibelt med vår reskassa just då var "speijlegg". Det var långt långt efteråt som jag fick reda på vad det betydde (stekt ägg), och eftersom det åtminstone då inte lät särskilt smakligt, så blev det en korv.

Morgonen därpå letade vi upp båten vi skulle med. Den var inte större än en Waxholmsfärja och inget som var byggt för turister. Även om minst hälften av passagerarna så här i juli månad var just turister, så var båten i främsta till för de boende ute på Lofoten. Jag tror turen skulle ta närmare 12 timmar till Svolvaer, varifrån vi skulle åka med Hurtigrutten ett par hållplatser.

Vi hade fantastisk tur med vädret och någon mer komplett naturupplevelse kan man väl knappast få. Att från en båt bland fjordar och berg se hur späckhuggare hoppar efter båten. Nu finns det inget svårare än att fotografera valar i vilt tillstånd. Det vet nog alla som varit på valsightseeing. Det gäller att gissa var de kommer upp nästa gång och vara beredd med kameran. Och det här var långt före digitalkameran, så redan här gick det nog åt en rulle diabildsfilm, med bara ett par tre kort där man kunde skönja mer än några prickar som bröt vattenspegeln.

Späckhuggare, Lofoten. Foto: David Gottlieb

Vi kom fram sent på kvällen till vår bostad. Det var egentligen inte någon rorbu, utan snarare ett större övernattningsrum på ett fiskrenseri. Ja, det mesta, även utomhus, luktade fisk och fiskrens. En doft som inte är så hemsk som den låter och man vande sig ganska snabbt.

Lofoten är en sådan plats som fastnar i minnet. Inte bara en majestätisk natur, men kanske framförall känslan av respekt för naturen. Lika spännande som naturen är människorna som lever däruppe. Det är en sak att se det hela mitt i sommaren. Något helt annat i novembermörker. Häruppe är naturkrafter något helt annat än att få sina sneakers blöta av brun snömodd i december i Bromma. Här dödar naturkrafterna även en varm julikväll om man inte vet att visa den en tillräcklig respekt.

Husbehovsfiske i juli. Foto: David Gottlieb

Jag tror inte vi visade den vederbörliga respekten. Kanske är det för att vi tillhörde den generationen som kunde cykla ner på stan (Uppsala) och vara borta hela dagen när vi var i 10-årsåldern utan att starta ett polispådrag, att när vi genade till skolan ofta gick 500 meter på tågrälsen, och som fortfarande i vuxen ålder, trots total avsaknad av argument, fortfarande vägrar ha cykelhjälm förutom när vi är tillsammans med våra barn, och då enbart för att visa gott föredöme.

Vi skulle ut och fiska, Göran och jag. Vi hade fått lov att låna en träeka. Inte någon rejäl Lofoteneka med inombordsmotor, om sådana funnes. Nej, det här var en eka, en precis så fjuttig liten bräcklig och halvmurken farkost som man kan finna i vilken insjö som helst. Årtullarna var två pinnar på vardera sidan, så släppte man greppet om åran vid ett olyckligt tillfälle så åkte den ut i vattnet. Bara att ta sig ned i båten var ett riskmoment. Från träbryggan fick man klättra ner, säkert 3-4 meter på en såphal stege i trä.

Flytvästar, ha!

Och i den här lilla bräckliga skorven rodde vi nu rakt ut i nordatlanten för att fiska. Det var tur att det inte blåste, inte var strömt, att vi inte blev leksak för de späckhuggare som simmade omkring oss någon halvkilometer bort, och att vi inte tappade årorna. I den lilla butiken i byn sålde de en tidning som hette "Folkeaksjon mot svensker".

Idag äter jag Becelmackorna. Kolesterol är ju farligt. Man kan ju dö.

Döden och hur man överlever den
Några av mina vänner tyckte att jag borde skriva en bok. Kanske inte så mycket om mitt liv med cancer, som de strategier jag valt för att överleva vardagen. Något jag fått höra många gånger är att:”Hur kan du vara så stark?” eller ”Jag förstår inte hur du kan vara så positiv?”. Svaret är enkelt: man har inget val. Men att skriva en bok om något som är ganska jobbigt att tänka på för att inte tala om att genomleva. Så skriver jag istället dessa blogginlägg som kanske mer än annars upptar mina tankar och funderingar. Titeln till trots, så hoppas jag att självdistansen, humorn och glädjen ändå lyser igenom. Allt är långt ifrån nattsvart. Jag hoppas att texterna kanske kan komma andra till tröst och stöd, andra i samma situation eller för dem som ännu inte insett att de faktiskt också kommer att dö en dag.

Tidigare inlägg:
Döden och hur man överlever den. Del 11 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 10 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 9 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 8 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 7 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 6 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 5 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 4 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 3 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 2 av 47
Döden och hur man överlever den. Del 1 av 47
Och hur långt har du kvar då?